Phew!

Det blev en lång dag idag och jag har hunnit med rätt mycket känns det som, även om det kanske egentligen inte är så förtvivlat mycket… 
 
Hur som helst. Mysig frukost med tidningen och pappa imorse, efter en underbart skön dusch med LdBs duschcrème med silkeproteiner (fråga mig inte) bar det av till Emmaus med mamma i jakt på en vinterkappa, eller jacka. Hon hyste nog några förhoppningar om att jag skulle vilja ha något ”rejält”, ni vet typ Tensonstuket, men jag ville ha en yllekappa eller något som var åtminstone någorlunda feminint, och efter bläddrande genom sjutusen kappor i storlek 34 och 36 hittade vi till slut Den Perfekta Kappan. 
 
Svart, lagom lång, utmärkt skick, cashmere (!!) – för 175:-. Inte ett märke på den. den var lite skrynklig, men vi hängde ut den en stund och ångade den med strykjärnet och det gick alldeles utmärkt bra. Så nöjd! 
 
Därefter hade vi typ en timme att slå ihjäl innan min intervju, så vi åkte runt lite i Rambergsstaden och Jättesten… kikade där vi bodde förut, tog en vända uppåt Ramberget och Rambergsskolan och kapellet där jag gick i Kyrkans Barntimmar, kapellet där jag döptes (eller dyktes, som en kusin till mig sa), mormor och morfars gamla hus, farmor och farfars gamla hus, ungdomsgården där mamma och pappa träffades 1967 och en massa andra ställen. Lite kul att få lite sightseeing, vissa av ställena har jag ju spenderat löjligt mycket tid på. 
 
Sedan var det intervju ja – det gick strålande tycker jag själv, men tydligen hade de 300 sökande… körkort ansågs vara en merit, och det har jag ju inget (och får inte ta heller), men jag har svårt att tro att det skulle vara en deal breaker. Antar att viktigaste anledningen till att de undrar är för att man ska kunna ta sig till jobbet smidigt, och jag har faktiskt redan kollat upp att det tar ungefär en halvtimme dörr till dörr hemifrån mig. Om det nu skulle bli så. Men jag ska inte hoppas ihjäl mig.
 
En tur till Selma Lagerlöfs torg på väg hem, en skinkmacka med massor av senap väl hemma, lyssnade lite på Annika Östbergs Vinter-program… och sedan har jag mest läst och stickat och tittat på Historieätarna och lite Vicar of Dibley och… tja. Typ så.  Även om jag inte var särskilt nervös inför intervjun så spänner man sig ändå på något sätt, you know? Och när det väl släpper så blir man så trött, så trött. Dessutom vet jag att jag är extra mottaglig för anfall just när stress och press släpper, så jag försöker att vara extra försiktig och 
 
Så. Det blir hemfärd till Högsbo imorgon och när jag väl kommer hem ska jag städa, för det har jag ju uppenbarligen inte gjort på ett tag. Nu behövs det väl inte så himla mycket i och med att ingen har varit där direkt på ett bra tag, men ändå. Det blir skönt att få det gjort. Förhoppningsvis kan jag knipa en tvättid på söndag också. 
 
Nu ska jag se om jag kan titta på dagens 2½ Men på TV3Play innan det blir dags att tänka på refrängen. Hohoho. 

Wish me luck…

Sökte lite jobb igår förmiddags. Jag har ju anställning och allt det där, och visst har det varit lite skönt att vara ledig – särskilt nu efter allt jobbigt som har hänt – men nu är de tliksom dags att börja göra något snart. Så jag körde igenom Arbetsförmedlingens platsbank och Blocket jobb lite sådär halvhjärtat och slängde iväg lite ansökningar hit och dit, bland annat till en trafikskola som söker receptionister / kontorister. 
 
Döm om min förvåning när mobilen ringde 19:40 igår kväll och trafikskolechefen undrade om jag kunde tänka mig att komma på intervju idag. 
 
Eeeh jatack? Jag fick välja tid, och jag och mamma ska vintageshoppa i den hooden nu på förmiddagen i alla fall så jag sa vid tolv. 
Eftersom det var en så random ansökan så har jag inte hunnit bli det minsta nervös, men det kan väl enbart vara positivt. 
 
