Inget särskilt att rapportera är jag rädd. Veckan har börjat igen, superstressig dag men skönt att vara hemma nu. Strax läggdags tror jag bestämt. Skönt.
another day, another dime
En fullspäckad helg har det varit här, fast väldigt lugn på samma gång.
Vi hämtade Jennie på Heathrow tidigt igår morse och åkte tillbaks hit. Hon och jag gick och åt lunch på Brockley Jack och sedan däckade hon praktiskt taget på soffan – jetlag galore. Så vi skippade midsommarfirandet tyvärr, jag ville inte lämna henne helt ensam, men vi hade det trevligt ändå, grillade lite halloumi och hamburgare framåt kvällen och gick sedan och tog ett glas vin på Mr Lawrence’s.
afton, afton
Jag vet att jag är superdålig på att blogga för tillfället. Hoppas att ni inte tycker att jag har övergivit er, det är inte meningen!
igelkottsbebis
Har du sett något så sött?

bookses again
Jag läste ut Ya-Yas in Bloom på tåget imorse, underbart fin bok. Inte lika bra som The Divine Secrets of the Ya-Ya Sisterhood kände jag spontant, men riktigt bra i alla fall. Får se till att suga tag på Little Altars Everywhere också, jag hade ingen aning om att det fanns både en prequel och en sequel till Sisterhood.
Nu har jag börjat med They do it with mirrors av Agatha Christie, har bara läst kanske sextio sidor och är redan sjukt förvirrad av alla karaktärer. Jag kan hålla reda på namn och sådant, men relationerna och släktförhållandena är så himla invecklade. Det kanske bara är att jag är trött, som sagt – klarade jag av The sound and the fury ska jag väl för guds skull kunna klara av lite Agatha.
Härnäst lär det nog bli sista delen av Jeffrey Archers Prison Diaries, det är Part III: North Sea Camp – Heaven som står på menyn. De har varit lättlästa, lärorika och väldigt tankeväckande hittills, så det ska bli kul.
Väntar nu på att tvättmaskinen ska gå klart så det äntligen blir läggdags! *gäsp*
assistent

tuesday morning
Ännu en underbar psychonatt… suck. Jag var precis på väg att somna igår kväll när telefonen ringde. Efter det var det totalt kört, jag var vaken till nästan tre. Dessa fem timmar tillbringades med att gå upp och sätta på fläkten varenda gång den lade av, och sedan ligga så stilla som möjligt och hoppas somna oprovocerat. Lättare sagt än gjort, fast jag är faktiskt inte speciellt trött *ta i trä* – ännu, i alla fall. När jag vaknade på riktigt, innan väckarklockan, kände jag mig riktigt utsövd och pigg faktiskt. Solen strålade och ja, det hade absolut kunnat vara värre!
Till slut somnade jag och drömde extremt störda drömmar om män med tics som åt f yra pizzor uppepå varandra och spottade på folk, och att mamma försvann på motorvägen…
Igår kväll åt vi middag på Café Rouge efter en aperitif på The Wine Tun – gudomlig Camembert, gudomlig bavette med béarnaisesås, gudomlig trio de crème brulée, men icke gudomlig service, det var inte riktigt klokt. Vi väntade hur länge som helst på att få beställa – maten kom i och för sig ganska fort när vi väl hade beställt, men att sedan få beställa efterrätt, be om notan och betala var en helt annan femma. Andy åt prix fixé-menyn men det hade hon inte räknat med, så det slutade med att hon fick komma till bordet med miniräknaren i högsta hugg och ändå lyckas räkna fel på typ £16. Det löste sig till slut men vi missade tåget som bieffekt och det var mindre kul – som tur var det näst sista och inte det allra sista från Thameslink, annars hade jag nog fått ta i med hårdhandskarna.
söndagskväll
Så var det söndagskväll igen. Visst går det alltid alldeles för fort? Andy är fortfarande på resande fot och jag har precis kommit ur duschen, där jag hade kunnat stanna hela natten. Så skönt! Nu doftar hela världen jordgubbe och jag ska försöka hålla mig vaken en stund till för att undvika att vakna klockan fyra imorgon bitti…
phew
Jag har städat, städat, städat. Sedan sträckte jag mig (eller nåt) i ryggen och nu fixar jag bara att stå upp i max en minut åt gången. Intressant, blir det!



finn ett fel
Jag håller på att städa och väljer då NileCity som soundtrack. Men titta på detta: