Kategori: Viva la vida

Jag tyckte att Özz Nûjen gjorde bort sig totalt i Skavlan häromveckan. Vet att många tycker att han ”bara sa det som är sant” – men det gjorde han inte alls. Han spelar på något underligt vis på att han är kurd och tycker att därför har han rätt att skämta om 9/11 på ett osmakligt sätt – för han är ju utlänning liksom. Jag får samma vibbar som jag får av Ali G och ”iz it coz I’m black”. 

 

Ni vet mycket väl att jag inte är det minsta främlingsfientlig. Tvärtom. Men jag tycker att Nûjen försöker att skapa en främlingsfientlighet mot sig själv, personligen, som egentligen inte finns. 

 

Såhär. 

 

Han var hos Filip och Fredrik igår och pratade fåfänga. Okej. Och så börjar han prata om att han alltid varit den som är utanför, den som alltid utsetts till ”den andre” eftersom han är utlänning. Oooookej tänker jag, det förvånar mig faktiskt, han är inte så mycket äldre än jag och så har det aldrig varit där jag växt upp i alla fall, ganska multikulturell förort, men tänker att visst, han kanske bodde på Djursholm eller i Danderyd eller något där man kanske troligare är ”den andre” som av utländsk härstamning än på andra ställen. 

 

Men så är killen uppvuxen i Rinkeby, berättar han. Och jag tänker. Om jag, som är uppvuxen i en väldigt konstig förort till Göteborg där det antingen är tjusiga villaområden eller miljonprojekt (ja, jag överdriver, det finns områden som Blå Staden också som är höghus, om än fula så fina inuti och bostadsrätter allihop), där jag från och med högstadiet (min låg- och mellanstadieskola var ganska svensk, det berodde lite på vilken sida om stora vägen man bodde och miljonprojekthusen låg generellt på andra sidan) pluggade och umgicks med minst lika många invandrare i första, andra eller trettiofjärde generationen som nativa svenskar aldrig upplevde (och enligt enkäter som vår fine skolvärd – syrier, för övrigt – körde varenda läsår, ingen annan heller) att någon är ”den andre”, så förstår jag inte riktigt hur han kan känna så när han växt upp i Rinkeby. 

 

Om något var det faktiskt vi ”svenskar” som var utsatta. 

 

Jag tycker att det är fult att spela på sådant. 

 

Dessutom tycker jag att det är fult att agera ”svenskfientligt” bara för att du tycker att du blir behandlad invandrarfientligt. Vilket jag är ganska säker på att du inte blir. 

 

Jag gillar inte ÖN – men det är för att jag tycker att han är dum i huvudet, bigott, extremt inte-rolig, dressar sig i tjocka offerkoftan och tror att han kan skämta om vad som helst för att han råkar vara mörkhårig. Jag förstod aldrig riktigt vem det var Alex Schulman pratade om förr men nu gör jag det efter att ha haft oturen att ha sett honom i TV två gånger på ett par veckor. 

 

Han har även uttalat sig om att ”de som lyssnar på honom har självdistans”. Det är ju tur att någon i lokalerna där han uppträder har självdistans, för det har han inte själv (!). 

 

Skäms, Özz! Jag är helt övertygad om att du är en bra skådespelare och jag skulle gärna se produktionen av Fröken Julie som du var med i, för att inte tala om när du spelade Puck – en av mina favorit-Shakespeare-karaktärer i En midsommarnattsdröm, men det är omöjligt att respektera dig som komiker när du spelar på så lösa grunder. 

 

((Inte för att jag tror att ÖN läser detta, haha, men…)) 

Ibland – läs ganska ofta – blir jag vansinnig på teknik. Idag är inget undantag. Men – efter otaliga telefonsamtal till IT-supporten (pappa, som försökte logga in på olika sidor åt mig) kom jag på att jag kanske kunde vara lite handgriplig och möblera om SIM-kort och stickor och grejer. Och jo för fan. Nu funkar det. 

 

Igår fick jag ett mindre flipp och beställde fem toppar, två kjolar och ett par solglasögon på H&M. Kostade mindre än 500:- inklusive frakt. Tack kusin F för att du ser till att det blir så bra! 😉 

 

((Obs – satte mig just på ett örhänge. Somliga straffar Gud genast.)) 

 

Detta är så spännande att du kommer att pinka ner dig men idag blev jag approvad för ShopExpress på Coop. Fatta hur praktiskt det är, egentligen. Jag handlade ganska mycket, eller ja, för att vara jag var det ganska mycket, och köerna på Backaplan är alltid schwenlånga – men nu var det ju bara att segla ut. Förstod från början att man får avstämning någon av de första gångerna man handlar och idag hade det INTE varit läge för min påse var på bristningsgränsen, men idag slapp jag visst. Lämnade även in en spontanansökan för butikspersonalsjobb, om de kan tänkas behöva lite extra folk inför jul. 

 

Annars är jag hemma, har ätit vår gamla nationalrätt på Parfett Street till middag – fiskpinnemacka – dock med remouladsås istället för ketchup men med en generös dutt ((obs: såg lite av Vem tror du att du är? med Mårten Palme igår och deras förfäder hette Dutt i efternamn, höll på att dö)) HP Chili Sauce… aaah. 

 

Och snart ska jag nog gå och lägga mig med min senaste favorit, Mannen som älskade Yngve – den är fantastisk, jag är fast! 

 

Puss och godnatt på er! 

Stefan Holm är underbar! Gud så roligt.  

 

Den försvunne mannen med en halv shart (ni vet väl vad en shart är? Annars får ni slå upp det på egen risk.) och nyhetsankaret är nog mina favoriter. 

 

För övrigt sov jag solitt till tjugo över nio. Man skulle kunna ställa klockan efter mig för tillfället. Blåst och regn av bara den inatt men nu skiner solen igen. Det är verkligen aprilvädersvarning. 

Jag gillar verkligen Bo Kaspers, och var därför lite sådär halvt osäker på om jag verkligen ville se på hans Så mycket bättre – när det är låtar man verkligen gillar och artister man inte är helt säker på känns det lite prekärt. Och det var det igår – så jag är glad att de var de förväntningarna jag hade. 

 

Men Ulf Dageby alltså. Vilken karl! Måste lyssna på Nationalteatern lite sedan. 

 

Vi åker väl snart skulle jag tro. Det ösregnar – eller har gjort i alla fall – så det är väl itne mycket att be för, egentligen. Exceptionellt god lax igår förresten. 

 

Återkommer. Läser förresten Tårtgeneralen av Filip och Fredrik för tillfället. Så vansinnigt rolig. Och intressant eftersom den faktiskt bygger på en sann – och vansinnig – historia från Köping i mitten av 80-talet. 

Loppis… need I say more? 

 

21 pocketböcker har följt med hem. Lustigt nog är flera av dem sådana jag blivit tipsad om på senaste tid, några tant Agatha som ju alltid går hem, en bok med noveller av Joyce Carol Oates… och lite annat smått och gott. Rapporter kommer, naturligtvis, löpande 😉