Men håll tummarna please, dels för jobbet och dels för att jag ska hitta världens coolaste vintagekappa för inga pengar alls. 
 
Capisce? 😉 

Stövlar, kängor, skor…

 Ja, så jag lyckades köpa vinterskor idag, som min mamma har tjatat om i flera veckor nu. Och inte bara ett par utan två, plus ett par på köpet. Åsså fick jag reda på att jag får dem i present. Win?! 😉 
 
Stövlar brukar sällan eller aldrig passa mig för jag har världens största vader (fotboll, ridning plus att jag inte direkt är smal någonstans), men jag gillar att ha dem på mig så jag bestämde mig för att prova de snyggaste jag hittade. Och de passade! SÅ nöjd, jag har haft ett liknande par för en massa år sedan men de ramlade ihop efter flera år ihop, så jag var jätteglad! 
 
((Ursäkta jättekonstiga bilder, jag har inte fått kläm på inställningarna på kameran ännu, men tyckte att detta såg ganska roligt ut så whatever…))
 
 
Och så ett par kängor, älskar spännet tvärsöver och gillar snörning på kängor. 
 
 
Och så fick jag ju ett par skor till på köpet (gotta love Skopunkten), så jag valde ett par enkla pumps i grönt. 
 
Så – två par ordentliga vinterskor med rejäla sulor och pälsfodring och ett par söta pumps för 748:-. Det är inte så illa! 🙂  Egentligen hade jag hoppats köpa en kappa också men det finns verkligen ingenting i affärerna, jag antar att de plockat undan mycket till förmån för reorna. Men – jag och mamma ska åka till Emmaus imorgon, med lite tur hittar jag något härligtt vintage-aktigt, ibland finns det riktiga guldkorn där och de har ju så himla mycket grejer!
 
Har bestämt mig för att stanna här till lördag förmiddag / lunch. Tråkigt att sitta ensam en fredagskväll och trevligt att ha sällskap till På Spåret – men helgen får jag allt se till att spendera hemma för jag har en del att göra inför det nya året och allting 🙂 

Tiara!

VARFÖR har ingen berättat för mig att Rusta är som ett Gekås i miniatyr? Jag gick in av en ren slump när jag ändå gick förbi och lyckades handla massor av grejer till superbra pris – och inte skräp utan sådant jag brukar köpa, LdB-deodoranter, Nivea-ansiktsservetter osv. – samt skumtomtar till pappa och salta och sura hårda patroner ni vet, som fanns förr och jag inte har sett på massor av år. Ett par hårklämmor också av den där sorten som faktiskt håller upp mitt hår – och – bäst av allt – en TIARA! Eller, tja, vi kan kalla det diadem, men jag kallar det för tiara. Mycket roligare så. 
 
 
Det blev även  ett par stövlar, ett par kängor och ett par skor. Sedan bestämde mamma att hon ville betala för dem. Snällt! Och jag är hemskt nöjd! 

ZOYA Nail Polish – Elisa

Fick lite tråkigt på nattakvisten så jag testade nagellacket från Glossyboxen. Det är hemskt svårt att fånga hur blankt och metalliskt det är – kanske är lättare i dagsljus för nu fick jag ställa in kameran på ”Nattlandskap” innan det blev någorlunda. Men typ såhär då: 
 
 
Hållbarheten kan jag förstås inte uttala mig om ännu eftersom det bara suttit i typ en halvtimme ännu, men det var lätt att måla med, torkade relativt snabbt (eller typ som vilket lack som helst) och är verkligen apsnyggt. Jag kan ju säga att jag är lite sur för att det är så dyrt som det är, jag kan helt enkelt inte bringa mig till att betala såpass mycket. Dock verkar de gå för $8 i USA så jag ska be mamma titta när de åker till NYC i mars… 
 
 

TV x 2 -. How I met your mother + Fjällbackamorden I

Jag har tittat så himla mycket på TV de senaste veckorna! Mamma och pappa hamnar gärna framför TV:n på kvällarna och så och jag känner mig ju jätteasocial om jag sitter och häckar i ”mitt” rum, så det har ju blivit en del. Men inte särskilt mycket anmärkningsvärt, mest Wife Swap och Mannen som talar med hundar på eftermiddagarna och Bonde söker fru och annat dravel på kvällarna. Det är tur att jag kan sitta med datorn i knät i alla fall utan att vara alldeles för asocial. Det enda jag egentligen ser fram emot på ”vanlig” TV är ju På spåret, och något litet Midsomer Murders eller Kommissarie Morse eller Kommissarie Lewis kan också gå hem. Och för all del finns det ju en hel del jag rätt villigt kan slötitta på också. 
 
