välförtjänt utmattning

Jobbade 0800-1900 idag. Tröttsamt men roligt! Jag fick både vara i kassan och packa upp grejer, vilket var en bra mix – det var väldigt skönt att vara uppe och springa och bära och lyfta och plocka emellan varven, liksom det var rätt skönt att sitta ner en timme emellanåt. Det är så roligt att sitta i kassa! 99% av alla man möter är otroligt trevliga, man får glada leenden och ofta lite snicksnack emellan varven och jag trivs oerhört bra med det.

Ska jobba 1100-2215 imorgon så det blir ännu en lång dag – men det gör ingenting. There’ll be time enough for rocking when we’re old. Men jag ska villigt erkänna att jag är trött i fötterna! NB: Ha inte vinterstövlarna på jobbet, det blir VARMT. Och man börjar blöda på lilltån.

Pappa hämtade mig efteråt och vi åkte hit och hände upp min nya vardagsrumslampa som mor och far hittade på loppisen i Väjern för ett par veckor sedan. Blev hemskt mysigt, den är jättefin och det blir så trevligt ljus av den. Ska fota imorgon om jag hinner. Jag hade gärna bjudit på fika men jag var så ofantligt trött att jag klev rätt in i duschen så fort pappa hade gått och då blev jag människa igen. Och immade igen vardagsrumsfönstren…

Orkade till och med laga tomatsoppa med morot, lök, vitlök, ajvar relish, cayennepeppar, Tabasco och en massa annat gott när jag väl var duschad och iklädd världens fulaste mjukiskläder (för stora leggings, för stor regnbågsrandig t-shirt och en gammal kamelfärgad pullover från Primark). Slantade i chorizo mot slutet och rev lite hederlig prästost över koppen till serveringen. Ja, jag gillar att äta soppa och nudlar ur min stora New York-kopp – oklart varför men det blir mycket godare då… har minst två-tre portioner kvar i grytan så det blir vettig lunch imorgon – idag blev det en fryst quiche lorraine – som var helt okej men ändå ganska… tråkig.

Är även nöjd med faktumet att vi har en underbar kaffemaskin i lunchrummet, samt fri tillgång till frukt när som  helst. Schysst av företaget tycker jag. Och 1 december ska vi tydligen ha ”kick-on”, vad det nu innebär… det kommer folk från andra butiker och jobbar för oss så alla kan vara med, det är en torsdag och börjar klockan 13. Kan nog vara roligt!

Annars är det lite jobbigt ikväll, det är mycket som pågår i huvudet på mig och andra och det är inte helt lätt att se en vettig lösning i alla lägen. Men det gäller att vara positiv och optimistisk och alltid hoppas på det bästa. Såja.

Hoppas att jag kommer att sova så gott som det känns som om jag kommer att göra! Lite sovmorgon imorgon i alla fall,  jag var mindre sugen på att gå upp imorse klockan sex när det var kolsvart och regnigt ute. Men – bisarrt nog känns det lite mysigt att gå till spårvagnen med alla andra som börjar jobba tidigt, knö på 16-bussen och… ja.

En så otroligt söt liten tjej och hennes mamma på bussen imorse… de satt och pratade om ditten och datten och tjejen som kanske var fyra-fem år fick alla trötta morgonresenärer att le. När en dam gick av vid Sahlgrenska stannade mamman henne och sa ”Du, Frida ville bara säga att hon tycker att du är så himla fint målad” – damen blev superglad och det blev nog alla andra också 🙂

onsdag V

Ska jobba både imorgon och på fredag vilket är jättebra men det är alltid tråkigt att behöva ställa in planer – Ramona imorgon och Kristine på fredag får vänta till en annan gång. Pappa och lampan kan vi dock förmodligen klara av imorgon då jag slutar 19.

Måste lära mig att gå och lägga mig i tid… jag är helt hopplös. Vaknade av telefonen imorse – inte mitt favorituppvakningssätt men okej – och då hade jag sovit mig igenom flera SMS och gud vet vad. SÅ trött var jag. Och är fortfarande, jag vet inte om jag ska ta en liten lur i eftermiddag kanske för ögonen bara ramlar ihop på mig! ‘

Fortfarande helt insnöad på tonfisk. Inte för att det direkt gör något.

Och ikväll blir det lax i någon tappning, mums filibabba. Mamma köpte jättelaxsidor i Hunnebo (70:-/kg för färsk lax, inte riktigt klokt!!) och skar av en bit åt mig, så jag har den och en liten bytta romsås som vill käkas upp. Chances are att jag kör den i ugnen istället för att steka (ingen fläkt = os galore) och så har haricots verts till. Redan sugen!

Även sugen på godis eller typ bullar. Det händer nästan aldrig, mycket underligt.

