Kategori: Viva la vida

Jag funderade på att ta 0628-tåget imorse, men när klockan ringde 0545 var det rätt tydligt att det inte var en möjlighet 😉 jag gillar egentligen att vara uppe tidigt och går ofta upp med tuppen under vintern och våren men just nu… nej, inte en chans. Jag har även svårt att gå och lägga mig på vardagarna, det känns som om man liksom ska suga ut den sista lilla biten fritid som finns… men det är ju ganska kontraproduktivt i längden!

Jag sitter här och lurar lite om det här med tid och hur fort den går.

Skulle kolla när min pappas kusin fyller år, av ingen egentlig anledning mer än att jag blev nyfiken och upptäckte att hon är 72 år gammal. Det är rätt mycket. Hennes man är 74. Jesus. Jag tänker att de är i 50-årsåldern ungefär. I samma infall kollade jag upp sagda kusins lillasyrra, som jag brukade dela rum med på landet och ha så sjukt kul med – hon är 69. Va? Sist jag kollade kändes det som om hon var kanske fyrtio, max? Min farbror Hasse har just fyllt 72 vilket betyder att pappa blir 60 nästa år. Jag börjar känna mig lätt panikslagen, jag hinner inte med!

Pappas kusiner som är 72 och 69 har även en syster emellan (jag minns inte hennes giftasnamn så jag hittar henne inte på birthday.se men hon är som sagt emellan de tu) och de har fortfarande sin pappa i livet. 91 år and counting. Det känns ganska remarkabelt, och jag hoppas hoppas hoppas att jag har kvar min mamma och pappa när jag är 72. Det skulle i och för sig betyda att de måste bli över hundra år gamla bägga två, men here’s to hoping! 🙂

Fråga inte hur jag halkade in på den här videon…

Cringe City! Men kul är det.

Jag har inte så mycket att säga i mitt sängliggande tillstånd förutom att ni är bäst! Kram på er allihop!

Mitt ex Facebook:ade mig med 3000 foton på mig från 2002-2004. Jag har precis tittat igenom dem och gode gud, vilken blast from the past! Jag kan lägga upp några (om han går med på det, han är trots allt Känd Fotograf) i helgen kanske, vad sägs om midjelångt körsbärsrött hår?

Jag är så trött att det bultar i kinderna.

Jag skäms nästan, för att jag vet att det finns andra som jobbar MYCKET hårdare timmar än vad jag gör, men jag kan ändå inte frångå faktumet att jag är så TRÖTT.

Det börjar liksom klockan sex/halv sju – det första jag gör är att kolla jobbmailen och fixa det jag kan. Sedan är resan till jobbet som semester, på ett packat pendeltåg, tro det eller ej – då kan jag inte göra något jobbrelaterat. Och sedan är det jobbet. Kanske tio timmar på kontoret i snitt, vilket jag vet inte är alls lika illa som många andras dagar och därför skäms jag.

Sedan hem. Det första jag gör är att slå på jobbmailen och sedan sitter jag där och fixar tills jag inte kan hålla ögonen öppna längre.

Det är en blessing att jag KAN jobba lite hemifrån i år, men det är ändå så sjukt tröttsamt. Jag drömmer om jobbet, jag lever på jobbet, jag är så jävla trött på det att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Som tur är kan jag ta det med humor åtminstone. Vi skrattar mycket på kontoret och det är guld värt att ha det åtminstone. Det är aldrig någon som blir arg eller egentligen irriterad, utan vi tar det för vad det är och gör vårt bästa för att det ska gå åt rätt håll.

Ikväll kom jag hem i någorlunda tid, har pratat med mor och far vilket alltid får mig att känna mig lite mer avslappnad och grundad, och snart kommer Andy hem. Vi ses knappt utanför kontoret för tillfället vilket är lite halvstörigt – men det är ju så det är. Vi biter ihop och ser fram emot oktober.

I oktober kommer mamma. Och så firar vi Andys mammas 50-årsdag. Och så kan vi vara lite lediga. Förhoppningsvis. Det blir bra. Det ordnar sig.

Jag gick in på Co-Op på vägen hem för att se om jag kunde hitta något intressant att äta till middag.

De har mince pies på special offer för tillfället.

Är det inte LITE tidigt att sälja julmat i september? Och ja, jag kollade, de är inte förra årets heller tack och lov.

Jag gick hem utan att handla något, om det inte var uppenbart. Det blev uppvärmd pepparbiff med smält brieost till middag.

Idag har varit en sådan där dag när man inte vet om man ska skratta eller gråta. Jag skrattade. Mestadels. Frågor som ”ligger Tokyo i Japan?” gör att dagen blir lite lättare.

Charlie Schulman får mig faktiskt sugen på att skaffa barn. Vilket uttrycksfullt ansikte! Jag rekommenderar att läsa hela bloggen och titta på bilderna, fy farao vad söt hon är.

Eller, jag tror att det är tisdag? Va? Man tappar koncepterna när man jobbar varje dag inklusive helg…

Idag har varit en halvtaskig dag på de flesta fronter, även om den innehöll ett storbråk (på spanska) gällande ett fönster som var ganska underhållande. Patrick Swayze är död. Keith Floyd är död. Jag är mest ledsen över den senaste, men håller på att läsa Handling the Undead av John Ajvide Lindkvist för tillfället (mycket bra), så vem vet, de kanske dyker upp igen imorgon eller om ett par veckor?

Tack för snuskresponsen flickor, boken är till utlåning, ställ er i kö! Jag började på den ovanstående imorse för att slippa deala med snusket på tåget, det känns lite fel.

Annars läste jag på nätet i söndags eftermiddag om göteborgska och hittade en massa ord som jag trodde alla sa, men min kollega från Sala säger att så är inte fallet. Jag vet att vissa ord som tyken och bamba är typiskt göteborgska, men vad sägs om följande? Är det inte nästan vanlig svenska?

Abrovinsch
Bröta
Bösa på
Bördig (i bemärkelsen bussig)
Döna
Fippla / feppla
Gör (som prefix med hårt G)
Himla
Kirra
Läska (verb)
Måckligt
Parra (som i hög fart)
Tapp
Tetig
Tjottaheiti
Träd (istället för krukväxt)
Vase
Vesen
Åpen

Berätta nu, förstår ni vad orden betyder, ni icke-Göteborgare?