fredagens skavlan och lite annat krafs jag halkade in på

När jag ändå är igång.

Om ni inte såg Skavlan i fredags så GÖR DET HÄR. Genast. Jag var inte överdrivet road av Krister Henriksson eller Marit Larsen (även om det var lite roligt att plötsligt minnas M2M, det var inte igår) – men Riz Khan från Al-Jazeera var både rolig och charmig – helt okej även om han pluggade i Portsmouth…! 😉

Men – det allra viktigaste och så otroligt gripande var flickan och pappan som berättade om massakern på Utöya (ja, jag försökte få till ett norskt ö men hittar inte teckentabellen!). Flickan, Siri Marie Seim Sönstelie var där och var centimeter från att bli skjuten. Klippan hon satt bakom sprängdes i bitar av ett skott. Pappan, Erik Sönstelie, var på fastlandet (och hade varit i Oslo under bombattentatet) och tog emot telefonkontakten där han kunde. De har nu skrivit en bok tillsammans som heter Jag lever, pappa. Intervjun var fantastisk, Fredrik Skavlan är ett geni inom journalistik, och jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det nu.

Jag är egentligen inte en särskilt lipig person, men diskoteksbranden i Backa, Fairytale of New York, Olle Westlings tal på kronprinsessbröllopet, Utöya, tanken på att någon jag älskar ska dö, biten i Jonas Gardells Frestelsernas Berg där han berättar om Maria och hur hon pratar om sina söner och att ”Johan blev tjock för att han åt för mycket smörgås” (fråga mig inte varför jag blir så lipig av just det, jag har ingen aning men jag tror att det påminner mig om farmor?), sånger som spelats på älskades begravningar, obotligt sjuka barn, folk som står mig nära som är ledsna och sälar som inte mår bra eller dödas av elakingar för pälsens skull (ja, okej, andra djur också förstås. Men jag kan inte vara arg på grönlänningarna som käkar säl, de måste ju likaväl som jag käkar kor, grisar och fisk) get me everytime. Och säkert ett gäng andra saker också som jag inte kommer på nu och det är likaväl det för bara att läsa senaste stycket får mig att storgråta.

Fast i och för sig. Vad gäller sånger som spelats på anhörigas begravningar så kan jag alltid avsluta med att skratta lite grann åt faktumet att mamma och hennes syskon tyckte att Ta mig till havet skulle vara en lämplig sång på morfars begravning. Jodu. Jag och Fredde fick vara så goda att ta ur dem den idén på ett någorlunda finkänsligt sätt (herregud, vi var ju fortfarande tonåringar, det var faktiskt lite pinsamt!) utan att rakt ut säga att men HERREGUD den handlar ju om att kn… ja, just det. ”Neeeej!”, sa mamma, ”den handlar ju om att han vill att någon ska ta honom till havet, där han vill vara, morfar älskade ju havet!”. Njadu mamma lilla, det handlar den inte alls om. Sanden är fuktig och kvinnan är ung, galen av längtan är jag? Till slut blev det den betydligt mer lämpliga Så skimrande var aldrig havet. Det kändes avsevärt bättre.

Sådär, varsågod, Annas svagheter 😉 Men se Skavlan, se det se det se det.

lasse, lasse, ljuva lasse

Jodå, som inbiten göteborgare med en rejäl släng av göteborgshumor ska jag naturligtvis kommentera den tråkiga nyheten jag såg i söndags kväll, att Lasse Brandeby har lämnat detta jordeliv.

Fruktansvärt tråkigt. Jag visste faktiskt inte ens att han varit sjuk, men det är visst något jag missat.

Det var otroligt ledsamt och rörande att läsa vännernas kommentarer i gårdagens GP, och när jag hörde Lasse Kronér i Göteborg Direkt igår förmiddags på väg till Volvo fick jag bita mig i läppen för att inte börja storgråta. Jag kände knappt igen rösten på honom, han var ju helt söndergråten. Stackarn. Som om det inte vore nog att jag nästan gick hemifrån (eller okej, föräldra-ifrån) utan mascara på ena ögat, det är inte helt lämpligt att dyka upp med tvättbjörnsögon heller 😉 Även om D påpekade att ingen intervjuare kan säga nej till A Clockwork Orange-effekten…

Jag såg Kurt Olsson – Filmen om mitt liv som mig själv utan särskild anledning häromveckan och funderade då på vilken gigant Lasse Brandeby har varit. Julkalendern, Rena Rama Rolf, sagda film och naturligtvis allt annat som han gjorde som Kurt Olsson, jag har hört att han var med i Fångarna på Fortet också?, men även som journalist, aktivist, lärare, pappa och vän.