Telefonen har ringt non-effing-stop idag – hur kommer det sig att det alltid är så? Vissa dagar ringer det inte en enda gång, idag har jag två gånger fått samtal på mobilen när jag pratat i den fasta och tvärtom. Underligt. Men jag ska väl inte klaga, det har varit trevliga samtal 🙂

tisdagskrångel

Både bloggen, datorn och internet har krånglat idag och jag har haft en väldigt hektisk dag, plus att jag var uppe till halv fem imorse – så en halvtaskig bloggdag!

Strax ringer K och så kommer Hanna om en halvtimme, men jag återkommer förhoppningsvis i afton om det inte blir för sent. Upp tidigt till barnmorskan imorgon bitti så jag får försöka lägga mig i någotsånär vettig tid… fast jag är ju inte så bra på det 🙂

skrattsyndrom à la jesus maria

Epilepsimedicinen jag käkar används även mot bipolär sjukdom. Jag hade den stora äran att prata med Linda förut (även om Skype hade AP så vi fick chatta istället för att prata på riktigt) och sa just att i och med att jag inte har några depressiva drag så kanske den har någon sorts bieffekt förutom att förhindra EP-anfall och därmed bara blir lyckopiller för mig.

Manisk har jag väl inte blivit direkt, men jag har skrattat så jag har fått träningsvärk i magmusklerna de senaste dagarna, åt allt och inget. Vissa saker är mer förklarliga, som att översättarna till Huset Fullt översatte ”I had a lemonade stand when I was a kid” till ”Jag hade ett sånt stånd när jag var liten” vilket, naturligtvis beroende på hur man betonar det, kan bli väldigt roligt. Jag kopplade det inte ens förrän mamma sa det med ”rätt” betoning och höll på att kvävas av skrattsalvor.

Nu har även Fel SMS kommit tillbaka, vilket jag inte vet om det är så lyckat för mig och mina gapskratt. För att inte tala om när mamma pratade om ”p-ringning” istället för ”v-ringning” häromdagen, eller när jag kom på att man kan spela en hel skala genom att slå någon i rumpan med en tom pet-flaska medan de böjer sig ner successivt. Herregud. Jag tycker nästan synd om Hanna och Kristine som måste umgås med mig i veckan. Jag har sällan långt till skrattet ändå, men detta är något alldeles särdeles intressant.

Egentligen borde jag inte skratta det minsta åt anfallet jag hade häromveckan, men när mamma berättar hur jag efteråt ställde mig upp systematiskt på badrumsgolvet utan byxor och började hänga upp blodiga handdukar prydligt medan jag stirrade henne stint i ögonen som om jag aldrig sett henne förut och sedan försökte börja flytta om möblerna i TV-rummet då de ställt ut en stol i hallen som jag skulle sitta på medan vi väntade på ambulansen kan jag inte låta bli att skratta. Jag kan inte hjälpa det.

Likaså på bussen förut när två typiska sextonåriga geek-killar stod och pratade om USA:s kärnvapen under andra världskriget. Jag fick nästan gå av vid Botaniska och gå hem för jag trodde att jag skulle kollapsa av innehållet skratt.

Och när jag berättade ”Passe-moi le beurre”-historien vid matbordet i fredags låg jag nästan på golvet, för att inte tala om uppföljaren ”Vad tyckte du om cam-em-beeeeerrrrten”.

Och om hur mammas mormor tvingade min mosters man att ”ligga på hallen” för att min moster och morbror inte var förlovade ännu. Och alla hennes andra uttryck. ”Här går i, tore fruntimren, de kan i göre sjöl!” (fast det var nog inte gammelmormor som sa det), och när det låg en massa ”tore kuler i källarn” (bowlingklot), när det låg en massa ”bögar och skräpa överallt” – böcker förstås, när hon trodde att hon kunde välja lottonummer lite som hon ville under dragningen, som bingo ungefär, och när hon blev rättad sa hon på klingande bohuslänska ”men så DOM du är då!”… it goes on. Ja, och mössarne förstås, Fredde, fråga din mamma om hon minns dem. Tydligen var både hon och min pappa i konvulsioner när Valborg pratade om mössarne i slaskskåpet.

Eller när jag råkade säga ”inte jätte!” till intervjuaren i torsdags.

Och programmet om hundar som jag och pappa såg häromdagen där Mugly var med. Egentligen tycker jag att han är jättesöt men ja, okej.

Nu tror jag ju starkt på att ett gott skratt förlänger livet och allt det där, men detta är nästan löjligt. Jag är halvt livrädd för att läsa ikapp mig på Tjuvlyssnat.

Okej, jag ger mig. Lite manisk har jag nog bannemig blivit.

sammanträffanden

Senaste veckorna har varit en enda rad av sammanträffanden. Min kära vän Carys – som jag för övrigt fick brev av idag, hurra hurra, jag älskar att få post som inte är räkningar eller reklam! – brukar säga att även om de säger att man aldrig är fler än sex steg ifrån Kevin Spacey så är man aldrig fler än två från Anna Larsson – vilket naturligtvis inte är sant, men eftersom det har visat sig att hon och jag känner varann på ungefär sjutton olika sätt genom helt olika människor och helt olika situationer så förstår jag hur hon menar.

