Kategori: Viva la vida

Jag lyssnade precis på Alex Schulmans sommarprat och det var en otrolig upplevelse. Lyssna, hörni, det finns på Sveriges Radios hemsida. Underbart! Jag skrattade och grät om vartannat.

Annars kan jag meddela att det är Karin-dagen idag, så jag väntar tålmodigt på gratulationer 😉 nejdå, men gratta för all del Lina och Miss Romarker på denna stora dag!

När jag var liten var det jordgubbstårta på Matsskäret som gällde, då både jag, mamma och kusin Emma heter Karin. Nu har vi även en ny liten Karin i familjen 🙂 Min älskade fina farmor som tyvärr inte finns hos oss mer hette också  Karin – Gulli Karin Helena – och jag tänker på henne lite extra idag.

Nu ska jag krångla igen. Förlåt.

Alex Schulman var sommarpratare i P1 idag och jag längtar efter att kunna lyssna på nätet imorgon. Jag tycker att han är helt otrolig och har fantasisk talang.

Så.

Men.

Alla pratar om Skynda att älska som en roman. Det är väl ingen roman? Det är en livsskildring, en sons uppfattning om sin pappa, inte farao är det väl en roman? Eller har jag fattat fel, är allting påhittat? Nej, jag trodde inte det heller.

Har någon ett bra recept på kålpudding?

Min andra dag som barjobbare beställde någon en St Clement’s. Eeeeh, sa jag. Vad sjutton är det? Jo, apelsinjuice med bitter lemon fick jag reda på. Många år senare var min kära vän Verity mitt uppi sin lärarutbildning och praktiserade på en småskola i centrala London, så vi övade rim och ramsor och sånger ihop inför hennes lektioner. Detta är en av den som är mig kär, delvis för att den minner mig om Verity som bor långt härifrån nu, och delvis för att många delar som de sjunger om är väldigt nära mig, eller nära ställen där jag har bott.

St Clement’s ligger på Eastcheap, precis runt hörnet från jobbet
St Martin’s finns lite överallt, men just denna refererar till St Martin in the Fields vid Trafalgar Square
Old Bailey är precis där jag tar tåget hem
Shoreditch – tydligen räknas mitt gamla hus till Shoreditch, det är ju väldigt trendigt nu. Jag vet inte, men om inte annat har jag ju spenderat ganska mycket tid i Shoreditch
Stepney – runt hörnet från Whitechapel där jag bodde, även om det räknades som Shoreditch enligt Ordnance Maps var det The Neighbourhood of Stepney
The Great Bell of Bow ligger inte i Bow, utan vid Cheapside och i St Mary le Bow – jag åker förbi varenda morgon. Regeln är att om man är född inom området där man kan höra The Great Bell of Bow så är man en cockney! Fast tror man på den traditionen så föddes inte en enda cockney mellan 1941 och 1961…

Snart, mina damer och herrar, är det helg, närmare bestämt om 11 minuter!

Vad ska ni hitta på?

Jag hittade precis ett förvirrat bi (tror jag, det såg gulare och tunnare ut än vanliga getingar) i köket. INTE bra, särskilt inte när Andy är borta i mer än två dygn. Han är i duschen nu, jag får lura ut honom på bijakt. I och för sig såg det ut som om det flög ut, och jag vågade gå in och koka kaffe, men behöver naturligtvis en rejäl besiktning. Man kan aldrig vara för försiktig. Haha.

Annars är det FREDAG, har jag hört, och jag lyssnar på Dusty Springfield så högt jag vågar och ser fram emot att få sova ut imorgon (ja, i alla fall tills Tescomannen dyker upp). Jag ser även fram emot att kunna sitta uppe hur sent jag vill ikväll, det saknar jag i veckorna ibland. Det känns som om jag måste gå och lägga mig för att klockan är vad-hon-nu-är och jag ska upp, fast jag inte ens är speciellt trött. Jag älskar att sitta uppe sent på nätterna men det blir inte av så ofta numera.

Igår åt vi middag på Brockley Jack för att hinna få lite kvalitetstid innan Andy åker, trevligt trevligt.

Jag försöker förbereda morgondagens middag så mycket jag kan för att kunna städa undan och fixa lite innan gästerna kommer imorgon istället för att stå fast i köket. Jag har acili ezmé, houmous, tzatziki, champinjoner à la Grecque och taramasalata (ej hemgjord) färdig i kylen nu, samt pajdeg till en spenat- och fetaostpaj som bakas imorgon, och några små lammspett i frysen – får inte glömma att plocka fram dem.

