Kategori: Viva la vida

Men varför är jag så alldeles förbannat TRÖTT? 

 

Det blir ingen inspelning idag och tur är väl det för jag vet knappt vad jag själv heter. 

 

Vaknade 08:30 när telefonen ringde, intervju på torsdag, woohoo! 

 

Sedan somnade jag om i en timme, läste lite, somnade om igen och plötsligt var klockan halv elva. Det är liksom typ elva timmars sömn – borde väl räcka, kan man tycka? 

 

Fast jag tror faktiskt att jag har lite feber, jag hade riktig frossa igår och inatt var jag iskall en sekund och jättevarm nästa, samt rinnande näsa, nysattacker, hosta och ont ”bakom ögonen”. 

 

Jaja. Det ska nog gå. Idag behöver jag inte direkt ge mig ut heller. Eller ja, jag skulle kunna åka och handla lite mat, men jag har massor kvar från igår så det är knappast akut. 

 

Läste klart The Great Gatsby för en liten stund sedan – jag har läst den förut men det var många herrans år sedan. Vore kul att se filmen! 

…är min första reservdag på Vem vet mest! 

 

Jag har en känsla av att det INTE kommer att bli imorgon, vilket eventuellt är bra för jag såg nyss att militärgrönt blir fult i TV och jag vet inte om min gröna klänning klassas som militärgrön… men det ska väl ordna sig det också 🙂 

 

De kan ringa närsomhelst mellan 7 och 12… oj oj oj. 

Gah, jag är så trött! Känns som om jag har varit ute och dansat hela natten men det mest spännande jag gjorde igår var tittade på Desperate Housewives och åt små hönökakor med mjukost på. 

 

I’m so disco. 

 

Sov i konstiga intervaller igår och inatt, försökte få in ett par timmar i förmiddags men det blev bara sådär flummigt, jag sover inte men är inte riktigt vaken heller. 

 

Mindre road. 

 

Jaja. Nu dricker jag asastarkt kaffe, hade det inte varit för att jag just satte på en tvättmaskin hade jag gått och lagt mig på fläcken. 

 

Ikväll ska jag njuta av tystnaden och laga köttfärssås och spaghetti. 

 

Förresten kanske jag borde gå över och säga till grannarna att jag är här så de inte ringer polisen eller något. 

 

Såg en gammal kompis mamma på bussen men kände att jag bara inte orkade prata med henne så satt och stirrade ut genom fönstret hela vägen från stan. Inte för att hon inte är trevlig, för det är hon, men hon är en sådan där typisk lite lagom gammaldags lärarinnetyp som tror att hon är trendig men även frågar alldeles för mycket. Nein danke. Känner mig jättebarnslig när jag gör sådant, men en dag som denna orkar jag inte vara artig, och det är alltid lika irriterande att behöva förklara för folk att jag inte jobbar. Inte för att jag skäms över det, men ändå… 

 

Jaja. Mera kaffe. Jag har en massa böcker att skriva om också förresten, när jag vaknar till liv 🙂 

Är på Avocado och väntar på Rebecka för brunch o’clock. Buffén ser helt fan-tas-tisk ut. Jesus, jag har aldrig längtat efter en människa så mycket 😉 

 

Undrar om det är någon mässa för dysfunktionella morsor i Göteborg idag? 

 

Nummer ett: En som talade Väldigt Tydligt till sin dotter som kanske var sju-åtta år och sedan spritade hela bänken som dottern suttit på ifall hon hade kletat ner den med hallonsylt. Jag satt på bänken bredvid under hela tiden de satt där och det förekom ingen hallonsylt, eller ätande överhuvudtaget. Hon tjatade dessutom konstant om någon himla choklad de hade fått av någon som hette Joey. 

 

Nummer två: En på spårvagnen som satt och kallade sin son för Suris typ en gång i minuten medan han var jätteledsen. Sonen var kanske… tre, max. 

 

Nummer tre: En som stod med sina två barn och skällde ut en tiggare utanför Systembolaget på Linnégatan. 

 

Nummer fyra: En som stod och pratade med en väninna med sitt barn vänt emot sig i vagnen och rökte och blåste röken mer eller mindre rakt ner i kärran. 

 

Nummer fem: En som köpte glass till tre av fyra barn på Seven Eleven – en av dem fick ingen för han hade inte gått upp när han blev väckt imorse. 

 

Jag blir så TRÖTT på folk. Detta utspelade sig alltså på den korta resan mellan Marklandsgatan och Prinsgatan samt ett snabbt DN-köp på Seven Eleven och lite på promenaden uppför Linnégatan. Max en kvart.