Julpyntande i Backatorp



Ingen gran här i år för vi åker till Hunnebo imorgon. Därför – serpentiner i novemberkaktusen. Ja, det var ett enväldigt beslut.



Detta är Abas! Abas på förskolan och jag förväxlade väl våra tomtar antar jag för det står Abas under. Nu heter han Abas och är med oss varje jul.



Dessa tomtarna är så söta.



De har skägg ända bak i stjärten!

Det blåååååser!

Men herregud, vilket väder! Jag hörde att det blåste och regnade inatt förstås (ja, jag somnade vid fyra… men sov till tjugo över tio) men att det höll på än visste jag inte. 
 
Jag och pappa var en sväng på Backaplan för att titta ut en  ny Dramaten till mig, sedan shoppade jag lite julklappar och åkte tillbaks in till stan… men det blåser så jag höll på att välta så jag har flytt in på Condeco för en kopp cream peach-te Det är så fantastiskt gott! Dessutom gratis vattenpåfyllning hur länge man vill… men alla lattemorsor- och farsor alltså. Någon skrev som recension på nätet någonstans att det är deras högkvarter, och lite så är det ju. Men liksom, jag tycker inte att det är så kul att bära en kopp skållhet te ÖVER en vagn bara för att målsman inte lyssnar på ”URSÄKTA MIG” och det är rätt opraktiskt att klättra runt hela etaget för att kunna komma fram till ett bord med skvimpigt te, vatten, stora kassar och tjock jacka och stor schal… et cetera. 
 
Men en bra sak på väg hit – en pitbull i prickig dunjacka med pälskapuschong. Shit, vad sött det var! 
Förresten har flera gamla gubbar försökt ragga på mig idag. Är glasögon, tovigt hår och enbart smetig mascara som smink någon sorts turn-on för 60+-gruppen?
 
 
Obs – vill gärna understryka att håret blir tovigt av kragen på min kappa (I know, sjukt störigt), inte för att jag inte borsstar det för det gör jag. Ibland.  

En enkel liten fråga

Sak jag undrar över – förstår föräldrar verkligen inte att det kan vara störande för övriga gäster på ett kafé om ett barn ligger på golvet, blockerar hela gången och skriker BAJS BAJS BAJS BAJS? Jag säger inte att man inte får gå på kafé med ongar – även om jag blir galen på barnskrik så herregud, det är ju inget jag kan bestämma över. 
 
Jag blir i alla fall kinkig när föräldrar inte kan ta ett liiiitet ansvar för vad omgivningen utsatts för. Det är inte såååå gulligt lille Arvid om man försöker äta eller annat som man kanske gör på kaféer. 
 
Det ”roligaste” är väl när barnen springer iväg hejvilt och lattemorsorna inte ens noterar det. För ett litet tag sedan fick en tant mota in en onge som försökte springa ut genom dörren. På Linnégatan. Ganska trafikerat.