Dock har jag ju vissa serier som jag alltid följer på nätet – en av dem är How I met your mother förstås och GUD, har ni sett ”julavslutningen”? Jag ska inte säga något för jag vet inte om den har visats i Sverige ännu, men… ja, hör av er när ni sett S08E11-12 🙂 Eller för all del, hör av er om ni VILL se den så ska jag nog kunna peka er rätt. Hrm. 
 
Men – ikväll började Fjällbackamorden, som jag har sett fram emot. Gillar ju Läckberg, och även om det inte är hon som har skrivit manus till denna filmsvit så är det ju hennes karaktärer och miljöer, miljöerna är ju även ”mina” miljöer så jag tyckte att det skulle bli jul. 
 
Och det var rätt kul. Killen som spelar Patrik är söt, Claudia Galli är himla bra och Lennart Jähkel också. Per Morberg var en strålande äcklig gubbe i dagens film och så långt är väl allt bra. 
 
Men – TV-inspelningen som var del av handlingen i dagens film skedde på Torreby Slott. Och det var inte så att de bara använde fasaden av slottet – som är mycket tjusig – utan de pratade just om Torreby. Och när programledaren gjorde entré hälsade han glatt på Fjällbacka, Som ligger nästan 5 mil bort och definitivt inte är närmsta tätort. Petitess? Nja, jag vet inte om jag tycker det. Hade de inte sagt att de var på Torreby utan låtsats att detta var Fjällbacka Golfklubb eller nåt så visst, men det var ltie taffligt. Sedan att de flyttat polisstationen till Fjällbacka helt sonika (och bara satt upp en skylt som jag hade kunnat göra i Paint på ett hus där det stod Fjällbacka Polisstation) var också lite slarvigt, det spelar väl ingen roll om den hade fått ligga kvar i Tanumshede där det faktiskt finns en polisstation? 
 
Jag är helt för poetisk licens, missförstå mig rätt, men vafan, kalla det för Borreby eller något då och låtsas åtminstone att det ligger i eller nära Fjällbacka. Det är som om jag skulle åka till Fjärås och säga ”Hej Göteborg!” eller tvärtom, det blir inte så bra. 
 
Men men. 
 
Slutet var också bara för mycket. Ska inte avslöja några detaljer, men det får väl finnas gränser även i TV-filmer? 
 
Jo, en sak till när vi pratar om TV… i lördags när vi hade kommit fram till Hunnebo planterade jag och mamma oss i vardagsrummet efter att ha packat upp allt och sådär och hamnade i julspecialen av How not to live your life. Jag har aldrig sett serien förut – knappt hört talas om den faktiskt – men herregud, jag tror inte att jag har skrattat så hysteriskt på flera år. Jag fick på fullt allvar andnöd flera gånger om. Måste se om resten av serien är lika rolig. 

Med goda föresatser…

Jag fick förtroendet att laga mat ikväll. Hohoho. Nu bestod matlagandet egentligen bara av en integral del, nämligen att göra en riktigt god italiensk tomatsås till resterna av julköttbullarna och spaghetti. Very Lady och Lufsen. 
 
Och jag var rastlös i eftermiddags och tänkte att jag har ju tid på mig, så jag kan ju göra en sån där rolig fota-allt-jag-gör-när-jag-lagar-mat-grej nu när kameran funkar och allting! 
 
Jo, det började bra. 
 
 
Ingredienser är visserligen en bra start. Men sedan blev det visst inga fler kort. Oops. Däremot blev det massor av fler ingredienser, naturligtvis. Jaja. Det viktigaste är väl att det var gott och att de som blev bjudna på denna fantastiska anrättning var nöjda och tog en andra portion. 
 
Fast ibland kan jag bara inte låta bli att skratta åt mig själv när jag får för mig sådana här grand ideas…