Lite tankar

När jag var femton (eller möjligen fjorton, kommer inte ihåg så noga) kom skolvärden till mig och sa något i stil med att ”Jag vet att du blir mobbad. Jag vet att det är Claudia som gör det. Jag försöker att lösa det”. Jag blev jättechockad. 
 
Jag visste aldrig att jag var mobbad. Även om jag visste att Claudia var en jävla bitch. ((Och det är hon säkert fortfarande, människor som hon tenderar att hålla fast vid sitt beteende. Ursäkta.)) Och att alla blev ganska missnöjda när vi fick reda på att hon skulle börja i vår klass i sjuan. Vi var ju vana vid att vara tillsammans allihopa. Många av oss hade följts åt sedan dagis. Men jag hade faktiskt ingen aning om att hon tydligen kallade mig för ”flygande fläsket” och gjorde andra väldigt otrevliga uttalanden bakom min rygg. Det är lite lustigt alltsammans, för jag är ganska säker på att jag aldrig gjorde någon illa i vår grupp, och definitivt ingenting som skulle förorsaka att någon blev så arg på mig att jag skulle förtjäna att bli mobbad. Jag höll en ganska låg profil tror jag, var kompis med de flesta och även med personer i andra klasser och årskurser, inget exceptionellt.
 
På sätt och vis hade jag nog föredragit att inte få reda på att det var som det var. I och med att allting skedde bakom ryggen på mig så kanske jag jag hellre bara hade gått vidare till gymnasiet utan att veta något. I övrigt hade jag ju det bra, jag hade nära vänner och kompisar, det gick bra i skolan, jag hade min pojkvän som jag varit tillsammans med i flera år, det var liksom inga konstigheter.
 
Men att få höra i sidled, så att säga, att man blir mobbad, är väldigt konstigt. Och inget jag brukar tänka på, men det slog mig ikväll att det är faktiskt en väldigt underlig situation.
 
Detta är alltså femton år sedan. Det är definitivt ingenting jag tänker göra en grej av. Men nog är det lite konstigt?
 
Den här tjejen är uppenbarligen en väldigt osäker person och det förstår jag nu också om jag tjuvtittar på hennes Facebook-presentation. Men nog förstår ni hur jag tänker? Det är jättekonstigt att få reda på att man blir mobbad utan att faktiskt känna att man blir det, och jag vet att många år har gått men jag känner väl lite som om jag inte riktigt kan ta till mig det då jag faktiskt aldrig kände att jag var mobbad.
 

Jag undrar lite nu. Borde jag skriva en rad till henne, nu när vi är vuxna? Eller ska jag låta det bero?

På spåret!

Jag rös på fullt allvar och blev lite tårögd när jag såg att På Spåret-gruppen på Facebook har offentliggjort årets tävlande. Det gör ju att det kommer snart! Till och med nästa månad, om än i slutet på densamma. Dessutom på kusin Es födelsedag 🙂
 
 
((Mycket oklart vad Martina Haag sysslar med förutom att vara skitsnygg och hålla i en pinne med sin skitsnygge make på.))
 
Jag får väl lov att skriva en liten kommentar om deltagarna? Det är en ”Mästarnas Kamp” i år – kul! Jag har bara följt På spåret de senaste kanske… tre omgångarna eller så sedan jag var barn, så jag är lite förvånad över att vissa deltagare varit så framgångsrika då jag verkligen aldrig vetat att de ens varit med.
 
Caroline af Ugglas & Göran Hägg har jag nog aldrig sett i På spåret, och Göran Hägg fick jag vara så god att googla på. Känner igen honom på bild men jag tror inte att jag egentligen vet vem han är. Caroline af Ugglas tycker jag är lite jobbig, men jag kan tänka mig att hon är rätt berest och allmänbildad. För övrigt gjorde Christine Meltzer en helt fantastisk imitation av henne i Doobidoo i Partaj i söndags. Jag tyckte Christine Meltzer var asjobbig när hon ledde barnprogram på forntiden med den där förbannade rymdvarelsen, men nu tycker jag att hon är otrolig. Men det var inte henne detta handlade om 🙂 Jaja. Jag är lite… indifferent tror jag. Känner inget särskilt för de här två.
 
