Kategori: Viva la vida

Jag kunde inte logga in på hela morgonen. Är det bara jag som haft problem? Misstänker att det inte är så. Hm.

Min nya elf-leverans kom i morse! Jag är otroligt nöjd. Bilder kommer 🙂

Sedan drog vi iväg till Bluewater – ett gigantiskt shoppingcentrum i Kent – och shoppade loss efter en enkel men god lunch. Det blev två äggpoachers (som osökt för mig att tänka på när jag stolt berättade för mamma att jag hade förlorat mitt första ägg samma morgon för några månader sedan. Hon blev otroligt konfys) och en sax på M&S, ett gäng DVDs på HMV-rean (kompletta boxar av The Vicar of Dibley, Little Britain och Black Books, samt La Vie En Rose, American Beauty och en till långfilm, vilken den nu var), en lattevisp (äntligen!) och lite annat smått och gott på Lakeland samt en sminkväska som turligt nog kom med en massa gosiga produkter på Boots.

Sedan bar det av till Surrey Quays och Tesco – och nu har jag äntligen en matberedare igen! Underbart! Här ska det bli brödbakning av. Och annat. Mums.

Nu står det kyckling i yoghurtsås med citron, vitlök och saffran i ugnen till en sen middag. Andy bygger nattduksbord och jag tar det väldigt lugnt en liten stund. Skönt.

 

Lite IKEA-grejer från igår. Grillpannan var till Familypris så den kan jag rekommendera. Tyvärr är den fina kaffepressen mycket dyrare än jag trodde, så jag tog en vanlig KAFFE istället. Glas, grytor och annat till husbehov. Jag vill gå hem och testa allting precis nu!

Under natten har min dator, helt oprovocerat, ställt fram sig en timme. Jag visste ju rent logiskt att det inte kunde vara möjligt att vi båda hade missat en hel timme, och det var naturligtvis sant, men jag fick panikkänslor ändå. Av någon anledning. Det är inte så att punktligheten i byggnaden är högsta prioritet såhär i januari.

Igår kväll: IKEA. Hemskt roligt var det. Grejerna ligger fortfarande kvar i skåpbilen – det blev ganska sent och jag var desperat i behov av att gå och lägga mig.

Men maten kom med in. Vad sägs om Gevalia Cappuccino med Daimbitar i? Jag dör, det är underbart.

Som jag sa igår. Jag tror att Nescafé (och uppenbarligen Gevalia med) lägger knark i skummjölken. Jag är garanterat fast i träsket.

Jag: Hon är ju inte bara snygg… eller jag menar. Hon är ju inte bara smart och rolig utan snygg med.
Lina: Jaa, hon ser ut som ett rådjur!

"På pin kiv" är ett fantastiskt uttryck tycker jag.

Fasen också. Bara häromdagen tänkte jag på faktumet att inte varit sjuk på hela vintern och vilket bra immunförsvar jag måste ha skaffat mig, och så vaknade jag nu med svinont i halsen. Förhoppningsvis är det övergående, det är det ibland.

Kurerar mig med en cappuccino och funderar på om det är normalt att göra en massa små dealar med sig själv. Jag har till exempel ett strikt klockslag när jag måste börja sminka mig på morgonen. Det är ganska irrationellt, klockslaget – har ingenting med när jag måste gå eller så att göra egentligen. Så långt är det väl acceptabelt.

Men igår duschade jag på jobbet på morgonen och hade således sminkväskan med mig in. Tror du inte att jag höll mig till klockslaget då också – men förskjutet en timme? Jag är uppenbarligen galen.

Jaha, nu är det dags tydligen. Godmorgon!

Just ja: på tal om att prata i sömnen väckte jag mig själv mitt i natten med att säga "fiskarna är såna jäääävla bimbos".

