donna tartt – the little friend

Några av er kanske minns att jag skrev om att jag kämpade med att bli klar med The Secret History av Donna Tartt i typ sex år. Det var inte så att jag inte gillade den, det var bara så att något alltid verkade komma ivägen, och således blev jag aldrig färdig – förrän äntligen i somras. Underbar roman, rekommenderas varmt!

Donna Tartts andra roman heter The Little Friend, och är en av de böcker jag hittade på Book Warehouse häromkvällen. Jag har kommit igenom kanske två femtedelar hittills och är totalfast – det är massvis med intertextualitet (precis som TSH) och det är en otroligt visuell roman – plus att den har starka drag av Southern Gothic som jag studerade mycket på universitetet. Mer av det kommer imorgon på teatern förstås 🙂

Jag är inte klar än men jag rekommenderar verkligen Tartt. Hon är inte svår men hon kräver lite engagemang – omslaget till TLF är dessutom vansinnigt tufft, titta:

Hålet i ”ögat” är ett riktigt hål, och sidan bakom är i svart kartong med en sorts skiss av ett ansikte på. Väldigt spooky och säkert väldigt tätt bundet till själva boken – can’t wait!

promenix

Jag höll på att bli tokig och kände att jag verkligen behövde komma ut så jag gick ner till Budgens. Det finns värre upptäckter att göra när man känner sig dålig än att de hade Ben & Jerry’s Baked Alaska för mindre än halva priset – £2.16 för en stor burk. B & J är inte min favoritglass egentligen, men till det priset kan jag leva med den – mer som godis än glass ändå.

Dessutom otroligt fina köttbitar, goda tomater och små söta champinjoner – glömde köpa avocado men de brukar annars också vara otroligt bra där faktiskt. För att vara en konvenansaffär är de förvånansvärt välsorterade – visst, det är inte billigt men så fasligt dyrt är det inte heller. Bra där Jay’s Budgens!

blä

Igår kväll var jag övertygad om att jag skulle vara frisk nog att gå till jobbet igen idag, men det blev tydligt ganska tidigt inatt att så roligt skulle vi visst inte ha. Jag lyckades i alla fall somna om när Andy hade gått och det var skönt, jag känner mig mer mänsklig nu än förut men fortfarande väldigt… delicate. Kanske tar en kort promenad till affären om en stund för att få lite motion och frisk luft, visst är det skönt att ta det lugnt och ha det lugnt och skönt omkring sig, men lite lappsjuka får jag ändå.

Förhoppningsvis är det här bara någon sorts två-dygns-bug som är borta med vinden imorgon bitti igen!

Vad har ni för planer till helgen allihop?

hail the mjukost

Jag är inte så bra på det här med att vara sjuk, har jobbat mest hittills (med ideliga besök till ett annat rum då ja) men funderar på att lägga mig på soffan med Mad About You en sväng nu.

Det jag helst ville säga var att Sverige är BÄST på mjukost. Räkost, kräftost, Skagenost, champinjonost, skinkost, jag ska lämna ett extra stort utrymme i väskan till jul enbart för mjukost.

sjuuuk

Ja, idag blir det hemma och sängen för min del. Har varit uppe största delen av natten och mått pyton så jag tog beslutet att det var säkrast att stanna hemma. Är redan uttråkad och klockan är inte ens 9 men jag har ont så jag kan inte somna om, får se om jag kan trötta ut mig tills tabletterna verkar.

Gårdagskvällen var otroligt trevlig för övrigt, kvällens citat var ”Du är trevlig att umgås med även när jag är nykter!” – vilken komplimang från Vivi! 😉 Maten var kanon som alltid och likaså sällskapet. Det är inte Café Rouges fel att jag är sjuk!

Julpyntat och fint var det också, jag kan knappt bärga mig till söndag när jag får ställa upp mina stakar!

manic wednesday

Ikväll blir det middag med fina Vivi på Café Rouge, jag har praktiskt taget redan bestämt vad jag ska äta, how sad is that? Haha. Det ska bli otroligt trevligt (och gott) – det känns som om jag alltid har väldigt jobbig dag de dagar jag träffar just Vivi, men då är det ju desto skönare att komma ifrån jobbet. Idag har varit en sådan där psychodag där ingenting händer på en timme och sedan blir det panikslaget runtjagande i en timme till, som ersätts av en timme av frustration… you get it. Det är skitjobbigt när det inte finns någon stabilitet tycker jag, särskilt som jag är extra trött idag.

Inget görs bättre av att killen som sitter bredvid mig är a) hyperaktiv b) flatulent och c) extremt högljudd på alla sätt och vis idag – men de ska gå om tjugo minuter så då kan han leva ut sina ljud på PFS-utställningen istället. Jag tror att det är för allas bästa… 🙂

För övrigt tycker jag att alla ska titta in hos Sierra Leone Rangers, projektet som Vivi, hennes man Mark och deras vänner Paul och Jules pysslar med nu – de ska köra en mobil veterinärklinik till Freetown i Sierra Leone för att ta hand om vovvar, vaccinering, kastrering och annan sjukvård. Ett otroligt projekt! Ni kan donera en slant här också om ni har lust, det är ett värdigt ändamål!