Kategori: Viva la vida

2013: 203 – A prison diary vol 1 – Hell av Jeffrey Archer

 
I juli 2001 döms Lord Baron Jeffrey Archer av Grantchester – parlamentsledamot såväl som en av Englands största författare – till fyra års fängelse för mened. Han skickas till HMP Belmarsh i Thamesmead – ett av Englands absolut säkraste fängelser där fångar som anses särskilt farliga eller rymningsbenägna hamnar. Archer är förstås varken eller (om man inte kan räkna faktumet att han var polare med Maggie T som ett hot mot rikets säkerhet, hohoho) – men det är där riksintaget finns, punkt. 
 
Archer skriver mycket detaljerad dagbok under fängelsevistelsen, vilket är hemskt intressant att läsa. Särskilt om man, som jag, är fascinerad av fängelser och kriminalvård – jag vet verkligen inte varför jag är det, men ändå. Hans medfångar är definitivt inte av ”sorten” han normalt umgås med, men genom hans beskrivningar av sin vänskap med dem kanske man förstår lite mer om sådant man normalt inte utsätts för. Typ att sitta och äta lunch med fyra mördare… 
 
Det är mer eller mindre hela nationens mening att domaren som sände Archer i fängelse varit jävig på något vis – då hans ”medbrottslingar” gick fria trots att de gjort samma sak som Archer, varken mer eller mindre. Straffet för mened brukar inte handla om fyraåriga fängelsestraff. 
 
I slutet av volym 1 får Archer sin efterlängtade transfer till HMP Wayland i Norfolk, närmare sin familj och med betydligt lägre säkerhetsklass. Om denna tiden berättas i volym 2, Purgatory, som jag har lyckats slarva bort – men vol 3 kommer snart! 

2013: 202 – Kiss Kiss av Roald Dahl

 
Önskar fortfarande att jag hade skrivit min avhandling om Roald Dahl. Vad hade jag tagit för något komprometterande när jag bestämde mig för Eugene O’Neill? Oklart. Det gick ju i och för sig bra det också, men äh, jag skulle ha följt min instinkt och skriva antingen om Roald Dahl eller The Streets. Ja, jag är allvarligt. 
 
I alla fall, detta är en novellsamling, betydligt mer creepy än t.ex Kalle och chokladfabriken, men lätt lika bra. Min favoritnovell i samlingen – och lätt topp fem av alla Dahls noveller – är Royal Jelly. Vet att vi läste den i skolan men kan inte för mitt liv kmma på när, för vilken lärare eller ens på vilket språk. Men det spelar mindre roll. The Landlady är för övrigt också en riktig höjdare. 
 
Det jag hade tänkt skriva avhandlingen om var något inom området hur barn uppfattar ”skräck”-litteratur – egentligen är ju många folksagor betydligt mer skräckinjagande än Dahl – men det är hela airen i hans berättande som gör att det blir så himla spöklikt – vilket man kanske inte kan uppfatta som för ung. Man kanske ska vara lite selektiv och bedöma varje novell för sig – vissa är säkert kanon för en lågstadieelev, och vissa kan nog skrämma slag på en tolvåring med livlig fantasi… 
 
Roald är min hjälte, i alla fall, och jag måste se till att läsa om Kalle snart. Undrar var jag har gjort av den. 

Högar och högar

Igår när det började dra ihop sig till läggdags tänkte jag att jag sulle se om jag kunde hitta något kul att läsa. 
 
Det slutade med en hög på sisådär trettio böcker. 
 
Men – jag insåg att när jag läst om dem nu (eller läst full stop) så kan jag nog ge bort de flesta. Faktiskt. Och det behövs… det är väl något år sedan jag gjorde mig av med massvis, men jag har ju en tendens att fylla på lite hejvilt sådär. 
 
Jaja. Det finns ju värre saker att göra på ruskiga höstdagar- och kvällar. 
 
Känner mig jättefebrig. Vaknade ju med huvudvärk och hela nosen igentäppt, nyser och har lite skrällhosta. Jag orkar INTE bli förkyld! Får se hur jag gör ikväll med andra ord. Ni vet när det känns sådär i halsen och näsan att allt smakar, eller luktar fast ändå smakar, lite konstigt? Jag har inte haft den känslan på jag vet inte hur länge. Sub-keen! Men det är ju vid sådana här tillfällen som man faktiskt får vara lite tacksam över att man kan ta det lugnt med gott samvete. Söka jobb, som ju är mitt jobb, kan jag ju göra med datorn i knät i sängen – det är ju en annan femma om man ska ge sig ut och jazza. 
 
