Jag är inte så bra på det här med att vara sjuk, har jobbat mest hittills (med ideliga besök till ett annat rum då ja) men funderar på att lägga mig på soffan med Mad About You en sväng nu.
Ja, idag blir det hemma och sängen för min del. Har varit uppe största delen av natten och mått pyton så jag tog beslutet att det var säkrast att stanna hemma. Är redan uttråkad och klockan är inte ens 9 men jag har ont så jag kan inte somna om, får se om jag kan trötta ut mig tills tabletterna verkar.
Gårdagskvällen var otroligt trevlig för övrigt, kvällens citat var ”Du är trevlig att umgås med även när jag är nykter!” – vilken komplimang från Vivi! 😉 Maten var kanon som alltid och likaså sällskapet. Det är inte Café Rouges fel att jag är sjuk!
Julpyntat och fint var det också, jag kan knappt bärga mig till söndag när jag får ställa upp mina stakar!
Ikväll blir det middag med fina Vivi på Café Rouge, jag har praktiskt taget redan bestämt vad jag ska äta, how sad is that? Haha. Det ska bli otroligt trevligt (och gott) – det känns som om jag alltid har väldigt jobbig dag de dagar jag träffar just Vivi, men då är det ju desto skönare att komma ifrån jobbet. Idag har varit en sådan där psychodag där ingenting händer på en timme och sedan blir det panikslaget runtjagande i en timme till, som ersätts av en timme av frustration… you get it. Det är skitjobbigt när det inte finns någon stabilitet tycker jag, särskilt som jag är extra trött idag.
Inget görs bättre av att killen som sitter bredvid mig är a) hyperaktiv b) flatulent och c) extremt högljudd på alla sätt och vis idag – men de ska gå om tjugo minuter så då kan han leva ut sina ljud på PFS-utställningen istället. Jag tror att det är för allas bästa… 🙂
För övrigt tycker jag att alla ska titta in hos Sierra Leone Rangers, projektet som Vivi, hennes man Mark och deras vänner Paul och Jules pysslar med nu – de ska köra en mobil veterinärklinik till Freetown i Sierra Leone för att ta hand om vovvar, vaccinering, kastrering och annan sjukvård. Ett otroligt projekt! Ni kan donera en slant här också om ni har lust, det är ett värdigt ändamål!
Jag fick precis höra av mamma att pappas morbror Torsten gick bort lugnt och stillsamt igår kväll. Han blev 91 år och pigg och glad in i det sista. Nu får han vara med Moster Lilly istället – han var änkeman i 20 år – sålänge tänder jag ett ljus i vintermörkret och minns.
Måndagen började sådär underbart som bara en måndag kan göra – med att det är svinkallt i hela lägenheten, en timme tills det är dags att gå upp och man är superkissnödig och därför MÅSTE gå upp. Fast det är ju skönt när man väl är klar förstås.
Därefter – ösregn, ösregn och mer ösregn. Kom till stationen för att ta 0755-tåget – då hade inte ens 0729-tåget kommit än. Vi tänkte vänta, men insåg efter sisådär tio godståg från Channel Tunnel åkt förbi att det var nog inte läge, så vi åkte till Catford, promenad till Catford Bridge, världens längsta perrong utan tak och ösregn, världens knöigaste tåg… men vi kom fram till slut (två minuter tidiga!) och nu får jag snart en Toffee Nut Latte levererad till skrivbordet. Och jag har faktiskt börjat torka. Allt känns bättre när man har torrt på fötterna åtminstone!
Fick precis ett mail av mamma att jag har fått tandläkartid 21:e december, man tackar så mycket. Det är väl lika bra att gå när jag har chansen, men jag tycker INTE att det är kul. Men – det är i alla fall tretusen gånger bättre än Folktandvården, så det är ju en tröst att slippa Selmakliniken, huuu!
Morgonen har faktiskt bara flugit förbi här, det är inte helt fel. Till lunch har vi rester från gårdagens helstekta skinka (smakar lite som julskinka, denna gången var den kryddad med honung och senap, andra gånger har jag kokat den i Cherry Coke och sedan glaserat med körsbärssylt och rödvinsvinäger) – den blir sådär härligt god och mör att köttet nästan smälter i munnen – dock blev det tyvärr inga rester från tillbehören så vi får se vad vi kan hitta på – skinkmacka med senap är ju i och för sig aldrig fel!
