Överraskningshumor på hög nivå

Okej. Ibland (okej, ofta) är min humor under all kritik. Men både jag och mamma skrattade hysteriskt åt detta skämtet som min polare T lade upp på Facebook:
 
==
 
En kvinna går på Konsum och plockar varor i sin korg. Hon väljer en liter lättmjölk, ett sexpack ägg, en förpackning apelsinjuice, ett salladshuvud, en burk snabbkaffe och ett paket bacon.
 
I kön till kassan ställer sig en medlem av torgets A-lag bakom kvinnan. När hon så småningom lägger upp varorna på bandet stirrar mannen på dem. Medan varorna passerar kassörskan säger A-lagaren lugnt:
– Du måste vara singel.
 
Kvinnan blir väldigt förvånad över hans ord, samtidigt som hon blir nyfiken på hur han kan veta detta, hon är mycket riktigt singel.

Hon tittar på sina varor och undrar vad det är som avslöjar hennes civilstånd. Nyfikenheten tar överhanden och hon säger:
-Du har faktiskt helt rätt. Men hur i hela världen kunde du veta det?
A-lagaren svarar:
– Du är så ful.
 

Haha, Just D

Av en ren slump hamnade jag på videon till Just Ds Vart tog den söta lilla flickan vägen? på YouTube – och flickan i videon har MIN säng! Jag blev sjukt överraskad, fråga mig inte varför för det är ju bara en vanlig IKEA-säng, men det var skumt ändå!
 aud
 

Lars Lerin – För dig naken

 
Häromveckan såg jag på Sommarpratarna med mamma, och Lars Lerin var med. Jag hade aldrig hört talas om honom, men förälskade mig i honom på en gång, underbar människa (ja, jag skrev ju lite om det igår när jag skrev om Vinter i P1).
 
Igår gick en dokumentärfilm om honom och hans (numera) man Junior, och allt runtomkring. Så himla fin.
 
Titta här. Du blir INTE besviken!
 
”Han får väl komma hit så försöker vi med ett liv med blomkrukor och allt…och kärlek.”

Squee!

Nu har jag pratat med konsultchefen för det nya uppdraget, hon verkar supertrevlig – och intervjun blir på måndag istället för idag. Vilket är skönt, för då hinner jag läsa in mig lite – det de sysslar med är helt okänt för mig. Nu spelar ju inte det egentligen någon roll när man är assistent, så länge man har liiiite koll, men det är ju ändå skönt att kunna svara någorlunda på frågan som alltid kommer – ”Vad vet du om oss?”.
 
Hon lät jätteentusiastisk och positiv och avslutade samtalet med ett spontant – lät det som i alla fall – Vad spännande!! – så det känns bra och optimistiskt och jag kommer inte direkt att ligga sömnlös hela helgen av nervositet. Det känns bara bra, varken mer eller mindre, och även om det inte blir något så har jag blivit personligen rekommenderad fick jag reda på imorse, och uppenbarligen är min profil / CV tillräckligt bra för att unna matchas mot uppdrag. Så!
 
Blir nog en lugn dag idag. Mamma är ledig och har åkt på shoppingrunda, men jag hade ingen lust med det, är lite uppe i varv faktiskt, nästan lite skakig i tassarna. Jag får inte ha för höga förhoppningar, det vet jag ju själv men det ÄR spännande. Dessutom ligger kontoret bra till, antingen 25 minuter med vagnen + en kort bit med bussen, eller vagnen och promenad om vädret är fint, samt nära till stan och sådär om man har lust med det. Volvo låg ju in the middle of nowhere om man inte hade bil, visst, det gick att promenera till en av lunchrestaurangerna men det tog ju praktiskt taget hela lunchrasten bara att gå dit och tillbaks… det är ju rätt skönt att ha möjlighet att knata ut och köpa en sallad eller så om man inte har lunchlåda med sig någon dag.
 
Men nu tar jag ut segern i förskott här!

Men GUDARS skymning…

Aaaaah, jag fick precis ett telefonsvararmeddelande från i eftermiddags gällande ett uppdrag! Hoppas nu att jag inte var för sen där, jag mailade vederbörande så fort jag hörde det och förklarade, och bad henne ringa igen imorgon när det passar henne. De vill nämligen intervjua mig IMORGON hallå eller?!
 
Men det var ju likadant med Volvojobbet, typ. Intervju på onsdagen, besked på torsdagen, kontraktsskrivning på fredagen och började jobba på tisdagen.
 
Jag gillar faktiskt att gå på intervjuer, jag tycker att det är ganska roligt. Klart man kan vara lite nervös, men det tycker jag inte gör någonting. Och sedan är det ju faktiskt så att man som intervjuare förstår att intervjuoffret kan vara lite nervös och sådär, så jag får inte direkt panik om jag stapplar över ett ord eller sådär.
 
Det är på ett superstort företag, större än Volvo trodde pappa, och det kan vara väldigt skönt med stora företag, de har så mycket rutiner och regler och grejer på plats.
 
Så efter att ha haft mötet med min konsultchef i förmiddags där jag fick intrycket av att jag kommer att vara med i den stora gruppen som kommer att bli varslade relativt snart så var det roligt att höra detta. Vem vet, de kan ju ha tillsatt tjänsten i eftermiddags, men det tror jag nog inte och jag är ju tillgänglig när som helst imorgon med reservation för kollektivtrafiken (i.e. – jag kan inte säga ”Jag åker nu” – jag får snällt vänta på bussen) – men om mamma är hemma så kan jag nog snacka mig till skjuts om det nu råkar vara i Mölndal, det kan ju ta lite tid att ta sig dit kollektivt från Backatorp. Krångligt är det egentligen inte, 19-bussen går härnere på platten, men det går ju snabbare med bil förstås, om det nu blir hets-hets-hets.
 