Och ja, jag vet att jag är ute bland folk, men jag sitter långt ifrån alla och varken hostar, nyser eller slickar på möblemanget. 
 
Har livat upp mig genom att se lite knäpp ut. Blå kort volangkjol med spets, blogger-t-shirten, långt halsband med blommor, stor röd plastklocka, rävringen och en annan, nedan. Och knallila ögonskugga. Och så bikerstövlar. Och stor tunn sjal med fjärilar på. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ser ut som en missanpassad kulturvetare eller mer som Rayanne i Mitt så kallade liv. Förmodligen en korsning. 
 
 
Lagom blinging. Det är något av en mörklila ton i stenarna. 

Grin-Stina

Herregud vad jag ser sur ut! Men det var håret jag skulle visa. Ni ser, det blev inte ens i närheten av sådär jätteljust! 
 
 
Obs – jag är inte flintskallig. Jag hade bara lite otur med webkameran. 
 
Dricker kaffe. Sitter bredvid en beskäftig tjej som berättar för sin söte killkompis om rugby och cricket. ”Australien är bra på cricket. De vann förra året.” 
 
Hahaha. 

Croeso Treorchy

Massor av besökare från en liten by i Wales vid namn Treorchy? Fattar inget nåt. Men alla är ju välkomna 🙂 
 
Idag har jag huvudvärk för typ första gången på flera år. What’s that all about? 
 
Ska åka ner på stan om en stund tror jag. Har inget kaffe hemma – vilket, slog det mig just, kan ha något med huvudvärken att göra då jag har pimplat kaffe som en besatt de senaste tio dagarna. 
 
Håret blev inte alls så ljust som jag hade tänkt mig. Det blev bra, men inte jätteljust, undrar just varför? Jag kanske får köra i en omgång till om en vecka. 
 
Ikväll blir det after work med Rebecka + co, Dubliners, har aldrig varit där så det ska bli trevligt! 
 
Här är förresten min kappa som jag har menat att visa hur länge som helst. Egentligen vill jag visa den på för den är fruktansvärt snygg, men jag kan inte ta helkroppsselfies 😉 
 
 
Alldeles för dyr men väl värd pengarna. Nu fick jag visserligen sponsring på den, men ändå, den hade varit värd varenda krona. Dessutom är jag imponerad av mig själv för att jag kunde ha en alldeles vanlig storlek L – det har jag på klänningar och toppar och sådant som är i stretch, men så fort något ska knäppas över bysten brukar det bli kaos. 
 
Jaja! Kom på när jag kom hem igår att jag har några böcker att skriva om som jag har glömt av, så det kommer väl lite sånt under dagen om inte annat. Har fått igång min kamera också, whee! 

Jag och mina sammanträffanden

De senaste veckorna har varit helknäppa med sammanträffanden – mycket sådant som har med korsord att göra. Häromdagen till exempel så satt jag och kämpade med ett svårt ett där en ledtråd var Geronimo – och jag kunde bara inte få till det. Ett par timmar efter att jag lade undan det för att tänka efter så dök svaret upp på Vem vet mest – eller ja, det dök upp att han var indian och då fick jag in APACHE. 
 
Massor av fler – mamma skakar på huvudet åt mig. 
 
Idag, i alla fall, halkade jag in på en blogg på ett forum, helt utan särskild anledning, och läste ett inlägg från 2009 där skribenten hade sprungit på en kändis i en butik i den pyttelilla staden där hon bor. Kände inte alls igen namnet men googlade förstås och upptäckte att han bland annat varit med i Johan Falk-filmerna, som jag aldrig sett,. Okej. Mikael Tornving, heter han visst. 
Sedan satte jag på TV:n och det gick en traiiler för ett nytt program, och vem är programledare? 
 
 
Love it. Börjar tro på Carys teorier om mig. Nästan. 

Min gissning – Blondingustaf

Snart får Blondinbella sin son – jag är helt säker på att han kommer att få heta Gustaf. Eller Gustav. 
 
