Hej och välkommen till hell on Hisingen

Sitter på Arbetsförmedlingen och väntar på att få reda på hur närmsta delen av livet ska se ut. Kul. Eller inte. Det är folkstorm! Jag skulle ha varit hos optikern halv tolv men ringde och bokade om nu, för jag orkar definitivt inte åka tillbaks hit i eftermiddag… det är nämligen inte speciellt roligt här. Faktumet att det inte finns NÅGON LUFT härinne gör ju inte direkt att det blir roligare. 
 
Men jag ska inte klaga! Jag sov så otroligt gott inatt att jag knappt känner igen mig själv… det där med frisk luft och mycket motion gör faktiskt susen med sömnen. Nu hoppas jag bara att jag inte inom en halvtimme kommer att bli upplyst om att jag inte får någon sommar alls… 
 
Men – den dagen, den sorgen! Om allt går väl åker jag till Hunnebo imorgon bitti och är där ett tag i alla fall. Det skulle inte sitta fel 🙂 
 
Laterz. 

Söndag, ugn, Leonores faster och Håkan förstås

Jesus vad många fula ord jag skulle kunna skriva nu efter att ha bränt mig på ugnen. 
 
Men det ska jag inte. Bara en fingertopp. Inget allvarligt. Men att det ska göra så jefvla ont att bränna sig på en liten metallbit?! 
 
Tittade lite på Leonores dop. Madeleines klänning var fin och Chris läsning av bönen var också fin. Ja, och Victorias evangelieläsning med. Men. Personen som jag trodde var Chris morsa (men senare förstod var hans syster) – vad i hela friden hade hon på huvudet? I och för sig undrar jag lite över vad Victoria hade på huvudet också, pannband i tre rader med en blomma på? Och varför satt inte hon och Estelle med Daniel? Visst, Victoria skulle läsa evangeliet, men då hade jag väl tänkt att Estelle skulle sitta med sin pappa istället? 
 
Jaja. None of my business. Jag lagar lunch på rimmad torskrygg och sparris istället. Några gröna bönor. Lite pepparrotssmör med vitlök. 
 
Förresten blev jag väldigt glad när jag läste om Håkan-konserten imorse. Det verkar som om ingen blev skadad och som om alla hade det fantastiskt roligt. Både GP och Expressen gav toppbetyg (säkert många fler också) och jag älskar att han festade på lyxkrogen Le pain Francais efter konserten och hoppas innerligt att titeln är skriven med lite sarkasm och att skribenten faktiskt vet vad LPF är, för någon lyxkrog är det sannerligen inte. Även om jag gillar kedjan skarpt. 
 
Om jag hade velat vara där? Ja, på sätt och vis. Men jag får inte gå på stora konserter och jag är lite orolig i folksamlingar. Men det är väl klart att det hade varit häftigt.