april april?!

Igår var jag en riktigt dålig bloggerska. Detta beror tyvärr inte på att jag har suttit och klurat på aprilskämt åt er, utan för att jag hade mycket att göra största delen av dagen, och de slöare delarna läste jag roliga barncitat istället.

Så det så.

Kvällen var ypperligt trevligt, tack Sofia och Cecilia för en fantastiskt rolig kväll, det får vi göra om snart! Tiden gick så fort att det var mycket senare när jag kom hem än jag hade tänkt, men nu känner jag mig rätt pigg, delvis tack vare latte från Subway.

Stora G20-dagen idag ja, märkte ingenting imorse men det skulle väl börja först vid elva. Det roligaste är att se alla Cityworkers i civila kläder, vissa ser helt bakvända ut i jeans och tröja, gärna för korta brallor med vita tubsockar och svarta skor. Oj oj, det är nästan så att man vill fotografera dem.

Berätta nu om era aprilskämt, hittills har jag hittat ett på BBC Sport tror jag, och en artikel på GP:s hemsida. Och just det, Google förstås! Förhoppningsvis dyker det upp flera, det är rätt kul att identifiera dem.

publicerad!

Brockley Central är en blogg som skriver om lite allt möjligt som har med Brockley, mitt område, att göra. Natur, kultur, restauranger, ni fattar.

Nu har de publicerat en av mina bilder och sagt fina saker om området! Jag är jätteglad och stolt, visst, det är inget fantastiskt foto, whatever, men kompositionen blev ganska bra, och det är ju ändå alltid något att se sitt namn på pränt sådär 🙂

kvällning

Jag hade planerat att laga falafel ikväll, men jag var så trött och hungrig efter jobbet att vi gick till Brockley Jack och åt middag. Vilket var ett bra move, jättegott som alltid, och även om jag gillar att laga mat så är det tröttsamt ibland.

Ser fram emot imorgon, ska träffa Cecilia och Sofia på en drink efter jobbet, det ska bli skitkul!

Telefonintervjun gick bra i eftermiddags också, eller ja, intervju och intervju, mer en "initial chat" så att säga. Killen verkar jättebra och trevlig – som väntat då han introducerades av Frank, och förhoppningsvis kan vi intervjua honom ordentligt 21:a april. Perfekt!

Fem arbetsdagar kvar tills det är semesterdags – känns nästan lite dumt att bara jobba en dag nästa vecka men whatever – det ska bli underbart skönt att komma hem, men jag måste shoppa lite innan dess. Torsdag kväll kanske!

nya ord

Jag pratade med Maja igår morse, och hon berättade om ett nytt ord i svenska språket som fick mig att skratta väldigt mycket. Nämligen rumpchock. Jaja, jag tänkte väl att det kanske är tio personer som använt ordet, det låter ju lite skojigt, ingen big deal, men var ju ändå tvungen att googla.

16900 rumpchocker! Det är tamigtusan inte illa.

test!

Expressen förvånar ännu en gång – du kan alltså testa dig själv och få reda på hur bakfull du är.

Va?

Om man är bakfull behöver man väl ändå inte testa sig online för att kolla om det är så det ligger till? Eller är det jag som är naiv? Trodde inte mina ögon när jag såg länken och var naturligtvis tvungen att titta, men jag är ju ganska övertygad om att man märker att man är bakfull, ungefär på samma sätt som man märker att man är kissnödig eller har ont i foten.

Jag kan meddela att jag är 0% bakfull, och att en av frågorna fick mig att dra på smilbanden:

Blir man alltså mer kelsjuk när man är bakfull?

eating for england

Jag älskade ju Nigel Slaters självbiografi Toast och nu har jag nästan läst ut Eating for England också (länk till höger). Han är en helt otrolig skribent. Kokböckerna håller mycket hög klass – The Kitchen Diaries rekommenderas skarpt – och dessa böcker på prosa är ännu mer fantastiska.

Eating for England är nog roligare att läsa för en person som är uppvuxen i England, med engelsk mat och engelska seder, och framför allt som minns sådant han berättar om, från 60-talet framåt. Det finns ju en massa saker som är omnämnda i boken som jag aldrig hört talas om, Lardy Cake till exempel, och Pontefract Cakes, men det gör liksom inte så mycket, för språket är så vackert och målande ändå, och så finns det förstås sådant jag känner igen också. KitKats till exempel, och rostbiff och malt loaf och Jammie Dodgers. Kapitlen är, precis som i Toast, korta, ett par tre sidor max, så den är hemskt lätt att plocka upp och läsa lite i då och då.

Toast har mörka sidor. Det har inte Eating for England, i alla fall inte i samma utsträckning, och det gör ingenting. Jag blir så hemskt illa berörd av de mörka sidorna i Toast, Nigel Slater är ju en så vän och fin person och jag vill inte ens tänka på att han någonsin blivit illa behandlad, för jag vill liksom bara ta honom i handen och, ja, jag vet inte, koka te åt honom kanske och prata om grönsaker och äta lunch på Borough Market.

Imorse plockade jag upp Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction – har läst den förut, men den låg närmast när jag skulle packa ihop väskan (det är alltså där jag borde lägga ifrån mig telefonen!) och Sue Townsend är alltid en fröjd att läsa. Det går fort, kapitlen är ju korta här också, persongalleriet är rikt och färggrant och jag har älskat Adrian Mole sedan jag var tio-elva år. Det är extra kul att läsa hans vuxenböcker när man själv är vuxen, och nu vill jag bara krypa under skrivbordet och läsa hela dagen istället för att ta itu med jobbet…

måndag igen

Tiden går, bara sex arbetsdagar kvar tills det är semestertime och jag åker hem!

Jag är jättetrött idag, har vaknat så himla tidigt de senaste dagarna och inte riktigt lyckats ta igen sömntimmarna tror jag. När jag gick upp var jag som en zombie – men kaffe på Starbucksbönor och med riktigt skummad mjölk gjorde smaskig cappuccino i alla fall, och det hjälper ju alltid.

I min sömndimma glömde jag min mobiltelefon hemma – fast jag lägger den på jättepraktiska ställen där jag inte kan missa den så glömmer jag den i sista stund – och muffinsen också som jag tänkte ta med mig och bjuda på om någon ville ha. Oh well – imorgon är en annan dag.

Ankan blev jättegod igår förresten, krispig på utsidan och saftig på insidan – det är väl det man är ute efter! Potatismos och chilirostade palsternackor till blev riktigt bra. Det blir risotto på resterna, med butternut squash och salvia.

Det viktigaste på mitt schema idag är en telefonintervju klockan tre. Annars ser det faktiskt förhållandevis lugnt ut – hittills… ingen mailshot denna veckan så det slipper jag att oroa mig för, inte så mycket annat på listan heller. Rätt skönt.

Det känns som (och ser ut som) om mitt hår har växt flera centimeter över helgen. Till och med Andy la märke till det igår, och jag kunde plötsligt ha hästsvans imorse. Kan det vara så att Tigiprodukterna har någon sorts "avslappnande" effekt på håret tro?

beauty

Himlen var hemskt vacker i fredags kväll. Jag försökte fota från tåget, men det gick ju lite för fort, så här är det suddiga bilder galore. Men men!

Dessa är tagna på varierande ställen mellan Elephant & Castle, Denmark Hill, Peckham Rye och Nunhead.