love, love, love

Idag har jag fått en inbjudan till en förlovningsfest som jag mycket, mycket gärna vill gå på (även om vi har firat paret separat redan nu) men inte kan gå på om en viss person (ett ex, naturligtvis, och inte ettt roligt sådant) kommer att gå dit. Dock siktar jag på att han inte kan komma ner (arbetslös, söker inga jobb och lever på sina svinrika doktorsföräldrar – pappadoktorn sysslar med forskning inom njurar och endokrinologi, mammadoktorn är narkosläkare) till London utan att åtminstone försöka klippa sig och skaffa ett jobb.

Det var ganska roligt när killen ifråga plötsligt fick för sig att han behövde gå i terapi och ringde sina föräldrar för att be om pengar till detta – vid 28 års ålder. Nästan 29. Mammadoktorn erbjöd honom att prata med en av hennes vänner – en av de topp fem ledande terapeuterna i landet – men det kunde han absolut inte gå med på, för hon skulle ju garanterat skvallra. Hallå?!

Jag har även fått en inbjudan till ett bröllop! Som jag (eller vi) borde kunna gå på om vi kan lura oss till en ledig eftermiddag i augusti. Det kan bli svårt, men med lite tjära och fjädrar så kanske… jo, det ska nog gå. Om de ger mig en BlackBerry fungerar det definitivt.

Nu är det läggdags, bannemig. Jag är så trött att ögonen går i kors.

Afton!