Kategori: Viva la vida

Visst ser denna lilla familj söt ut? Jag har då aldrig legat och sovit på min mamma.

Bilden är tagen mitt på Brick Lane för ett par år sedan.

Franks artonårsdag i Hagaparken. Frank är insvept i, ja, pappersservetter. Vi åt räkris och drack Dreams.

Dagens Frank:
Charlie: Have you seen Ravenstone Law Practice?
Frank: Not sure, have you looked in the Rs?

Jag rekommenderar att ni läser denna konversation högt.

Frank har skrivit en dikt om mig! Jag är så smickrad att det finns inte.

Strax – möte med chefen (kanske skulle skriva en dikt om honom också, Frank?) – om något ganska tråkigt. Därpå lite kuvertstoppning kanske?

Marcus Birro och Finnjonna har fått sin efterlängtade lille son! Jag blir alldeles tårögd, har följt deras kamp länge och det är så otroligt vackert att de äntligen har kommit fram till slutet av den tuffa resan. Nu börjar det roliga!

Stina skrev en kommentar häromdagen att jag är så "domestic". Jag vet aldrig riktigt om det är en komplimang eller ej, men jag tar det nog så. Varför inte.

Jag kände mig åtminstone väldigt domestic imorse klockan 7:40 när jag stod och skar sallad till lunchen.

Jag kände mig dock mindre intelligent när jag kom till kontoret och kom ihåg att vi skulle ju äta ute idag.

Suck. Det märks att det är fredag torsdag.

Först och främst vill jag hissa Arlas Strimlad Pepparbiff – jättegott!

Sedan vill jag dissa en av storbloggerskornas bästa vänner. Inga namn nämnda just nu. Men hur kan man ha lyckats gå ut gymnasiet med dessa språkkunskaper? Eller snarare bristen därpå? It’s beyond me.

Nu tänker jag gå och lägga mig och kika på resten av gårdagens Black Books – världens i särklass bästa serie. Förutom, eh, några andra. Pastagrytan diskar jag imorgon. Jag börjar helt enkelt bli sömnig.

Godnatt!
 

Visst, det har varit snö, visst, det har varit isigt, och visst, vi bor uppför en metalltrappa, men ingen post på tre dagar? Känns sådär kul, särskilt som jag väntar på ett nytt bankkort och lite andra saker och ting.

Tog visserligen ut cash i helgen, och Andy har ju så han kan låna mig om det kniper, men jag skulle ju gärna få tag på det innan helgen åtminstone. Inte för att jag planerar några gigantiska utsvävningar eller så, men jag skulle gärna åka och handla lite ordentligare på lördag, och skulle behöva handla ett gäng strumpbyxor / leggings också. Lägg till detta att det är en mardröm att gå på banken i City vid lunchdags!

Men men, det ska väl lösa sig. I värsta fall får Andy ta ut åt mig så överför jag pengar till honom. Eller nåt.

Jag kom precis hem och lampan lyste i hallen och badrummet. Jag är nästan helt säker på att jag åtminstone släckte i hallen imorse. Så jäkla skumt. Och ensam är jag också.

Men – båda låsen var låsta och alla fönster intakta, så det är väl ingen fara. Himla obehagligt bara, särskilt som Andy inte svarar i telefon för närvarande. Men det är nog lugnt. Djupa andetag. Såja.

…lider mot sitt slut. Och skönt var det för vilken helvetisk dag det har varit. Men men. Nu räcker det. Jag tänker laga Strimlad pepparbiff vad det lider, kanske lite tillyxat med färsk pasta, och sträcka ut min värkande rygg och mina stela axlar. Ha en trevlig kväll! Vi hörs säkert senare.

Jag älskar att sticka, men det har inte blivit något stickande av på nästan ett år nu. Fråga mig inte varför. Tiden räcker inte till, antar jag.

Dessa scarves stickade jag till mamma och kusin Jennie julen 2004:

Tror jag får försöka ta mig in till John Lewis och spana efter garnet igen. Det var en present från min gamla housemates mormor, men jag tror att det fortfarande kan finnas tillgängligt. Hoppas det, det tar nämligen max en timme att sticka en sådan här godbit.