Lyckades rätt bra med William & Catherines son – men nu är det ju lite fusk i och med att vi vet att namnet kommer att börja på G – och säkert kommer att låta lite kungligt och adligt sådär. 
 
Gustaf eller Georg, med andra ord. Eller flippar de och kör på typ Gran eller Gung? Eller Gump? 
 
Nä. Jag tror på Gustaf. Remember where you saw it first. 

Bruschetta, städning, hår och knarkad

Sitter med (mkt starkt doftande) hårfärg i håret och tänker att antingen a) blir det kanon eller b) är det tur att jag har blivit förtjust i att bära hatt. 
 
Är även desperat sugen på bruschetta. Inget fancy alls, bara tomat och lök och vitlök, typ. Får gå och handla lite när jaag har torkat. 
 
Upptäckte för övrigt just att jag hade en hel liter grönsaksjuice här som jag hade glömt att jag köpte för hundra år sedan. Win! 
 
Hade funderat lite smått på att städa men gissa vad, jag har ingen lust. Det enklaste är alltid att städa samtidigt som jag har tvättstugan, vilket är imorgon eller torsdag (vet inte pga världens jobbigaste mediciner) – dessutom är det ingen idé att sätta igång med något nu när jag har gojs i håret och när jag väl är klar med det och har handlat och fixat lite mat så är klockan rätt mycket. 
 
Jag är expert på att ursäkta procrastination. 
 
Hoppas att håret blir lite sådär lagom onaturligt blont… förstår ni hur jag menar? Inte platina-platina, men lite sådär… lite åt detta hållet: 
 
Hittade några bilder som nog bättre representerade hur jag menar, men de är under perioden när Karen och Shelly alltid såg ut som om de hade knarkat i flera veckor i sträck (vilket de inte hade, men det kanske var trendigt då, eller något) och de bilderna vill jag inte lägga upp. Hoho. 
 
På tal om knarkad kan vi ju lyssna på detta underbara Hassan-klipp medan jag svimmar av peroxidångor: 
 
 

Lying with you on a Tuesday morning

Nej, jag vet verkligen inte varför det blir så hopplöst dåligt bloggande på kvällarna. Kanske för att det känns lite asocialt? Jaja, från och med i eftermiddag finns det ingen som kan bli upprörd över asocialitet, så det kanske blir bättre? 
 
När jag har kommit hem i eftermiddag hade jag tänkt färga håret. Jag råkade köpa en väldigt ljus färg, så vi får väl se, det kanske blir Kissie-för-två-år-sedan-look-alike-varning. Eller, råkade, jag gjorde ju det medvetet och jag vet inte riktigt hur jag tänkte – men äh, det går ju i alla fall alltid att färga över ljust. 
 
 
Sovmorgon. Jodå. Jag trodde inte att jag hade somnat om efter att jag vaknade tjugo i åtta och tänkte morna mig lite. Sedan var klockan tjugo över nio. Hoppsan. Visst är det sjukt skönt, men jag skulle ju tusen gånger hellre behöva gå upp klockan fem och gå till jobbet. 
 
Jaja. 
 
Jag tänkte att jag skulle försöka äta ordentligt framöver, vilket jag faktiskt har gjort de senaste tio dagarna eller så – men jag faller så lätt tillbaks. Får försöka bunkra upp med sånt som är lätt att äta och kräver minimalt med ”lagning” till att börja med. Och se till att ha roliga saker att göra så jag inte brakar ihop totalt igen. Men – det blir ju hur som helst inte bättre av att jag inte äter! 
 
Men tills dess tänker jag ta det piano. Det ösregnar så man behöver inte känna sig skyldig för att man sitter i nattlinne klockan halv elva… inte så värst, i alla fall. 
 
Har ännu inte försökt mig på landskapen och delstaterna. Det kommer när jag har vaknat lite mer… kanske. 
 
 

Fritidsproblem

Jag har fått för mig att jag ska utmana mig själv på två helt onödiga saker idag. 
 
Nämligen att lista alla Sveriges landskap samt alla USAs delstater på tid. 
 
Fråga mig inte varför. Delstaterna kommer nog ta väldigt lång tid… landskapen borde man väl klara på ett par minuter om man inte får hjärnsläpp? 
 
25 landskap. 
 
50 delstater.