Kategori: Viva la vida

Jag och mina karlar

Idag är inte min dag vad gäller irriterande närsittande herrar. 
 
Fick för mig att gå till biblioteket. Av någon anledning. Anledningen visade sig dock så fort jag kom innanför dörren, för där stod Fredrik Backmans senaste bok, Min mormor hälsar och säger förlåt, som referensex. Så jag sitter här och läser den lite grann. 
 
Bara att två meter bort sitter en herre som andas JÄTTEHÖGT genom näsan och munnen på samma gång. Han sitter och stryker under i bibliotekets böcker också. Det konstigaste är kanske att det inte direkt är några odödliga verk han läser – det ser ut som typ en gammal Mysrysare eller något. 
 
Dessutom omaka grå tubsockar i bruna kardborresandaler. 
 
Jag vill så gärna gå dit och ge honom en näsduk! 
 
Nu ska jag strax gå tror jag, handla lite Ajax och gå hem och städa. Och kanske en trevlig soppa till middag? 

2013: 171 – Små altare överallt av Rebecca Wells

 
Vi har ju pratat om Ya-Ya-flickorna ganska nyss – detta är en bok som utspelar sig tidigare, och fokuserar mest på Les Petites Ya-Yas. Varje kapitel har en ny berättare – ibland är det visserligen någon vuxen, men oftast barnen. 
 
Som vanligt när det gäller Ya-Yas är det en sorts… jag vet inte, vemodet och skräcken finns liksom bakom skrattet hela tiden, även om vissa saker ÄR fruktansvärt roliga. 
 
Det var några år sedan jag läste denna sist, och en bit hade jag definitivt glömt av. Förmodligen med flit, för man bloir rent illamående av det. 
 
Jag älskar det svarta paret som fungerar som förman och hushållerska, Willetta och Chaney. Underbara berättare. Jag gillar ungarna också – men jag kan inte riktigt förstå slutet. I och för sig har jag aldrig varit i en situation som Siddas efter hennes lilla namnes dop… är blod så mycket tjockare än vatten att man kan förlåta precis allting, hur groteskt det än är? Jag har svårt att förstå det. 
 
Anyway – jag har precis beställt den tredje boken – Ya-Ya-flickornas väg till fullkomlighet för en tia på Tradera (mitt första Tradera-köp evah!) så då har vi alla på ett ställe och jag kan förhoppningsvis bilda mig någon sorts komplett uppfattning om hur allt står till. Det har nog varit lite långt mellan läsningarna för att jag ska ha allting i huvudet nu. 
 
Det är naturligtvis ett mästerverk, don’t get me wrong. Men det är några saker jag inte kan förlika mig med. Men – det är väl egentligen det man vill uppnå med konst och skapande? Reaktioner och reflektioner? 

Jag går galen…

…som faster Susan brukade säga. 
 
 
Det sitter en kille vid bordet bredvid mitt som inte nöjer sig med att stormglo på mig (jag ser inte klok ut idag, kladdade på lite av mammas mascara imorse och har knappt borstat håret, så det kan jag förstå) utan även tittar på America’s Cup på sin padda med ljudet på JÄTTEHÖGT. Hur tänker man då? 
 
Haha. Nu tog han fram ett par hörlurar och jag ba’ YES – och så pluggar han in dem i telefonen istället! Apgubbe. 
 

Sådärja!

Det gick fort som sjutton på provtagningen, trots ganska lång kö redan fem i sju. Var ute igen tjugo över tror jag, åkte hem en snabbis och lämnade Dramaten och min bokkasse och åkte sedan direkt ner till Condeco. Jag blir hysteriskt hungrig och törstig varenda gång de har snott blod av mig, och Ica öppnar inte förrän 9 och jag vägrar handla frukostmat på Pressbyrån eller Statoil. Det här går också bra. Fralla med en massa frön, ost och paprika samt obegränsat kaffe för 45:-. Det känns helt okej. Dessutom gott kaffe. 
 
Har träffat två personer i typ mellanstadieålder med likadan väska som min. Oops. Haha. Fast de hade den svarta varianten. Jag skulle gärna skaffa den svarta också faktiskt, detta är ett av de bästa köpen jag har gjort på många år. Finns även chockrosa och limegrönt men de kostade 500:-… istället för 199:-. Nädu, den gubben gick inte! 
 
Så – jag samlade ihop all relevant post, högg kalendern och veckans Allers och drog hit på en gång. Lugnt och skönt, jag kom precis när de hade öppnat så fick bästa platsen vid bästa eluttaget. Kände mig rätt dum när jag satt och sprättade brev men det var ju faktiskt ingen som såg mig. 
 
Fått mina bokmässebiljetter också. Hurra! Nu gäller det bara att bestämma mig för vilken dag förutom torsdag jag ska gå dit! Och vad jag ska ha på mig. Huuuu. 
 
Nä – nu har jag tre böcker att skriva om och ett Melodikryss att lägga upp och lite annat krafs… som att hämta väldigt mycket mer kaffe och ignorera faktumet att man bara blir törstigare av det. 

Gäsp, gäsp, gäsp

Har varit uppe i ganska exakt tolv timmar och är lätt redo att gå och lägga mig. 
 
En sådan där period med andra ord. Men hellre det än sömnlöshet, det måste jag säga! Särskilt som jag har så mycket på gång i veckan. 
 
I och för sig är det bra att jag är trött eftersom jag ska upp så plågsamt tidigt imorgon. Åker härifrån halv sju. Win. 
 
Fast – det passar ju faktiskt bra med mammas jobbtider + öppettiderna på labbet. Bra att vara där tidigt då det a) inte är så mycket folk än och b) jag ännu inte vaknat ordentligt och därmed glömmer att tycka att det är jobbigt. 
 
Men det är ju egentligen inte så farligt. Det gör inte så förtvivlat ont ens, jag tror att det mest är situationen som är störig, samt att jag tycker att det är så obehagligt när de kommer med stasband med typ Musse Pigg på. 
 
Inte får jag några klistermärken heller. Sjukt dåligt. 
 
Nä – jag hade faktiskt tänkt skriva om ett par böcker innan läggdags, men jag tror att jag gör så att de får vänta till imorgon. Kan mycket väl hända att jag kommissionerar ut mig på veganlunch och gratis snabb-Wi-Fi på Condeco! 

Saker jag betackar mig för…

…på söndagsmorgnar klockan 9.
 
1) Kyrkklockor (okej, jag vet, men måste de ringa 9, halv 10, 10 och 11? Verkligen?)
2) MOTORSÅGAR. Det var rätt nära att jag ropade fula ord från balkongen. 
 
Jaja. Upp ska man ju ändå. Imorgon ska jag till exempel upp klockan kvart i sex. Längtar! Finns det något bättre än att gå upp kvart i sex enbart för att bli halvt sönderstucken av nålar? 
 
Trodde inte det nä.