Varje morgon vid ungefär 7:45, när vi går hemifrån om vi ska ta mellantåget, kommer det förbi en farbror och hans golden retriever. Farbrorn är en riktig ”gubbe med keps”, säkert långt över åttio. Hunden ser ut att vara ungefär lika gammal han, och de promenerar så sakta, så sakta. Av någon anledning verkar hunden älska mig för varenda gång vi ses stannar den och tittar med stora, blöta ögon och viftar på svansen med så mycket krafter den kan uppbringa. (Normalt älskar hundar INTE mig, och inte jag dem heller men detta är en riktig sötnos.)
Nu stod jag precis i köksfönstret och väntade på vattenkokaren och såg det lilla paret komma uppför Brockley Grove. Inte är klockan bara 7:45, tänkte jag? Nejdå, snarare 8:45 – kan detta betyda att lille farbrorn och hunden får sovmorgon på söndagar? En extra timme innan det är dags att gå ut i kylan. Jag vet inte vad det är men jag får sådana moderskänslor för sådana fina gubbar och hundar.
Jajamensan, jag är klarvaken och redo för dagen att börja – inget snicksnack om sovmorgon på helgerna här inte, nej nej.
När det var dags att gå hade jag så förskräckligt ont i min stackars höft att jag snällt fick hoppa hemåt och skippa Evan och Erins lilla kalas. Tråkigt men det hade inte varit en bra idé att gå dit – idag ska jag se till att vila fanskapet och absolut INTE bowla eller gå långpromenader.
Jag har ju helt glömt att berätta att jag lyckades få tag på biljetter till Magnetic Fields på Barbican Centre 22:a mars nästa år! Såg dem på Royal Festival Hall för några år sedan och det var underbart – de är mina favoriter typ alla kategorier så det ska bli så kul att det är inte klokt 🙂
Nu har brevbäraren äntligen varit här med min Jo Malone-parfym som jag har väntat på sedan 25:e augusti, så det börjar bli dags att göra mig klar – det blir 1418-tåget in och så måste jag handla födelsedagspresent också. Har fattat ett beslut att inte bowla – det gör rätt ont att sitta ner så jag vill inte ens veta hur mycket jag skulle kunna göra mig illa genom bowling. Tyvärr – men förhoppningsvis blir det bilder i alla fall 🙂
Det finns rätt mycket att se fram emot från och med nu till jul, det gör allting mycket enklare även om man är trött och slutkörd…
Idag är det ju som sagt födelsedagsfirande och leaving drinks, kul kul! Imorgon har vi inga direkta planer, vilket också är rätt skönt 🙂
Nästa söndag är det första advent så då blir det äntligen dags att sätta upp mina fina adventsstakar, måndag 30:e blir det middag och mys med bloggtjejerna, söndagen den 6:e blir det först att titta på Santa’s Fun Run i Greenwich Park där Helena springer för organisationen IntoUniversity, följt av Karins födelsedagskalas.
Och sedan är det Maltadags, jobbets julfest den 16:e december och sedan är det ju för sjutton jul! 🙂
Denna tiden på året brukar komma med en massa annat kul också så jag räknar med några intensiva men mycket roliga veckor framöver!
Andy kom hem kvart i fyra imorse och jag har precis skickat iväg honom på rugby. Har sett fräschare idrottsmän i mitt liv men förhoppningsvis gör lite frisk luft susen 🙂
Själv ska jag väl svänga ihop lite brunch, hoppa in i duschen och sedan åka in till stan. Laura firar födelsedag lite överallt i West End – tror det börjar med lunch på någon pub, därefter bowling på Trocadero men som sagt är det tveksamt om jag vågar, har fortfarande rätt ont i höften och det vore ju typiskt om det blir värre – och därpå drinkar någonstans. Får se vilka moment jag tar del av! Vi ska på Evan och Erins leaving drinks i Clapham ikväll också är det meningen så det blir en fullspäckad dag – jag känner att jag behöver ta det lite lugnt här på morgonen först bara. De senaste dagarna var minst sagt intensiva på jobbet, och jag har varit så otroligt trött. Sova länge är ju lögn, så det är bara att bita ihop och försöka ta igen vilan på andra tider.
Gårdagskvällen spenderades förresten med Beverly Hills, 90210 på DVD, pizza och nostalgi. Och tvång att titta genom fingrarna när de visar intensiva kysscener, det blir ju superpinsamt!
Stories from the city, stories from the sea 