tvättproblem

Min mor har alltid inpräntat vikten av att kulörsortera tvätt i mig. Så idag ville jag tvätta min röda handduk. Tänkte att jajamensan, jag har ju en röd fleecemorgonrock, den kan följa med i maskinen! Likaså en röd tröja, lite strumpor och sådant och ett gäng vita trosor jag inte bryr mig om om de blir lite rosa. Ja, och min rödsvartrutiga sjal! Gud så bra jag listade ut detta. Det blev ju nästan en hel maskin!

Så satte jag på maskinen, gick och ringde mamma och pappa, pratade med Andy, hängde lite i största allmänhet, och gick sedan och kissade.

Vad tror ni hänger på handduksvärmaren?

Jajamensan. Den röda handduken som var anledningen till tvätten in the first place!

Så nu har jag alltså tvättat allt rött jag kunde hitta som behövde tvättas (det som inte behövde tvättas var två väskor i plastlack och en fleecefilt, nästintill oanvänd) och måste tvätta en till maskin för att få handduksjäveln ren.

Så typiskt mig. Ännu är jag inte en route att bli likadan som min mamma.

dagens musiktips

Imorse var det Andy Warhol av Velvet Underground & Nico som snurrade i iPoden. Ännu ett album jag inte har lyssnat på på hur länge som helst, men även det underbart.

För många år sedan när jag bodde i en tokig flatshare i västra London brukade jag och min vän Mattias sitta uppe halva nätterna, dricka vin och lyssna på musik. Belle & Sebastian, Magnetic Fields, Velvet Underground, Lars Winnerbäck och en massa annat i en salig röra.

There’s a light that never goes out av Smiths var alltid kvällens sista låt. Sången innan det var med fördel I’m waiting for the man från det ovannämnda mästerverket.

Lyssna!

mätt

Vi åt middag på Brockley Jack ikväll. Jag kände mig lite lat och väldigt trött, så det var skönt. Morots- och koriandersoppa (vilket jag aldrig har gillat förut, men den här var otroligt god!) och Rustic House Deli Board – skinka, kyckling, bröd, olivolja, balsamvinäger, piccalilli och äppelchutney serverad med oliver och en hel bakad Camembert. Smaskens! Fast jag åt inte upp allt. Jag var väl inte så hungrig som det kändes.

Värmen har gått på nu så det är som en helt annan lägenhet! Otroligt vilken skillnad det blir, jag känner mig som en helt ny människa tack vare en varm lägenhet, möjligheten att duscha som folk (e.g. hemma) och att kunna lyssna på Magnetic Fields precis när jag vill. Det gör en jobbig arbetsdag mycket, mycket lättare att ta.

crofton park, this is crofton park

Hittade en lite smårolig artikel om Crofton Park, området där vi bor. Man lär sig onekligen något nytt varje dag!

The Rivoli Ballroom som det skrivs om ligger precis mittemot stationen. Jag tror att det har blivit nerlagt men jag hoppas inte att det ska rivas.

En natt i somras när jag inte kom ifrån jobbet förrän klockan två och tog taxi hem berättade busschauffören om sina dansande dagar där i ungdomen. Lite pittoreskt sådär.

Oftast är det naturligtvis mycket soligare och finare i Crofton Park, men det säger väl sig självt.

music music music


(Bild lånad från http://www.eil.com – det var inte lätt att få datorn att fatta att det inte alls handlar om porr!)

Jag hade glömt hur underbart det är att musik i lurarna på väg till jobbet. Det gjorde min tågresa hela acceptabel, fast det var mer folk på tåget än jag någonsin sett förut. Jag lyssnade på volume 1 av albumet ni ser ovan vars namn jag inte vågar skriva ut då jobbdatorerna är lite, tja, överkänsliga, och häpnas som alltid av dess storhet.

Så sjukt vackert, totalt utflippat och alldeles, alldeles underbart. Allt på en gång. Vissa låtar är verkligen vansinniga. Som Punk Love. Helgalen. Men så kommer något som Book of Love eller I Think I Need a New Heart genomströmmande och jag blir alldeles varm och skön inuti. Riktigt härligt. Rekommenderas.

Även – mycket glad för att äntligen kunna duscha varmt hemma! Otroligt skönt att inte behöva koka vatten / tvätta håret i kallt / hetsduscha på jobbet – och ha tid med peeling och smörjning och ja ni vet allt det där som är så skönt att göra när man har tid. Och tja. Tid hade jag väl egentligen inte, men det gick ju bra ändå.