Janne Josefsson sa på radio tidigt igår morse att Lasse var roligare privat än i media, för då visste han inte att han var rolig, och att han kunde bli något så sjuhelsikes förbaskad på såna som anser sig finare än de är och giriga människor. Att även om han blev kändis och så vidare så tänkte han sig aldrig förmer än ”småfolket”. Jag tror verkligen att det är sant. Och alla vet väl att det sitter en plakett med hans namn på i Santiago i Chile efter att han ringde upp Pinochet och spelade Victor Jaras sånger för honom?

De spelade även upp radiosketchen när Kurt Olsson är ute i kohagen när jag och pappa satt i bilen igår, det var nästan så vi körde av vägen.

Hur som helst – som alltid tycker jag att man ska avsluta på en positiv not, så det gör vi.

bättre och bättre

Inatt sov jag kanske fem timmar åtminstone, om än med jäkligt konstiga drömmar. Hade det inte varit en massa liv i huset tidigt så hade jag nog kunnat sova ännu längre utan större problem. Men – jag skulle ju ändå upp vid 7. Käkade frukost med pappa och gjorde mig sedan klar att ta bussen 0846 – och så ringer världens bästa pappa och säger att han kan hämta mig och skjutsa ut mig till intervjun! VAD jag blev glad – en extra timme att bli mer förberedd, vaken och naturligtvis strålande vacker 😉

Ett lycka till-mail från inatt av en annan av världens bästa har också gjort min morgon.

Efter intervjun blir det ett ärende till banken vid Järntorget och sedan förmodligen en promenad upp till Linnéplatsen om min väska inte är för tung och sedan hem och kolla posten och hämta en avi så att jag kan gå upp till Axel Dahlströms torg och plocka upp ett paket med grejer från Hype by Mood som jag har fått äran att testa via Smartson. Därefter kanske en sväng till Friskis om jag inte somnar på fläcken, har fortfarande en del att ta igen!

Och nu får jag lov att klä på mig. Är helt klar och fixad som sagt men tänkte att det är väl bäst att inte sitta och knö i en timme med klänningen på 😉

Vi hörs när jag kommer hem!

sunday sunday

Lyckades inte somna särskilt bra inatt heller men sov till en stund efter nio och låg och drog mig ett bra tag. Skönt. Oh yes.

Sedan, påläsning om Volvo IT som jag ska på intervju till imorgon förmiddag (OMG OMG OMG), mer fönstertvättningsassistens och sedan tog pappa och jag en tur ut till Volvo så jag åtminstone vet hur byggnaden jag ska till ser ut… det är helt förbaskat stort därute, jag blir helt yr bara jag tänker på det. Tror det finns kanske tio busshållplatser, om inte fler, bara inne på Volvos centrala område så att säga. Crazy. Men nu vet jag vart bussen stannar och vart de två Volvo Information Technology Headquarters-byggnaderna ligger, so all is well.

För övrigt – några totalt galna killar i en vit gammal 740 tyckte att Volvoområdet en söndag var ett ypperligt ställe att köra serpentinbågar över vägen. Jag skojar inte, de körde så att bilen stod horisontell över vägen i varenda sväng och tvärstannade naturligtvis precis framför oss. Det kunde ha gått fruktansvärt illa – och förmodligen för dem mer än för oss – men fy, vad obehagligt det var. Jag blev förbannad och ville genast ringa polisen men pappa tyckte att det nog var ganska onödigt. Såg dem igen en liten stund senare vid ett trafikljus då de svängde åt ett annat håll och de var lika käcka då. Puckojävlar.

