Stories from the city, stories from the sea

Rapport från Backatorp – mitt internet hemma funkar inte. Trodde det var ComHem som bråkade men nu verkar det vara min laptop. Inte imponerad!

Trött, trött, trött. Satt uppe sent igår kväll och pratade med en gammal kompis på Facebook som jag inte pratat med på flera år, och plötsligt var klockan över två, och sedan ringde väckarklockan kvart över åtta för att påminna mig om medicinen och nu är jag sömnig som bara den. Men jag hinner sova en stund i eftermiddag, jag börjar inte jobba förrän 18. Det känns skönt att ha några timmar för mig själv nu.

Jag fick ett av de finaste SMS:en jag någonsin fått igår kväll och ler fortfarande åt det. Det är otroligt vad relativt små saker kan göra.

Det är ganska tydligt att hjärnmedicin inte riktigt är min grej, jag rör ihop saker och ting något så fruktansvärt! I söndags pratade jag till exempel med David om matchen mellan Nya Zeeland och All Blacks – Nya Zeeland ÄR All Blacks – och igår rörde jag totalt ihop det när vi pratade om F Scott Fitzgerald och Truman Capote, jag har även pratat om tomater när jag egentligen menat linser, refererat till Camillas bröllop som ännu inte inträffat istället för Lindas och blandat ihop Tobias och Anton Hysén på ett väldigt stökigt vis då Tobias spelade för Blåvitt i söndags och Anton höll (ett för övrigt strålande) tal i halvtid.

Plus att jag går in i saker och ting (mer än vanligt), slår mig och skär mig och slår saker i köksbänken när jag lagar mat, inte riktigt kan sikta ordentligt och praktiskt taget har tappat balanssinnet.

Förutom att man ska vara så god och passa sig om man får självmordstankar (hallå, jag bor på nionde våningen!) så är de vanliga biverkningarna – alltså de som drabbar fler än tio personer av hundra – huvudvärk, yrsel, sömnighet eller dåsighet, klumpighet eller bristande koordinationsförmåga, dubbelseende eller dimsyn, illamående och kräkning och hudutslag. Av just dem är jag nog nöjdast med klumpighet och bristande koordinationsförmåga. Faktiskt. Nog är jag sömnig ungefär hela tiden också, men hellre det än huvudvärk och kräkningar.

Jag är oberäknat ledsen för att D har åkt. Vet inte riktigt vad det är, jag kan inte identifiera det.

Men jag är superglad för att jag får jobba ikväll, onsdag och torsdag kväll och har en andra intervju med HP på fredag! Han lät extremt intresserad, to the point of erbjuda sig att komma in till stan och träffas över en fika istället för att jag skulle trekka ut till Frihamnen, men så kom vi överens om att fredag lunch kanske inte är den enklaste tiden att ses lite lugnt på stan och prata. Jag gillade det, det är lite London-aktigt (om man får säga så utan att låta dum) att ses över lite ”snack” istället för en formell intervju där man sitter och pratar över ett skrivbord).

Tänker ta turen om mor och far fredag kväll om det inte visar sig att jag ska jobba väldigt tidigt på lördag. Så det är naturligtvis positivt. Men jag är ändå väldigt nere över att D inte är här, det kan jag inte hjälpa. Jag har ändå bott för mig själv nu i långt över ett år, jag borde vara van men jag vet inte om jag är det.

Krävde ett foto med maskoten utanför Gamla Ullevi i söndags (maskoten trodde förmodligen att jag inte var riktigt klok men whatever). Ganska nöjd. Det visade sig att fjärdedomaren gick i min parallellklass på högstadiet (och var en av dem med Blåvitt-tröja i skolkatalogen i nian, jag vet inte hur lämpligt det är ;)) och i och med att jag även hade nöjet att berätta att jag gick i samma klass som killen som pratar på spårvagnen och fick ett mail gällande ett jobb av en tjej som gick två klasser under mig på högstadiet tror D nu att jag har gått i skolan med praktiskt taget varenda människa i Göteborg, särskilt med Jens Lekman och The Knife-faktorn. Dock är Jens Lekman mer intressant som DJ:n på Sticky som spelade allt vi önskade. Ah. Fin kille.