Dick Harrison & Ellinor Persson härnäst. Jag fick googlade på Dick Harrison också och när jag såg att han är författare så kopplade jag. Lite. Men vilken tramsgubbe som byter till Harrison när han är född Harrysson? Vem vill inte dela namn med Peter? Ellinor Persson (tidigare Geete om ni minns) är ju så gullig. Minns henne bäst från Sommarlov 1990 och Vi i femman med härlige Jan Trolin som avled så tragiskt vid 27 års ålder. Gud så fruktansvärt hemskt. Men nu handlade det inte om honom. Tur det för jag börjar gråta när jag tänker på honom. Visste inte att hon varit med i Fröken Sverige för övrigt. Kan tänka mig att hon är rätt skarp. Dick Harrison däremot kan jag inte uttala mig om.
 
Johanna Koljonen & Marcus Birro har jag ju sett tidigare. Jag ÄLSKAR Johanna Koljonen. Hon är min idol. Så underbar och så snygg och så otroligt extremt intelligent och vältalig både i tal och skrift, om man kan säga vältalig om skrift. Och så pratar hon sådär fint som Mark Levengood ungefär också. Sedan är ju jag en av de mycket få som faktiskt verkligen gillar Marcus Birro. Eller ja. För det mesta i alla fall. Hans …och alla djävulska främlingar är en riktigt bra roman faktiskt, och Svarta vykort, diktsamlingen om hans döda barn, grät jag mig igenom. Men i På spåret gillar jag honom inte särskilt. Han kan inte så mycket att det sticker ut, men sist tyckte jag att han försökte ta cred för att Johanna kunde allting och fick det att verka som om det var han som var så himla fantastisk. Det tyckte jag inte om. Inte det minsta. Däremot är jag kär i hans söta fru.
 
Martina & Erik Haag behöver jag väl inte ens kommentera? Jag ÄLSKAR båda två gränslöst, Hassan och NileCity (som Erik inte medverkade i så vitt jag minns men var inblandad i produktionen) är typ det roligaste jag vet, och jag skrattar så hysteriskt åt Martinas böcker att jag dör. Särskilt när hon skriver om familjelivet. Det är jättekul att läsa om kändisars riktiga vardag, med 16 öre kvar på bankkortet och fyra ungar och ett par katter, eller hur det nu var. Jag måste nog läsa om Martinakoden ikväll. Heja heja!
 
Tommy Engstrand & Carina Lidbom har jag nog sett något avsnitt med. Tror jag, men är inte säker. Känns som om jag kan ha gjort det någon gång när jag varit hemma över jul. Tommy Engstrand är ju cool även om han är Wolvessupporter, och Sunes mamma är väl alltid välkommen? Hon är så gullig tycker jag, och har så härligt skratt! Oj, nu såg jag att Engstrand har tävlat med Martina tidigare, det visste jag inte!
 
Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren & Cecilia Hagen – Hoa-Hoa minns jag från barndomens På spåret, som alltid tittades på – det fanns ju bara två kanaler då 🙂 Han pratade så roligt tyckte jag och verkade så gullig. Och det är han ju också fast han ser ut som en riktig tuffing! Visste ni att han var med i reklamkampanjen för att främja pappaledighet på 70-talet? Det tycker jag är sött.Och Cecilia Hagen är ju en av Sveriges bästa reportageskribenter tycker jag – dessutom var Ellen Svenssons Dagbok riktigt rolig. Mamma tyckte att den var ännu roligare än jag gjorde och det var väntat, rätt målgrupp, men hon är verkligen slipad. Kul kombo! De har tydligen tävlat ihop massor av gånger innan också.
 
Carl Jan Granqvist & Lotta Bromé – kul, har sett dem ihop förut. Egentligen är Carl Jan en sådan där som jag borde störa mig på, han är ju mer pretentiös än jag är, men jag gillar honom på någon konstig vänster. Lotta Bromé tycker jag jättemycket om, hennes röst är verkligen perfekt för det hon gör. Kuriosa: För ett antal år sedan – 2003, herregud – anlände jag och mina föräldrar till moster S på julaftonskvällen efter att ha haft farmor hemma hos oss under dagen. Det första som händer, typ efter att man jag tagit av mig jackan och sagt hej och god jul och satt mig framför TV:n med de andra på någon sorts puff, är att mormor FLYGER fram, inget hej, inget god jul, men däremot ett ”VET DU ATT HON LEVER MED EN KVINNA????!!!”. Jag skrattar fortfarande åt det.
 
Stefan Holm & Katarina Mazetti blir roligt. Tycker jättemycket om Stefan Holm, han är lite galen men kan bjuda på sig själv och är så otroligt intelligent att man baxnar! Och allmänbildad inom typ… allt. Och så hoppade han visst väldigt högt också 😉 Katarina Mazetti är en av mina favoritförfattare, Grabben i graven bredvid och Familjegraven är två av mina absoluta favoritböcker. Och Tarzans tårar som är så rolig att man bara dör. Det blir hemskt roligt att se dem ihop!
 