Sedan en sväng till ÖoB för att köpa jordnötter till fåglarna i trädgården och tonfisk och krossade tomater till mig (:D) och annars har det varit en lugn eftermiddag och kväll. Pluggat lite mer Volvo IT, ätit den traditionsenliga köttfärssåsen, nästan läst ut Släkten är bäst av Klara Kvist (pseudonym för Jan Mårtenson, som jag och min dyre fader nu starkt misstänker för att även vara mannen bakom Bo Balderson, stilen är extremt lik, alliterationen är rolig (och har antytts av BBs pseudonym att vara en favoritgrej) och humorn är snarlik – och förstås så att man får skratta i kudden om det råkar vara mitt i natten) vilken jag tänker sätta tänderna i alldeles strax innan läggdags, sett ett av mina favoritavsnitt av TBBT på TV (det när Leonard och Amy går på bröllop och dansar Fågeldansen medan Sheldon leker med tåg och Bernadette ”blir” Howards mamma) och… tja, det var väl det, förutom dokumentären nämnd nedan.

Nu tror jag att jag ger mig för idag. Och hoppas på SÖMN och att vara pigg och fräsch som en nyponros för mötet med Mr X imorgon för jag vill verkligen ha detta jobbet. Verkligen verkligen.

Godnatt, mes chères!

nya insikter

Såg just en (halv) dokumentär om GSA, Genetic Sexual Attraction, alltså sexuell attraktion mellan familjemedlemmar som levt skilda åt hela livet, träffas som vuxna och faller för varann. Så otroligt intressant, om än främmande. Jag har nog inte tänkt så mycket på att det finns förut, men det är klart att det gör, även om det kanske inte är supervanligt.

Hur som helst, mycket gripande och jag rekommenderar att ni ser den om ni får chansen. Den gick på TV4 Fakta ikväll klockan 22, jag hittar inte det engelska namnet men på svenska kallades den Incest – det mest förbjudna.

Vill påpeka att det enbart handlar om frivilliga kärleks- och sexuella relationer, absolut inget i stil med sexuella övergrepp, pedofili eller liknande!

sömnlöshet

Jag vill gärna påpeka gällande mitt tidigare inlägg (och tidigare liknande) att min sömnlöshet inte är av typen ”jag har inte sovit en bluuuund” när man faktiskt visst har gjort det, utan här handlar det om intervaller. Försöker sova i kanske en halvtimme, funkar inte det läser jag i typ tjugo minuter eller ser ett avsnitt av någon kort TV-serie och så börjar det om.

Inte som gången då mamma delade rum med mormor på en resa till Danmark med syster och svägerska och verkligen inte kunde sova en blund då mormor var en snarkare extraordinaire. Helt plötsligt mitt i natten kliver mormor ur sängen och mamma undrar vad hon sysslar med: ”Jo, jag måste gå upp och ta en sömntablett, jag kan verkligen inte somna” – då hade hon sovit i fem-sex timmar… underbart.

Jag fick för övrigt äran att dela rum med mormor i två veckor en gång. Fredrik känner till detta. Jag har aldrig varit så uppgiven och sovdepriverad i hela mitt LIV. Detta är en baggis i jämförelse. Hon hade nämligen, frid över hennes minne, en otrolig talang för att snarka på både in- och utblåset. Det lät ungefär som en trasig matberedare… oj oj.

lördag on hising island

Mamma hade den osmakliga idén att väcka mig klockan nio imorse – efter max tre och en halv timmes sömn. Jag tror att jag kanske har sovit elva timmar de senaste tre nätterna. Inte okej. Men vi får hoppas att det blir bättre i afton dans. Jag måste få sova, jag blir tokig annars. I och för sig är det inte omöjligt att lite bakgrunsljud från min nattsuddande fader kan hjälpa då han är hemma från Hunnebo.