(Jag undrade om D kände sig som en väldigt stödjande människa med Essex-mössa, Blåvitt-halsduk och England-tröja (som inte syns i bild) – tydligen var det så och han var rätt nöjd med sig själv.)

Målat naglarna illturkosa även om jag måste ta bort lacket imorgon då jag ska jobba i delikatessen klockan sju på onsdag…

Nu, avancerat nysanfall, och all nedladdad TV jag lyckats missa, The Big Bang Theory, Desperate Housewives och TRE QI som jag på något sätt lyckats missa att titta på. Intet ont utan något gott, eller vad det nu är de säger.

Protesterade även hårt mot faktumet att veganen inte längre är här genom att äta en extremt ovegansk middag av spaghetti, ugnsstekt bacon, riven prästost och löjliga mängder nymald svartpeppar.

Har haft några ljuvliga dagar.

Nog blev det Sjöfartsmuséet i lördags och oj vad roligt det var! Jag tycker ju att Akvariet är bäst, men modellerna och marinmålningarna på andra våningen är också riktigt härliga. Åt falafel respektive veggieburgare på ett litet ställe mittemot efteråt vilket var väldigt gott men jag luktade falafel i minst tolv timmar efteråt trots dusch. Jaja, alltid gladde det någon. Kvällen spenderades hemmavid i lugn och ro med prat och musica pop och plötsligt var klockan nästan fem. Ser man på.

Söndag blev därmed en väldigt lång sovmorgon till att börja med, innan det blev dags att åka ner till Gamla Ullevi för Blåvittmatchen! Jag har inte varit på en match sedan våren 2001 tror jag, och det var jätteroligt att gå och jätteroligt att det gick så bra (vi vann 3-0 och lyckades till och med missa en straff) – men synd att det var så få där, jag hade väntat mig många fler sista matchen på säsongen, och särskilt som det var 2000 fler biljetter sålda än folk som kom! Kvällen ännu en gång spenderad hemma med en väldigt god chili- och currygryta med linser och potatis, samt Peep Show och snicksnack.

Idag har jag jobbat! Jajamensan! Och det var jätteroligt och gick jättebra så jag är sjukt nöjd. Sex timmar sammanlagt, men som chefen med all rätta sa är det bara dumt att försöka knöka in mer info i huvudet än så en utbildningsdag. Man blir lite rolig i huvudet av dålig inomhusluft, att försöka komma ihåg en massa koder och hälsa på nya människor. Dock inträffade ungefär världens roligaste sammanträffande.

På gymnasiet hade vi en väldigt skojig fransk lärare par le nom de Michel Gasc. Han brukade prata med stark fransk brytning om sin dotter som bodde på ”Karrrrl Gystafsgaaaatan”. En kund kom till mig idag och frågade vart vårdcentralen låg. Jag hade inte en aning och hon sa att den låg på Karl Gustavsgatan, vilket inte hjälpte mig så mycket men fick mig att tänka på M Gasc. Gissa vem som stod framför mig med ett grekiskt lantbröd och lite ost max tio minuter senare? Jajamensan. Så jag fick prata lite franska som jag inte trodde att jag kunde, och återhöra ”Mademoiselle Annaaaa!” för första gången på ett antal år. Typ elva. Vi hade jättetrevligt. Men vilket sjukt sammanträffande, första dagen i kassan!

Anyway. Jag slutade vid två och kom hem. D hade tänkt åka till Tyska Kyrkan och till IFK-butiken, men när jag ändå kom hem såpass tidigt tänkte vi att det var trevligt att umgås lite istället innan han måste åka, så vi körde på det istället. Fika och lite sen lunch och sådär och sen var det plötsligt dags att säga hej och adjö och bu vad tråkigt! Vi hade båda tänkt att det nog skulle bli lite påfrestande att umgås non-stop i nästan fem dagar och att vi säkert skulle må bra av att dela på oss närhelst det behövdes, men vi hade det verkligen jätteroligt hela tiden, det var inte det minsta jobbigt eller overbearing och det är jag glad för. Vi har känt varandra så länge i olika konstellationer att jag naturligtvis inte trodde att det skulle bli jobbigt på det viset, men nog att eftersom vi båda är lite av ensamvargar skulle önska lite ensamtid också, men faktiskt inte.

Förhoppningsvis kan vi göra om det för det har verkligen varit fantastiskt roligt.

Bilder to come!