Total fnissdag på jobbet. Gode gud, vad jag har skrattat idag. Så att mascaran har skapat floder över halva skrivbordet. Det är bra. Fyra personer i vårt rum på kontoret. Sam: vansinnigt bakfull. Satt med huvudet på skrivbordet till kvart över elva. Shaun: något bakfull men mest hyperaktiv och ganska rolig. Jag och Lina: fnissjukan åt historier om vad folk gör i sömnen.

Compliance Committee Meeting: herren som sköter det hela hade glömt att skriva in mötet i sin kalender och var ute på annat möte. Jag mailade min chef och bad om protokollet från förra mötet då jag inte kunde hitta det någonstans i mina mail, hans svar var ungefär "när är nästa möte, jag måste ta den dagen som semester" – jag fick lov att upplysa om att det skulle ha börjat för tio minuter sedan.

Sedan träffade jag och Andy Lana på The Black Friar och tog en drink eller två och pratade, nu är vi hemma och jag lagar sjuttiotalsklassikern Skinka på Risbädd – en av mina favoriter alla kategorier som jag nog aldrig lagat själv förut – och jag har fortfarande fnittersjukan. Det är nog dags att lägga sig snart.

Vi sitter här och skrattar åt roliga saker folk gör i sömnen. Det är inte lite roligt det.

Här är till exempel en gammal tråd från Familjeliv: http://www.familjeliv.se/Forum-5-97/m24601132.html – vissa grejer är ju verkligen helt hysteriska.

Fläskkotletter med honung- och senapssås. Serveras med överbliven potatisgratäng från i söndags och ett gäng grönsaker för min del.

Vad blev det till middag hos er?

Nigel Slater är en kändiskock häröver. Jag vet inte om han gjort sig ett namn i Sverige?

När jag ser honom på TV blir jag milt vansinnig. Han är så himla fin och känslig och vad Anna i Is there anybody out there? skulle kalla för en feathery stroker. Det kan vara otroligt enerverande.

Men för några månader sedan var jag och Andy nere i Guildford och hälsade på hans vänner från universitetet, och nu mina vänner också, Alex och Laura. Laura hade denna boken liggande i rummet där vi sov och jag bläddrade igenom början – och fastnade på en gång. Det första jag gjorde när jag kom tillbaks till London var att beställa den. Och sedan sträckläste jag den.

Det är en självbiografi baserad runt mat. Den börjar med rostat bröd, som man kanske kan gissa från titeln, och fortsätter hela vägen igenom livet på samma tema, men inte bara Mina Vänner-style "min favoriträtt", utan det är otroligt känslosamt, vackert skrivet, innehåller allt från sjukdom och död till otrolig lycka till sexuella övergrepp och misshandel till dagen då hans pappa glömmer att ställa fram lunch till lille Nigel när han kommer hem från skolan, till när lille Nigel på nåd får lov att ta in färska hallon i ett rum med vit heltäckningsmatta och naturligtvis tappar allt över golvet.

Den är helt fantastisk. Jag har redan läst den tre gånger och det är en underbar bok. Skaffa den om ni kan. Om den inte finns att få tag på i Sverige så maila mig på annzah@yahoo.co.uk så köper jag den åt dig och skickar den.

Förresten, ta ett citat. Det här är första "kapitlet":

Toast 1
My mother is scraping a piece of burned toast out of the kitchen window, a crease of annoyance across her forehead. This is not an occasional occurrence, a once-in-a-while hiccup in a busy mother’s day. My mother burns the toast as surely as the sun rises each morning. In fact, I doubt if she has ever made a round of toast in her life tha failed to fill the kitchen will plumes of throat-catching smoke. I am nine now and have never seen butter without black bits in it.
It is impossible not to love someone who makes toast for you. People’s failings, even major ones such as when they make you wear short trousers to school, fail into insignificance as your tteeth break through the rough, toasted crust and sink into the doughy cushion of white bread underneath. Once the warm, salty butter has hit your tongue you are smitten. Putty in their hands.

Nigel Slater, Toast, Harper Collins (London) 2003, ISBN 1-84115-471-7