För ett tag sedan startade någon smart människa en grupp på Facebook för oss Bloggdinosaurier, som hållit på sedan man var tvungen att skriva all kod själv för det fanns då inga bloggverktyg på den tiden. En tjej dök upp där som jag kände igen, ganska ovanligt förnamn och jag tyckte att hon var lik den jag tänkte på på bilden, och jajamensan, nog fanns hon i en annan grupp också och var min ridlärare i perioder på nittiotalet. Skoj skoj. Gissa vem jag såg på gatan nära mamma och pappas igår? Jajamensan, A-C. Och nu visar det sig att hon inte bara bor däruppe, men i samma område som mor och far, några mycket korta minuters promenad bort. Man blir halvt mörkrädd. Ett ögonblick trodde jag att hon bodde i samma hus som min lågstadie”pojkvän” gjorde, men det var nog nästa.

Och det har bara blivit mera. Jag ska inte lista alla, men korsord, Melodikrysset, radioprogram. tidningar, fotbollsmatcher, gamla urklipp och gud vet allt har kommit med de knasigaste sammanträffanden. Jag pratade med Kristine förut som gick i min parallellklass på högstadiet, och hon nämnde att hon sett en kille, M, som gick i hennes klass då. Jag hade totalt glömt av honom tills igår kväll när jag satt och gick igenom en massa gamla papper som pappa hade hittat under alla lådor i mitt skrivbord, och där fanns ett urklipp på honom och hans flickvän om ”kärlek över gränserna” från 1997. Och så får Titti syn på honom idag. Vad är det då? En annan kille i hennes klass dök upp som fjärdedomare på IFK-matchen jag och D var på häromhelgen. På en skylt om havsmonster på Havets Hus i fredags dök ordet ”krake” upp och jag sa till mamma att det har jag inte hört på länge, som i ”stackars krake”. På kvällen kom det i ett korsord. I torsdags hoppades jag hårt på att ”TUR” i ett korsord skulle bli ”RÖTA” och skrattade med min dyre far om hur roligt det vore. Vad hände igår? Jojomensan, ”TUR” i ett annat korsord blev bannemig ”RÖTA”. Jag har typ trettiofem exempel till men det orkar jag inte skriva om.

Hur som helst. Ta vara på små fina saker! Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men man måste liksom göra det bästa av det. Det där lilla sammanträffandet du har med ett ord eller en människa eller en lyktstolpe eller en igelkott eller smakminnet av en snusklubba kanske betyder mer än du tror!

husmoderns köksalmanack

Jag glömde visst berätta om de roligaste fynden från loppisen i Väjern i lördags – Husmoderns Köksalmanack från 1952 och 1969!

 

Här kan man lära sig en faslig massa skojiga saker, som hur man gör en dopkaramell under rubriken ”Så här umgås vi”, eller lämpligaste bordsplaceringen på en herrmiddag med eller utan hustru vid bordet, hur man gör smörgåsar för hungrigt folk och hur man på bästa sätt bygger en ”behändig ställning för kokboken” från ”det välinredda mönsterköket, som Oslo stad låtit ordna” i 1952 års utgåva, och 1969 får vi veta att Werner Vögeli aldrig tröttnar på mat enligt hans fru Ingrids utsaga, hur man går på diet (de tror på allvar att man äter 3000 kalorier om dagen med en vanlig kosthållning – och detta är samma människor som beräknar 3 hg köttfärs till fyra personers köttfärssås), hur man gör en katt och en boll i marsipan till jul, konsten att vara värdinna och konsten att steka. Jag var mycket underhållen av dessa i helgen.

Men kanske särskilt av veckomenyerna de kommer med. Här har vi en från 1952 till exempel, någon som blir hungrig?

 

 

 

Lite svårt att läsa kanske. Naturligtvis lagar man två mål om dagen, inga rester här inte.

 

Måndag lunch: Stekt halvbräss med gröna ärter. Korsikasallad.
Måndag middag: Bräckt lax med spenat och färsk potatis. Fruktkompott med skurna mandelkakor

Tisdag lunch: Figaro.
Tisdag middag: Soppa på höns (av söndagens höns). Vardagskräm med saftsås.

Onsdag lunch: Strömming med dill och persilja.
Onsdag middag: Kalvgryta à la Grängesberg. Brödplättar.

Torsdag lunch: Falustuvning med kokt potatis.
Torsdag middag: Braxen i gelé med skarpsås. Rabarberpaj.

Fredag lunch: Musselbåtar.
Fredag middag: Mormors köttpudding. Nyponsoppa med grädde och smörskorpor.

Lördag lunch: Prinspurjo.
Lördag middag: Strömming med spenat. Citronpudding.

Söndag lunch: Söndagsskinka.
Söndag middag: Kalvstek på gammaldags vis. Bananer i chokladgrädde.

Vad väntar ni på? Sätt igång att bräcka laxen genast!