Stories from the city, stories from the sea

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj.

Gör det du också.

Vaknade genomsvett i natt och jajamensan, här var det feber. Så skojigt. Inte. Vet inte om jag misstagit en rejäl förkylning för allergi hela veckan, det är inte omöjligt.

Jag älskar att man blir uppringd av en sjuksköterska eller läkare när man sjukanmäler sig på jobbet. Tidigare i veckan har jag ju jobbat när jag har orkat och kunnat och fått ihop ungefär 8 timmar om dagen, men idag orkar jag inte.

Roar mig med Pottermore och – herregud – Hanna Widerstedts och Jockibois TV-show. Milde himmel. Titta här. Eller inte. Man blir mörkrädd. Jag läste hennes blogg lite sporadiskt innan hon ryckte in i Big Brother och antingen är hon otroligt duktig skådespelerska eller så har hon någon ganska seriös bokstavsdiagnos. Såg aldrig Kungarna av Tylösand heller, men nog har man läst ett och annat om Jockiboi ((var det för övrigt inte i slutet på nittiotalet som killar kallades för ”boi”?))… han är rätt avslappnad och låter någorlunda som om han pratar spontant, men Hanna låter som om hon läser från ett manus hela tiden. Och så är det förmodligen.

Glad att jag var på biblioteket igår för jag har högar med böcker att ta mig igenom när jag tröttnar på det här bôset 🙂 Har dessutom en massa bokrecensioner på jobbdatorn som jag inte hunnit lägga upp, de kommer och fler med dem.

Igår läste jag till exempel Hälsningar från Sparvel av – surprise surprise – Barbro Lindgren. Mest bilder och korta texter så den var lätt att ta sig igenom. Nu är jag inne på Varför gråter inte Emma? ((om Arbogamorden)) och – som jag skrev på Facebook igår – om Emma inte gråter så gör jag det. Herregud.

Äntligen har jag fått igång bredbandet hemma igen!

Fick uppmaning att jobba hemma idag igen för alla ingenjörerna är borta hela dagen och chefen, som är en mycket förstående chef, SMS:ade igår och föreslog att jag skulle ta dagen i min egen takt då jag varit så himla dålig.

Och jag har fått så mycket gjort att det är inte sant!

Det enda jag har missat är femtioårstårtan i eftermiddags 😉

Hämtade en masa böcker på biblioteket när jag var och hämtade det trådlösa modemet också. Win!

Mums filibabba, citruscheesecake till fikat och lite trevligt mingel med Ulrika och Tina. Det är käckt att vara där tidigt för då kommer man i alla fall in i rummet, men det är desto svårare att gå ut. Och det är väldigt obekvämt att behöva pressa sig mot lite skrämda datapojkar. Hihi.

Min tur nästnästa vecka, vet inte om jag ska baka eller inte. Idag hade Stefan köpt en halloncheesecake och en citron, samt en liten kalastårta och två andra lilaaktiga små”tårtor”. Det var gott, men jag tänker att det kanske kan vara roligt med hembakt för en gångs skull – men jag vill ju inte att det ska verka tråkigt heller.

Tur att jag har lite tid på mig att fundera 🙂

Såhärdåva.

En kille vill ha hemnumret eller privata mobilnumret till en medarbetare som varit hemma sjuk hela veckan, för att slå honom en signal och kolla hur han mår.

Ber mig därför om numret. Jag förklarar att vi inte har någon sådan lista, det närmsta vi har är en anhöriglista, men för det första har vi inte telefonnummer där, och för det andra har vederbörande inte skickat in sina detaljer. Vilket självklart är frivilligt.

Så jag är schysst, släpper allt jag har för händer, hittar båda numren på Eniro och skickar över.

Nä, jag tror han bor någon annanstans säger förste killen. Nja, det tror inte jag, för det finns exakt en person med det namnet i hela Göteborg, och han bor på rätt plats. Hepp, han var inte nöjd med det men jag kunde inte göra så mycket mer.

Då går första killen till sin chef och ber honom fixa numret – efter att jag redan har förklarat att vi inte HAR några sådana records. Och chefen kollar med mig och jag vet ju redan innan han yttrar frågan vad han ska säga och förklarar för honom också. Så chefen dubbelkollar adressen med en tredje person som kan bekräfta att jajamensan, det är han som bor i Biskopsgården – så numrena är rimligtvis rätt.

Och då tågar chefen iväg med numrena som han tycker är hans förtjänst. Hur mycket hassle kan det bli över ett himla telefonnummer? Allvarligt? Vad är det värsta som kan hända? Okej, fel nummer, var god försök igen?

Fredagseftermiddagar ska inte vara jobbiga. Fast nu fick jag i och för sig skratta lite för tydligen är P på karossavdelningen på ”parantal leave”. Hihihi.