Men jag tänker inte jaga upp mig, varken över eventuellt varsel eller intervjun. Jag tänker försöka sova gott och se till att äta en rejäl frukost imorgon bitti och invänta Emelies samtal helt enkelt. Jag kanske inte får det, eller ens får en intervju, men det kändes bra ändå att min profil matchar ett uppdrag såpass snabbt, särskilt som jag har slitit i mitt anletes svett för att få den bra.
 
Så vi håller tummarna, OK? 🙂

Vinter i P1 – värdarna!

Tror ni att jag kom ihåg att lyssna på radion när värdarna tillkännagavs? Eller ens titta igår kväll? Nä, just det. Men nu vet jag!
 
Hinner inte lyssna på hela programmet där de tillkännages och därmed vet jag inte om detta är i datumordning eller ej. Men strunt samma.
 
Soran Ismail har jag ingen direkt relation till, men man hör ju hans namn stup i kvarten. Har inte hört hans sommarprogram, men det kanske jag skulle lyssna på nån gång när jag har tid och koncentrationsförmåga.
 
Lars Lerin hade jag inte hört talas om förrän han dök upp i Sommarpratarna häromsistens, förra veckan tror jag. Vilken helt underbart skön kille! Jag blev lite jär i honom. In vain, naturligtvis. Han har dessutom världens coolaste dialekt. På ett väldigt o-coolt sätt 😉
 
Rikard Wolff gillar jag så länge han inte spelar eller sjunger Pojken på månen för då får jag grav krupp.
 
Hanna Hellquist kan jag inte påstå att jag riktigt vet vem hon är, men om hon har gjort Morgonpasset har jag garanterat hört henne förut.
 
Olof Wretling har jag absolut ingen koll på, men jag tycker att jag känner igen honom på bilderna så jag kanske bara har missat namnet, eller något.
 
Morgan Alling, åååh, Morgan. Älskar Morgan och har gjort sedan Tippen någon gång på forntiden. Alltid intressant. Dessutom är han uppvuxen i min hood.
 
Sissela Kyle har jag faktiskt inte sett i så väldigt mycket, men det jag HAR sett av henne är roligt och hon verkar väldigt sympatisk tycker jag.
 
Och Annika Östlund, det ska bli superintressant! Jag är fascinerad av fängelsen och sånt – fråga mig inte varför – så det ser jag fram emot som sjutton.
 
Nu återstår bara att se hur ofta jag kommer att komma ihåg att lyssna, jag är ju helt hopplös på det på somrarna men det är tur att man kan lyssna ikapp när man vill nuförtiden!

2012: 88 – Fröken Sprakfåle växer upp av Lisa Eurén Berner

Alltså, det här är bedrövligt! Senast jag skrev om en bok var 14/8 – jag har läst hur mycket som helst sedan dess – dock mest omläsningar – men i alla fall. Jaja, får ta nya tag de närmsta veckorna, det kan hända att jag köpte sju böcker på loppisen i lördags. Host.
 
 
Sprakfåleböckerna är så himla gulliga. Denna kom ut första gången 1933!
 
Fröken Sprakfåle herself är Inga-Maja, som bor i en liten stad i Norrbotten. Hon är femton-sexton år någonting och fick ge ut sin förra bok och nu kommer då nästa. Om det låter någorlunda vettigt.
 
Hur som helst, det är mycket familjeliv, mycket roliga historier om hembiträdet Amanda och lillbrorsan Klas, och så besök av kusin Greger. Som Inga-Maja naturligtvis blir jättekär i.
 
Jag måste erkänna att jag inte förstår riktigt varför Greger just var tvungen att vara en kusin, det känns väldigt konstigt. Först tänkte jag att han kanske är en avlägsen kusin, jag har förstått att förr kunde man kalla sysslingar kusiner och sådär, men så nämndes en syssling på nästa sida, så jag antar att han helt enkelt är en alldeles vanlig kusin.
 
Underligt, n’est-ce pas?
 
Jaja. Det är roliga eskapader och förstås lite krångel här och där och… ja. Men jag tror inte att det är en riktigt typisk flickbok för att ha kommit ut på trettiotalet – nog för att det är kvinnorna i hushållen som lagar mat och inte arbetar, men det fins ändå en viss air av feminism i dessa böckerna. (Det finns ett gäng Sprakfåleböcker till, och därefter kommer böckerna om Inga-Majas dotter Susanne.) Inga-Maja har sannerligen råg i ryggen, eller som en gubbe säger, det är ”ruter” i henne, och det är absolut sant. Vilket jag gillar, jag har läst lite andra gamla flickböcker som någon köpt på auktion i någon ”hemlig låda”, typ, och där är det väldigt ojämställt – genusivrarna skulle få ett sammanbrott om de läste några utav dem.
 
Hur som. Gulliga och roliga böcker som ändå har lite power, eller vad man ska säga. Gillas skarpt, köp om ni hittar på loppis för ett par kronor.

Glossybox!

Så, jag tänkte att jag ska prova på Glossybox i ett par månader i alla fall. Alla som jag vet som provat är supernöjda och jag gillar ju sånt där, så för 139:- i månaden tycker jag att det kan vara lite lyxigt. Jag menar – 139:- kan man rätt lätt bränna på krogen eller så, och jag brukar ju inte direkt ägna mig åt sånt. Så det får det vara värt!
 
För dessa 139:- får man alltså hem en låda en gång i månaden med fem skönhetsprodukter. Hallå eller?
 
Titta bara på förra månadens låda. Det är ju inte skräp direkt.
 
Rapporterar när jag har fått min första och hoppas att jag blir så nöjd som jag tror att jag kommer att bli! m