tisdag

Mötet på begravningsbyrån gick tydligen bra, eller ja, ni fattar. Men – vi får inget besked förrän på torsdag eftermiddag. Oh well – vad kan man göra? Inte så mycket – så det är bara att bita ihop och stå ut i ett par dagar till. Det värsta är att vad resultatet än blir så kommer jag att må sämre – antingen för att jag vet när det kommer att bli och gå och gruva mig, eller på grund av skuldkänslor om jag inte kan vara med. Men det får gå helt enkelt.

Skulle egentligen träffat Sofia och Stina på fika i West End idag, men bestämde mig för att åka hem istället, delvis var det en jobbig dag och jag hade nog inte varit världens roligaste sällskap, och delvis ville jag få reda på vad nyheterna kunde tänkas vara. Nu blev det så att jag inte fick tag på mamma på en gång efter jobbet i alla fall – de var fortfarande på byrån – så jag och Andy åt en snabb middag på Wagamama och åkte hem sedan. Det var skönt att vara utfodrad och klar redan halv sju, det händer ju aldrig annars. Och det var ganska gott också, fast det mesta smakar ungefär som våt bomull just nu.

Sömnbristen de senaste dagarna får mig att känna mig extremt avtrubbad på alla sätt och vis. Den enda riktiga känslan jag har förutom vemod är att jag är så himla trött. Då och då kan jag skratta och le och njuta av det ena och det andra, men 90% av tiden är det liksom bara platt. Hemskt tråkigt, jag gillar ju att leva fullt ut egentligen!

Nej – nu ska jag nog ta och försöka njuta av en god natts sömn – jag behöver det. 0-0 mellan Saints och Derby än så länge…