Kategori: Viva la vida

demain

Kära bloggläsare, är det någon som inte har något att göra imorgon? Min tillfälliga inneboende ska ha födelsedagskalas på puben här tvärsöver gatan – jag visste inte att det hela innefattade mig med, men det gör det tydligen. Lite sent påkommet, och särskilt som min födelsedag inte infaller förrän om nästan två månader.

Är någon sugen på att komma ner en stund på eftermiddagen och sitta i trädgården med något iskallt kanske? Maila mig på annzah@yahoo.co.uk eller texta 07964 427638, jag vore överlycklig för lite avlastning 😉

Tågen går varje halvtimme från Victoria, tar en dryg kvart, eller bussen från St Paul’s / Holborn / Waterloo, tar lite längre tid men är en otroligt vacker färd utmed Old Kent Road…

home alone

Även om det är supertrevligt att ha besök så är det lite påfrestande att alltid känna att man måste vara värdinna hela tiden – ikväll är Jennie ute, och Andy är ute med sina kompisar (inte för att han är påfrestande!) så jag är ensam hemma och det är riktigt, riktigt skönt. Ska stoppa in en Nandosmarinerad kyckling i ugnen om en liten stund, sippar på ett iskallt glas bubbelvatten och ska ringa mamma och pappa strax. Skönt att bara pösa 🙂 

Jag sa till Jennie innan hon kom, naturligtvis, att jag inte kan ta ledigt från jobbet och därför kommer det inte att vara så mycket action i veckorna, men jag tänkte väl att hon skulle ge sig ut med kompisar och sådär i alla fall, fast det har inte varit så mycket med det – igår gick hon ner till Brockley Cemetery och fotade lite, det var det enda på hela dagen och det verkar ju lite surt att sälja typ allt man har för att kunna åka till London på semester och inte göra ett smack, men idag har hon aktiverat sig med Westminster Abbey, fotoutställning och drinkar med en annan kompis, så det känns skönt. Jag var även inte riktigt införstiftad med att hon skulle bo hos oss hela de tre veckorna hon är här, men vi får väl se. Än så länge går det bra, hon är inte alls särskilt high maintenance men jag känner mig ändå lite skyldig – varför vet jag icke. 
Nu är det tyst och lugnt och fridfullt, solen skiner fortfarande och jag ser fram emot att se hur kycklingen tar sig ut – även om det kommer att ta ett tag i ugnen så jag får nog ta på mig skridskorna och sätta igång nu. 
Någon som har ett bra tips på vad jag ska göra med färskpotatis till kycklingen? Koka går naturligtvis bra, men det kanske får att ugnsrosta eller så för att göra det hela lite roligare? 

ah!

Jag köpte en bok på Amazon Marketplace häromveckan, Cynthia Voigts Tell me if the lovers are losers, eller Seger till varje pris? på svenska. Jag älskade den på högstadiet, vet inte hur många gånger jag lånade om den på Backa Bibliotek, men sedan glömde jag väl av den lite lätt tills jag hamnade i en diskussion på ett forum om Cynthia Voigts andra böcker häromveckan och jag blev påmind om hur mycket jag älskade dem. Flera andra också, men just denna är helt otrolig.

I alla fall, den kom äntligen fram igår och inuti, som ett bokmärke, ligger detta lilla kort:

Så härligt, jag blir alldeles varm av sådant men hoppas att ingen saknar sitt recept på Snickerdoodles. Jag kanske skulle försöka mig på att baka några sådana godbitar en dag!

short and sweet

Inget särskilt att rapportera är jag rädd. Veckan har börjat igen, superstressig dag men skönt att vara hemma nu. Strax läggdags tror jag bestämt. Skönt. 

Jag hoppas att det regnar i natt – det har varit så kvalmigt idag att det finns inte. Jag var tvungen att gå ut och handla tågbiljetter åt min chef tidigare idag och powerwalkade nog lite väl snabbt till Cannon Street för jag var helt slut när jag kom tillbaks. Regn, please, så att det går att andas igen! 

another day, another dime

En fullspäckad helg har det varit här, fast väldigt lugn på samma gång. 

Vi hämtade Jennie på Heathrow tidigt igår morse och åkte tillbaks hit. Hon och jag gick och åt lunch på Brockley Jack och sedan däckade hon praktiskt taget på soffan – jetlag galore. Så vi skippade midsommarfirandet tyvärr, jag ville inte lämna henne helt ensam, men vi hade det trevligt ändå, grillade lite halloumi och hamburgare framåt kvällen och gick sedan och tog ett glas vin på Mr Lawrence’s. 

Idag sov jag länge, för att vara mig, gick inte upp förrän kvart över tio! Vi åkte in till Lewisham och shoppade lite, åt lunch på The Counting House och handlade lite böcker och lite annat smått och gott på Marks & Spencers Outlet (trosor, ett linne och en top) och sedan hem igen och tog det väldigt piano här hemma i några timmar. Jennie åkte tillbaks till Lewisham för att möta sin kompis Matthew, och sedan träffades vi allihopa på Brockley Jack en stund. 
Nu har jag precis ätit cauliflower cheese för tredje gången på tre dagar, lyxade till det med bacon den här gången, och snart börjar det nog bli läggdags för mig 🙂 

afton, afton

Jag vet att jag är superdålig på att blogga för tillfället. Hoppas att ni inte tycker att jag har övergivit er, det är inte meningen! 