Jag är SÅ trött att det finns inte. Andy bygger hallbyrå och lyssnar på Walking in Memphis – jag försöker mest hålla ögonen öppna tills diskmaskinen är klar! Får plocka iordning lite imorgon bitti och imorgon kväll som sagt – med lite tur är vi hemma vid halv sju och de kommer inte förrän åtta, så det ska nog lösa sig 🙂

Ja, det är ju det för många, har jag hört på omvägar. Fick ett mail häromdagen där vederbörande skrev att "summers in England are obviously about holidays and partying" – det roliga var att hon faktiskt har jobbat med mig och den andra tjejen som var inblandad i mailet och borde således veta att det är så långt ifrån sanningen som man kan komma på vårt jobb. Men men 🙂

Det är mycket de närmaste veckorna i alla fall, men det är mycket på ett bra sätt – snart blir det ju sådär skadat mycket att göra på jobbet, och det känns viktigt att försöka träffa så många vänner som möjligt innan det blir kaos, och likaså att få ordning här hemma. Nu är det okej, jag kan för det mesta gå nästan i tid och jag är imponerad av effektiviteten i mitt team också, så det bådar gott.

Så nu ska vi se vad som står på agendan de närmsta två veckorna…

Tis 28/7 – bygga möbler, hänga upp lampskärmar och städa lite allmänt, plus förbereda så mycket mat jag kan
Ons 29/7 – Carys och Russ kommer på middag, jag planerar att göra det enkelt för mig med mezze-aktig mat
Tors 30/7 – underwriter drinks (fast det kan jag nog skippa)
Fre 31/7 – Andy åker iväg över helgen på Chris svensexahelg – själv planerar jag att vara jäääävligt passiv
Lör 1/8 – grillkväll på Harcourt Arms som jag ska försöka ta mig iväg till, under dagen bör jag laga matlådor och gå till biblioteket
Sön 2/8 – eventuellt kommer Lana och äter lunch, Andy kommer hem någon gång på kvällen

Mån 3/8 – middag med Toni och Sarah
Tis 4/8 – middag / drinkar med Lana
Ons 5/8 – middag med Vivi
Tors 6/8 – eventuellt hänga med Andy på beer festival i Earls Court om jag orkar
Fre 7/8 – Chris och Maries bröllop i Milton Keynes på kvällen (ceremonin är mitt på blanka eftermiddagen och det är bara brudtärna och best man förutom föräldrar och så som ska närvara, festen börjar halv fem men vi får helt enkelt rocka upp lite senare)
Lör 8/8 – Andy ska på beer festival, jag kanske hänger på en stund på eftermiddagen men det beror lite på det ena och det andra
Sön 9/8 – kollapsa!

Med andra ord – om det är någon som är sugen på att umgås så kanske vi kan ta det 30/7, 31/7 eller 6/8? 😉

Jag vaknade klockan tio i sex.

Va?

Jag är ju fortfarande jättetrött efter gårdagen, men det var lögn att få sova mer, så nu är jag uppe istället. Dricker kaffe och ska börja plocka ur IKEA-kassarna om en stund tänkte jag. Spännande värre. Mer kaffe? Ja tack.

Vi lämnade huset tio över åtta imorse, nu är hon fem i halv tio och vi är äntligen hemma. Jesus, vilken dag. Först kalabaliken när Andy hade glömt en massa grejer hemma, så han fick åka tillbaks och hämta det medan jag stannade på Victoria och fikade. Vi anlände till slut till Kilburn och biluthyrningen vid tjugo över tio, men fick inte ut bilen förrän vid tolv – inte fick vi en skåpbil heller för spegeln var sönderskrapad på den vi skulle ta, men väl en Cross Country-typ Ford. Därefter gick resandet ganska smidigt, vi tog en sväng till Brent Cross och shoppade lite och sedan iväg till IKEA, där vi måste ha spenderat minst tre timmar. Fick bilen packad och körde hem med en massa omvägar och felkörningar (inte Andys fel utan City of Westminsters!) och nu är vi då äntligen hemma. Vi har packat ur allt "smått" ur bilen redan, men möblerna (två byråer, en bokhylla och en hylla till köket) får ligga kvar tills imorgon. Jag orkar verkligen inte bära 123 kg (!) möbler just nu.

Andy har åkt till Meze Mangal för att hämta take out-turkiskt – härligt att slippa tänka på matlagning nu – och sedan blir det nog drås i säng skulle jag tro. Jag är så trött och har så ont i fötterna att jag knappt vet vad jag heter, men jag är väldigt nöjd med IKEA-äventyret, även om det blev ett dyrt kalas!

Vi har bilen imorgon också och har bestämt att det är lika bra att utnyttja den medan vi kan, så om vädret är fint åker vi på utflykt någonstans, kanske neråt havet till. Inte Brighton, det är vi överens om, men det finns ju andra fina små orter som man kan förära med ett dagsbesök. Eastbourne och Hastings ligger ganska bra till för oss, och då skulle man kunna kika lite på Royal Tunbridge Wells på vägen, så det ska jag föreslå när karln kommer tillbaks.

Och sist men inte minst, ett jättegrattis till mina älskade vänner Linda och Philippe som har förlovat sig! 😀