Höstmåndag

 
Alltså snacka om GRÅTT. Gråa skyar, grått vatten, gråa byggnader, grått hotell. Fast det slutade i alla fall att regna. Snälla pappa skjutsade mig imorse, annars hade jag väl fått simma. Igår fick jag nämligen förnämlig laxmiddag i Backatorp följt av TV, böcker och remarkabelt god sömn. Nu var jag ledig i fredags så det var ju en extra lång helg ändå, men ja, just att sova gott på söndagsnatten ger en god start på veckan. 
 
Och det hoppas jag att ni också fått! 

2014: 171 – Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Alltså, det var ju ett tag sedan jag blev klar med Britt-Marie nu, men jag har uppenbarligen dragit mig för att skriva om den, då det skulle innebära något sorts definitivt slut. Det var jobbigt nog att avaktivera den i E2GO-appen, kan jag meddela. 
 
Och Fredrik Backman är och förblir ett geni. Jag hade naturligtvis skyhöga förväntningar, vilket ju kan vara lite prekärt, men de uppfylldes ju flera gånger om. 
 
Britt-Marie, som vi känner från Min mormor hälsar och säger förlåt, är drygt sextio och har alltid kallats en ältande gnällkärring. Nu har hon lämnat sin otrogne make Kent, och det är dags att hitta ett jobb. Främst av den anledningen att hon inte vill dö ensam i en lägenhet och besvära grannarna med lukten. Har hon ett arbete att gå till finns det ju åtminstone någon som skulle sakna henne. 
 
Hon hamnar i det lilla samhället Borg, det där det finns två saker. En pizzeria (som också är minilivs och bilverkstad, bland annat), och fotboll. Britt-Marie får jobb som vaktmästare på fritidsgården, som ändå ska läggas ned, och blir motvilligt del av samhället. 
 
Ja, och tränare i fotbollslaget också. Britt-Marie hatar fotboll. 
 
Detta är en roman om förändring, fördomar, förälskelse och oväntad vänskap och passion för något man tidigare förkastade. Om att hitta hem – och hitta rätt – fast man redan hunnit bli sextiotre. 
 
Det är så BRA att man ryser och jag kommer att läsa om den så snart jag bara kan. Vore inte förvånande om det blir redan före jul. 

2014: 170 – Smittad av Johanna Strömqvist

Det är sommar och Stockholm kokar, i värre hetta än på många år. 
 
Maria har just tagit studenten och flyttat hemifrån, från fina Östermalm till en egen liten lya. Hon har sökt till universitetet, men sommarjobbar inte utan spelar i band med sina vänner Katrin och Jonte, och dricker öl, mest. Plötsligt dyker Emmy upp. Hon är olik någon annan än Maria har träffat förut, och deras liv sammanflätas hastigt. 
 
Parallellt med detta hittas flera unga flickor brutalt mördade. 
 
Och Maria upptäcker att det som Emmy och hennes andra vänner sysslar med är minst sagt tvivelaktiga…
 
Det är elegant, drivet, dialogerna och personerna är välskrivna och det är helt enkelt en bra bok. Kanske för den äldre Twilight-älskaren? 
 
Men – det är extremt förutsägbart, det går inte att komma ifrån. Om det gör så mycket? Nej, egentligen kanske det inte gör det. 

2014: 169 – Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald

Alltså, jag vet inte riktigt vad som hände här – för det var ganska längesen jag läste denna nu – men jag har uppenbarligen glömt av att skriva om den? Jättekonstigt, för jag tyckte om den väldigt mycket. 
 
Sara är 28 år, ett alldagligt biträde i en bokhandel i Haninge. Hon har brevväxlat med den äldre damen Amy i Broken Wheel, Iowa, under många år, och när bokhandeln slår igen och Sara blir av med jobbet bestämmer hon sig för att åka till USA och hälsa på sin väninna. 
 
Men, när hon kommer fram efter den långa resan visar det sig att Amy har dött – men lämnat huset åt Sara. 
 
Det är inte så vanligt med främlingar i Broken Wheel, men Sara tas emot av byns invånare, som alla hade en relation till Amy, på absolut bästa sätt – och hon finner plötsligt att hon faktiskt har vänner som inte bara är bokkaraktärer. Staden blir som ny, nya konstellationer skapas och Sara startar en bokhandel med alla Amys böcker. 
 
Men – snart är hennes tvåmånaders visum slut. Vad ska hända då? 
 
Ja, det är tyyyypiskt feelgood, och det är varmt och fint och roligt och trevligt. Är man bokälskare älskar man automatiskt Läsarna i Broken Wheel rekommenderar – och det får jag väl erkänna att jag är… 

2014: 168 – Adjö det ljuva livet av Camilla Henemark med Carina Nunstedt

Har varit lite nyfiken på Camilla Henemarks bok sedan jag hörde talas om den – hon är en fascinerande person som har levt ett minst sagt fascinerande liv.

 

Och därmed är ju detta en fascinerande bok om en fascinerande tid. Jag är född 1982 och kommer därmed inte ihåg så mycket av det som verkligen hände på åttiotalet – definitivt inte i nöjeskretsarna av naturliga skäl. Det är väldigt intressant att läsa om hur det egentligen var, en betraktelse från innersta cirkeln så att säga.

Carina Nunstedt har agerat spökskrivare, men jag vet inte – av det som jag tycker att jag har uppfattat om Camilla Henemark i intervjuer och t.ex Let’s Dance så känns det väldigt genuint, jag kan liksom höra hennes röst – och vissa formuleringar känns definitivt som hennes. Jag har en favorit, nämligen ”Efter den där kvällen kunde jag knappt hålla i en enkrona.”

Ja, det handlar förstås om kungen. Jag hade behållning av Den motvillige monarken, och detta går ju naturligtvis lite hand i hand.

Det är väldigt sorgesamt att läsa om hur fel det gick för Camilla – mycket på grund av att hon inte fått den hjälp och ”vård” för sin ADHD som hon skulle ha haft som yngre – men nu får vi väl hoppas att det går bättre. Jag hade förvånansvärt stor behållning av att läsa denna boken, och rekommenderar den gärna. Det är inte av sensationslystnad utan just – fascination. Och så är det ju alltid något speciellt med att läsa om eller titta på ett liv som är så långt ifrån ens eget…

Omslagsonsdag #64 – HÖST

Jag har inte varit med på någon Omslagsonsdag hos Bokpotaten på flera veckor, men denna veckan vill jag vara med, och temat är HÖST. Mycket lämpligt. 
 
Vissa av dessa vet jag inte riktigt varför jag kopplar till hösten, men vi kan väl kalla det för poetisk licens 🙂 Likaså är det sista omslaget förstås en tidning snarare än en bok, men omslag som omslag säger jag.