Mamma och jag åkte hursomhelst en vända till Emmaus loppis i förmiddags efter Melodikrysset. Fanns inget direkt av intresse (eller jo, prylmässigt, massvis med vackra glas och ljuslyktor, ljusstakar men jag får inte plats just nu – inte för att jag direkt har råd heller!) och det fanns ingen luft därinne heller, så vi var inte där så förbaskat länge. Putsade fönster och bytte gardiner efter lunch, sedan har det varit rätt stillsamt med lite halvbra TV (hade glömt hur bra Dharma & Greg är), god middag (kycklinggryta med sambal, paprika och purjo, bland annat, och basmatiris med soyasås på förstås), gott Viña Maipo av den röda varianten och ännu mer halvbra TV. Jag ser aldrig på TV hemma hos mig utom nedladdade avsnitt då – jag kanske sätter på TV:n en gång i månaden, om ens det, men här och i Hunnebo är det väldigt mycket TV på schemat. Ja, och korsord då i somliga fall 😉

Blir kvar här imorgon, jag och pappa ska åka ut till Volvo och se vart jag ska på intervjun på måndag (vill helst inte åka vilse…!) men annars inget planerat förutom den obligatoriska köttfärssåsen till middag förstås. Tror att jag stannar en natt till och åker direkt på måndag – det är ju samma ö, liksom – och då behöver ingen avstå ännu ett gott glas rött för att skjutsa hem mig imorgon kväll heller. Jo, det går kollektivtrafik, men jag är inte så förtjust i den rutten genom Backa sent på kvällen. Så mesig är jag, ja. Promenera genom London går strålande men gamla Backa? Njaej…

melodikrysset 46 – 2011

Hihi, jag upptäckte just att jag råkade lägga förra veckans lösning under Mode & Skönhet! Smart. Jaja, åtgärdat…
Här kommer veckans. Ursäkta kass screenshot (i.e. veckan saknas) – använde mammas lilla laptop och allt fick inte plats på skärmen!
Jag tänker börja med den dramatiska fyra-frågors-frågan – L3, L8, V10 och L7 för att ha den ur världen. Kära nån, jag har aldrig varit med om mer än trippel förut. Och inte kom jag på visan heller – men det gjorde till slut Klasskamraten. DEN FÖRSTA GÅNG jag SÅG dig ville vi ha. av gamle Birger Sjöberg. Det tog tid men vi kläppte den.

V4 handlade om en operett. Jag kan inte så många operetter att det gör ont direkt, men listade ut att det handlade om ouvertyren till LÄDERLAPPEN.

V6 var en finsk version av Calle Schewens VALS. Jag kände igen den på introt men Klasskamraten (som jag just nästan förkortade till KK:n!) var förvirrad av finskan in i det sista. Haha.
Dubbelfrågan L2 och V8 listade jag ut trots att det handlade om Melodifestival – det var Salem AL FAKIR som sjöng. Rätt bra låt faktiskt, jag blev imponerad av min egen acceptans. I och för sig gillar jag verkligen I’m so happy som är signaturen till Solsidan i andra säsongen.

V11 var Stig Olins gamla dänga Jag TROR på sommaren här i sonen Mats tappning. V12 hade jag inte en aning om, en vansinnigt jobbig – och låååång! – trickinspelning med en av Sveriges första allsångsledare. Mamma kunde dock EGON Kjerrman. V14 var den superfina filmsången Smile, vilket alltså ger det svenska verbet LER.

L4 var Avril LAVIGNE, som jag bisarrt nog läste om i en tidning eller något igår. Fråga inte hur det gick till. L1 gissade jag kvalificerat på – i vilken tävling blev Amanda Jenssen känd? Det var, som jag trodde, IDOL, även om jag egentligen inte har en aning om sånt så har jag lärt mig några namn…!
På L5 fick  vi höra smurfversionen av Sabrinas gamla guldörhänge Boys Boys Boys – översatt direkt blir det förstås POJKAR. L9, inledningsordet, var ROGER Pontare som sjöng Där vindarna viskar mitt namn. INTE en av mina favoriter, det vill jag meddela. Men okej då.
Och så på L13 kom ännu en väldigt lång rendition of Bachs Air, som vi förknippar Beppe Wolgers Beppes Godnattstund med. Så fin. Och hans uppgift i programmet var förstås att NATTA.
Voilà! Somliga verkar tycka att det var lätt idag, men den där fyrdelade frågan alltså… jag kanske hade kommit på den själv med lite tankeverksamhet men annars stod det helt still. Det blir ju sådär ibland.