Jessika Gedin & Hans Rosenfeldt har jag sett ihop förut och de är bra parhästar. Båda verkar vara otroligt sympatiska personer. Och smarta med. Och roliga. Men jag önskar att Jessika Gedin tänkte om lite med frisyren. Det är inte särskilt smickrande. Hon är ju så snygg i utsläppt hår.
 
Hejar självklart på Mr & Mrs Haag. Och blir så irro när folk påpekar att han har jobbat ihop med Kristian Luuk och Fredrik Lindström och att det är därför de är så framgångsrika. Jovisst, för de måste ju veta exakt vad Erik kan och inte kan, eller hur. Bah. Hur som helst – en jättebra line-up tycker jag och hoppsan vad jag ser fram emot en ny säsong!

Lättad – igen

Och ännu en gång har jag jagat upp mig över något som visade sig vara… ingenting alls att oroa sig för.
 
Jag blir så trött på mig själv ibland alltså!
 
Så, från att ha varit spyfärdig av nerver hela förmiddagen är jag nu så lättad att jag är lightheaded och lite hyperaktiv i kombination med att vara så sömnig att jag håller på att dö. Hoho, är det inte det ena så är det det andra…
 
Förresten! Jag har ju tjatat om vilorummet på jobbet flera gånger. Igår tittade jag in där en liten stund på lunchen för att sträcka ut mig lite, och det är SÅ mysigt därinne! Trodde att det skulle vara som vilorummet i skolan, en sådan där brits med papper på typ, men det är en vilstol med mjuka goa kuddar på, ett litet bord, och någon sorts… hylla. Jag vet inte. Men det var otroligt skönt att sträcka ut sig i stolen, och eftersom jag verkligen borde gå ifrån skärmen åtminstone en halvtimme om dagen så kanske det är idé att ta för vana att gå in där en stund. Det är dessutom knäpptyst och lagom svalt därinne. Bra tänkt! Man kan ju till och med ta en power nap utan större problem, det är ju knappast förbjudet på rasten 🙂 
 
Nä, nu ska jag… jag vet inte riktigt vad jag ska för allas inlogg till inköpsprogrammet är döda så jag kan inte göra så himla mycket alls. Jaja, det är väl inget att klaga på egentligen när klockan är såpass mycket.
 

Tisdag, spännande

Igår tittade jag på TV mer än jag gjort på flera veckor. Haha.
 
Först trodde jag att Ensam mamma söker började 20, men då var det svenska Project runway som jag var tvungen att titta lite på. Sedan Ensam mamma, och sedan var det ju premiär för Mitt liv är ett skämt och jag älskar ju Glenn Hysén, och sedan TV-premiären för Schulman Show och sedan tittade jag på The Big Bang Theory av bara farten – och sedan ett gammalt 2½ Men som jag inte sett! Jag minns att det var ett avsnitt i första eller andra säsongen som inte funkade när jag hade laddat ner dem, och jag hade visst tur och träffade rätt. Älskar avsnitten när Jake är liten.
 
Om ett par timmar kommer min konsultchef på besök och som alltid är jag nervös. Vet inte varför men jag inbillar ju mig att det ska göras av med konsulter igen och är övertygad om att det är min tur härnäst.
 
Men jag får väl försöka peta i mig något att äta i alla fall. Jag har inte haft någon aptit på flera veckor, AP för det hjälper ju inte direkt energi eller sömn så det blir en ond cirkel… typiskt mig. Jag ska bli bättre på det här.

Daniel Paris

Alltså, jag såg aldrig Ung och bortskämd när Daniel var med där, jag har aldrig hört på Vakna med the Voice – det enda jag har sett med honom är när han lagar mat med Ana Gina.
 
Men jag tycker att han är SÅ SÖT. Jag vill ha honom hemma och klappa på på dagarna.
 
 
Sicket charmtroll!

Måndag

Alltså. Det här med sömnen. Jag orkar inte! Inte en blund inatt igen. Till slut släpade jag mig upp vid sjutiden, hade tänkt ligga en timme till men det är ju ingen nytta med att bara ligga där som ett fån. Och man blir ju lite piggare av dusch och tandborstning, förstås, så det kändes ändå helt okej.
 
Men på bussen, herregud, jag hade kunnat somna i grannens knä. Och nu är vilorummet på bottenvåningen sjukt lockande 😉
 
Närå. Soldier on, keep calm and carry on. Eller hur?