radio silence

Det har varit tyst här i några dagar. Jag har reagerat starkare än jag trodde var möjligt på tragedierna i Norge och har väl tappat sugen lite grann. Tyckte att det började lugna ner sig igår, men så stannade jag på pizzerian på väg hem från gymmet då jag egentligen inte planerat att vara hemma igår kväll (men fick en intervju idag så Hunnebo får vänta tills ikväll) och läste GT medan jag väntade på min sallad och då brast allt igen. Fy fan. Okej, sensationsjournalistik är som den är, men den kan onekligen vara gripande.

Det är småsaker som driver mig över gränsen hela tiden. Som pratet runt Babbens sommarprogram häromdagen, eller till och med Måns Zelmerlövs lilla prat på Allsång på Skansen.

Ska inte göra några större utläggningar om saken, det ligger inte för mig att försöka uttrycka sådant, men jag kan bara inte förstå det och känner mig så himla berörd.

Det jag dock ska säga är att Jens Stoltenberg är otroligt bra och att jag grät som en bebis åt Britt-Marie Mattssons artikel om honom i GP i förrgår.

fyndtopp

Försökte ta ett kort där man ser min topp från tanterna i Väjern för 15:- men det blev inte så himla bra. Ni ser kanske ändå 🙂

Ursäkta gärna röran i bakgrunden, när jag väl städar gör jag det ordentligt 😉 men nu ska jag ta en promenad, har tränat de senaste två dagarna och känner av det i kroppen så det är väl bäst att ta en vilodag!

klänning

Köpte denna lilla godbit i Grebbestad förra söndagen och tror nog att den får lov att bli outfit till finaste Lindas bröllop nästa månad, vad tror ni?

(Ja, jag är med på att färgen på dörren och klänningen inte direkt går ihop men alla dörrar i min lägenhet har samma underbart vackra femtiotalskulör ;))

bah

Fortfarande kanonförkyld. Mindre road av just den saken – men väldigt road av en notis på sidan 7 i dagens GP:

MAN FÖRSÖKTE SIMMA ÖVER ÄLVEN
”En man hoppade i vattnet vid Lindholmen igår morse. Vid kvart i fyra fick räddningstjänsten samtal från en grupp personer som satt på Slottsberget och iakttog en man som försökte simma över älven. Han simmade till en början mot Fiskhamnen, men strömmen var för stark och mannen drev iväg. Räddningstjänsten fick leta en stund, men kunde sedan plocka upp honom. Enligt räddningstjänsten i Göteborg var mannen turist på besök i stan, och det är oklart varför han ville ut och simma.”

Fantastiskt skribenteri!

bonjour

Vaknade asförkyld och praktiskt taget utan röst när mamma och pappas målare ringde. Det var ett spännande samtal, men jag tror att han blev glad när jag var snäll och SMS:ade honom de rätta numrena.

Vågar inte åka och träna idag, det vore ju precis min tur att gå och få hjärtmuskelinflammation eller något precis nu när jag börjar repa mig efter den elaka körtelfebern. Men åka och handla måste jag och jag har till och med sminkat mig för att se någorlunda normal ut. Bara ingen pratar med mig för jag kan inte svara 😉

Till och med läppstift (eller lip stain egentligen), vad ger ni mig för det? Förresten kan vi initiera en vadslagning om hur lång tid det tar innan jag torkar av det, det brukar handla om ungefär en kvart.

det ringde

Det ringde just på hemtelefonen. Ingen ringer på den förutom mamma, pappa, Com Hem och folk som försöker diskutera mitt orangea pensionskuvert – så i och med nyheterna under helgen fick jag hjärtat i halsgropen.

”Ja, det är Anna!”
”Heeeej, det är Kjell!”

(Jag känner en Kjell. Träslöjdsläraren i fyran som även sålde potatis dörr till dörr. Hörde direkt att det INTE var han. Ja, förutom Kjell Lönnå då, som jag kallade för ”min väninna” när jag var liten.)

”Ursäkta, vem?”
”Kjell! HEJ Karin!”

Samtalet avslutades ganska snabbt. Första felringningen. Spännande.

uttryck

Pappa påminde mig i lördags om ett av farfars uttryck – och där fanns det många att hämta:

”Det är väl bäst att du går och lägger dig så du orkar upp och svära imorgon”.

Haha.

Min farfar orkade för övrigt ALLTID svära, det var nog inga problem om han hade sovit eller ej. Mamma brukar säga att det är underligt att jag faktiskt svär så lite som jag gör, med det jag har att brås på. Morfar och farfar var värst, men mormor och farmor var nog bannemig inte långt efter.

Jag har många uttryck jag kan redovisa senare, nu är jag för sömnig, men en favoritdialog från fotbolls-VM 1990 när jag och kusin Fredrik, sex och sju år, satt snällt i soffan bredvid karlarna som tittade på fotboll.

Morfar: Herreguuud! Han sparkade ju honom RÄTT I ARSLET!
Mormor (kommer ut ifrån köket): Nämen Olle! (menar ungefär, säg inte så inför barnen)

Morfar: (ser totalt oförstående och lite stött ut): Men! Han GJORDE ju det!?!

(Nu såg jag att jag bloggade om svär-uttrycket i maj, jag tänkte väl att jag hade gjort det men jag hittade det inte i arkivet. Jaja, detta var uppenbarligen en variant, men det får stå kvar, det är roligt ändå.)