Nu är klockan prick nio och som den dedikerade anställda jag är ska jag sätta igång och jobba.

Ha en fin dag!

an horse about a iPod

Jag har varit litet sugig på att uppdatera idag.

Hade fullt upp på jobbet och sedan får finansnissen för sig att ringa min chef och klaga på farten med vilken jag gör hans jävla tramsjobb – fast han och hans överordnade precis berömt mig för hur snabbt det går! Allvarligt talat. Jag har bara en dator, jag har bara två händer, jag har knappt tagit ett enda uppehåll på hela dagen, ingen lunchrast, och så kommer han dragandes med det? Det är dåligt.

Dock kan jag lita på min chef och han står på min sida. Förstår precis hur löjlig hela processen är, och även att jag verkligen jobbar hårt och försöker få det gjort. Så fruktansvärt dåligt bara. Särskilt som finanssnubben inte gör någonting man ber honom om förrän ungefär fyra månader senare. Jag har fått en omöjlig deadline men jag gör för fan mitt bästa för att komma dit, och så går han och gnäller hos Marc? Nej, det är dåligt. Men jag tar det. Jag vet att jag gör så gott jag kan och jag vet att min chef vet det. Det är det absolut viktigaste. Pratade ihop mig med min gamla chef lite grann förut med, hon har varit otroligt missnöjd med finansavdelningens output och tänker klaga formellt på sin appraisal imorgon. Så det så.

Jaja. Förutom det har det varit en trevlig dag! Jag sitter just nu och leker lite med min nya iPod, som är så vacker att man kan dö!

Åt middag med vackra Vivi på Leon ikväll, otroligt gott och otroligt roligt. Det känns som om vi har känt varandra för alltid fast vi bara träffatas i verkliga livet kanske fyra-fem gånger. Underbart. Vi skrattade och pratade och åt gott – grillad halloumi med organiskt vildris och coleslaw – ackompanjerat i bakgrunden med ett gott Muscadet – superkul. Jag önskar att jag träffade henne oftare, förhoppningsvis blir det lättare att styra upp den saken nu när vi bor närmare varandra. Besöka Vivi kan ni göra på http://vilhelmina.wordpress.com.

Vi har även fått igång varmvattnet igen idag, så jag ska ta ett långt bad strax innan läggdags. Ingen champagne och inga jordgubbar, men det blir skönt ändå! 😉

Hur har ni haft det idag?

elf yourself

Har suttit och plockat lite i ELF-leveransen nu. Det ska bli otroligt spännande att prova mineralsminket, det är helt nytt för mig.

Hörde just även ett rykte om att min iPod har anlänt i receptionen, så med lite tur har jag den i handen inom några minuter med.

Hur har ni det denna vackra tisdag?

ballerinor

Det är en flicka på mitt tåg varje morgon som har en väldigt snygg kappa, blå- och svartrutig, och är lite lik Kate Moss, fast inte lika snygg. Om man får säga så utan att vara otrevlig.

Jag har kanske tagit tåget med henne hundrafemtio gånger i år. Jag har aldrig sett henne ha samma skor på sig två gånger. En dag hade hon stövlar, alla andra dagar har hon ballerinaskor. Olika ballerinaskor. Jag har ju en viss förtjusning i skor själv, så jag ser skillnad på ett par leopardmönstrade och ett annat par liknande. Till exempel.

Hur får man plats med över hundrafemtio par skor? Jag skulle hemskt gärna ha så många par, men hur skulle det liksom gå till? Jag tror inte att hon bor i någon herrgård direkt – det finns inga sådana runt Crofton Park – hon ser för ung och scruffy (på ett bra sätt) ut för att vara speciellt rik eller så. Och förresten tar man inte de tågen om man är rik. Det vore otroligt korkat.

Jaja. Andy är hemma och väntar på gasmannen som förhoppningsvis ska laga pannan. Jag har fått ett omöjligt jobb att utföra innan slutet på månaden, och sitter och utbyter mail med min gamla chef om hur hopplösa alla som jobbar i Accounts här är. Så tröttsamt!

Fast jag är glad, jag drömde att jag bodde ihop med en supermodell och vi drack cola till frukost varje dag.

Min ELF-leverans har kommit, och min Amazon tillika. Jag skulle gärna sminka mig i sju timmar istället för att jobba, vad tror vi om det?