Det är mycket just nu helt enkelt. Fyra personer att aktivera på jobbet tills det blir lite "ordentligt" att ta itu med – så även om de inte har så mycket att göra så blir det ju extremt mycket mer för mig. Vi har tre konferenser på gång, den första nästa fredag, och även om jag slipper gå på någon av dem (tack GUD, jag AVSKYR verkligen sådant) är jag ändå väldigt involverad i planering, bokningar och liknande. Jag har ungefär trehundra dokument som måste ändras och laddas upp snarast, vi har en kontorsflytt på gång (som i och för sig går i sirapsfart, men jag är superstressad över det hela då det måste vara gjort i god tid innan den 29:e och det blir bara så mycket värre när jag inte ens kan göra något konkret åt det, det diskuteras till förledan men jag sitter ändå fast mitt emellan eftersom det verkar luta på IT och sådant och IT (ja, en person) är på semester, surprise surprise – jag struntar allvarligt talat i om jag får sitta i köket bara det blir ordning på det och lugn och ro), vanliga dagliga problem, folk som inte kan lyssna på vad man säger (en kille, till exempel, ringer mig minst tre gånger varje dag och frågar SAMMA fråga – som jag inte har något svar på, det har ingenting med mig att göra och varje gång hänvisar jag honom åt rätt håll – kan man inte då komma på att han kanske väljer fel kanal för just denna aspekten? Inte? Nehej) och så ska man hinna andas och leva och ha ett socialt liv ibland allt detta (det har lidit denna veckan kan jag säga, jag har hunnit umgås med Andy men inte så mycket mer) plus att jag har en kompis från USA som kommer tidigt på lördag morgon och ska bo här, av och till, i tre veckor, så då måste jag ju ordna lite grann med sängplatser och sånt så hon har det någorlunda bekvämt, även om jag vet att hon skulle sova på granris i The Ancient Forest of Elves för att få vara i London. Men jag är helt slut! 
Sjukt nog kommer allt detta att bli mycket bättre när det blir mer att göra, flytten kommer att vara klar och jag kommer inte att behöva aktivera folk på ett så intensivt sätt som nu.  
Men nu har jag en kväll hemma i alla fall, skippade puben, jag har plockat och städat lite och ska sätta på middagen om en liten stund och sedan lite mer plock och ordnande. Har sovit dåligt sedan i helgen, så jag räknar med tidigt sängdags och förhoppningsvis kunna ta igen lite energi. 
Imorgon, big-time möte klockan halv elva, sedan hoppas jag att allt håller sig inom rimliga gränser så att jag kan fasa in i helgen luuuuugnt och fiiiiiint. 
Vad gör ni imorgon på Midsommarafton hörrni? 

tuesday morning

Ännu en underbar psychonatt… suck. Jag var precis på väg att somna igår kväll när telefonen ringde. Efter det var det totalt kört, jag var vaken till nästan tre. Dessa fem timmar tillbringades med att gå upp och sätta på fläkten varenda gång den lade av, och sedan ligga så stilla som möjligt och hoppas somna oprovocerat. Lättare sagt än gjort, fast jag är faktiskt inte speciellt trött *ta i trä* – ännu, i alla fall. När jag vaknade på riktigt, innan väckarklockan, kände jag mig riktigt utsövd och pigg faktiskt. Solen strålade och ja, det hade absolut kunnat vara värre!

Till slut somnade jag och drömde extremt störda drömmar om män med tics som åt f yra pizzor uppepå varandra och spottade på folk, och att mamma försvann på motorvägen…

Igår kväll åt vi middag på Café Rouge efter en aperitif på The Wine Tun – gudomlig Camembert, gudomlig bavette med béarnaisesås, gudomlig trio de crème brulée, men icke gudomlig service, det var inte riktigt klokt. Vi väntade hur länge som helst på att få beställa – maten kom i och för sig ganska fort när vi väl hade beställt, men att sedan få beställa efterrätt, be om notan och betala var en helt annan femma. Andy åt prix fixé-menyn men det hade hon inte räknat med, så det slutade med att hon fick komma till bordet med miniräknaren i högsta hugg och ändå lyckas räkna fel på typ £16. Det löste sig till slut men vi missade tåget som bieffekt och det var mindre kul – som tur var det näst sista och inte det allra sista från Thameslink, annars hade jag nog fått ta i med hårdhandskarna.

söndagskväll

Så var det söndagskväll igen. Visst går det alltid alldeles för fort? Andy är fortfarande på resande fot och jag har precis kommit ur duschen, där jag hade kunnat stanna hela natten. Så skönt! Nu doftar hela världen jordgubbe och jag ska försöka hålla mig vaken en stund till för att undvika att vakna klockan fyra imorgon bitti… 

Hur har ni haft det i helgen?