ballerinor

Det är en flicka på mitt tåg varje morgon som har en väldigt snygg kappa, blå- och svartrutig, och är lite lik Kate Moss, fast inte lika snygg. Om man får säga så utan att vara otrevlig.

Jag har kanske tagit tåget med henne hundrafemtio gånger i år. Jag har aldrig sett henne ha samma skor på sig två gånger. En dag hade hon stövlar, alla andra dagar har hon ballerinaskor. Olika ballerinaskor. Jag har ju en viss förtjusning i skor själv, så jag ser skillnad på ett par leopardmönstrade och ett annat par liknande. Till exempel.

Hur får man plats med över hundrafemtio par skor? Jag skulle hemskt gärna ha så många par, men hur skulle det liksom gå till? Jag tror inte att hon bor i någon herrgård direkt – det finns inga sådana runt Crofton Park – hon ser för ung och scruffy (på ett bra sätt) ut för att vara speciellt rik eller så. Och förresten tar man inte de tågen om man är rik. Det vore otroligt korkat.

Jaja. Andy är hemma och väntar på gasmannen som förhoppningsvis ska laga pannan. Jag har fått ett omöjligt jobb att utföra innan slutet på månaden, och sitter och utbyter mail med min gamla chef om hur hopplösa alla som jobbar i Accounts här är. Så tröttsamt!

Fast jag är glad, jag drömde att jag bodde ihop med en supermodell och vi drack cola till frukost varje dag.

Min ELF-leverans har kommit, och min Amazon tillika. Jag skulle gärna sminka mig i sju timmar istället för att jobba, vad tror vi om det?