Kategori: Viva la vida

skitdag – men nu är det helg

Idag var faaaanemig ingen rolig dag. Det började med att min före detta chef, henne som jag skrivit om förut, förödmjukade mig totalt inför en massa människor – och det var inte ens sant som hon sa. Så det var jag rätt arg för fram tills klockan tre eller så när helgkänslan började infinna sig och jag blev lite mer mild och glad – tills klockan blir fem i fem och någon kommer och ger mig en mailshot att göra.

En mailshot. Klockan fem i fem på en jävla FREDAG. Okej, jag blev inte kvar SÅ länge, bara till halv sex ungefär men jag ville verkligen bara därifrån idag – och tror ni att personen som bad mig göra mailshoten stannade längre än prick kvart över fem? Icke sa Nicke, så det var ju både jobb och irritation helt i jävla onödan.

Oh well – nu är dagen över och det är HELG och det ska bli så skönt att få sova ut lite grann imorgon och göra roliga saker med mina kära vänner och min käre Andy.

Ikväll blir det bara seeega för min del, köpte kycklingfilé på vägen hem så jag och George svänger väl ihop något. Blev otroligt sugen på persisk kyckling med sumac och saffran så det kanske vore något.

Hoppas att ni har haft en bättre dag än vad jag har – och trevlig helg!!

att visa hänsyn som hundägare

Som många vet är jag allt annat än förtjust i hundar. Det började när jag var liten och blev biten av en som förmodligen bara ville leka men jag blev skiträdd (och försökte hoppa upp på farmors rygg som flykt, hon var 1.56 ;)) och var sedan kanonrädd i flera år. Vågade nästan aldrig gå ut på promenader i skogen och sådant, rusade in i mormors hus om morfar nös utomhus (lät precis som ett hundskall!) och så vidare och så vidare. Det blev bättre när bästa kompisen Louise skaffade tax – en väldigt medgörlig liten en och det bidrog till att jag åtminstone vande mig vid att ha hundar omkring mig.

Sedan var det rätt bra i många år faktiskt tills vi hade en ilsk rottweiler som HATADE mig på puben där jag och Lina jobbade i Brixton – efter det har det varit ganska kört. Det är visserligen hanterbart, jag har inget emot hundar som går i koppel och ser snälla ut, men jag är otroligt rädd för hundar av ”kamp-varianten”, samt stora Dobermanns, rottweilers och liknande.

Näst-grannarna hos oss i Sverige har en Dobermannpinscher som skäller på allt och alla, den är säkert rätt ofarlig men det är hemskt när den springer lös och när den står med tassarna över altanräcket och man vet att den lätt skulle kunna hoppa över…

Häromveckan när jag gick och handlade ett par småsaker på Budgens över gatan stod det en tjej med en väldigt ivrig pitbull mitt i DÖRREN till affären och väntade på sin mamma. Okej, jag gick förbi och den verkade glad mer än något annat, men det var ändå otroligt obehagligt, jag drog fötterna efter mig inne i affären och hoppades till tusen att de skulle gå någon gång, men morsan handlade en hel kundvagn full och gick inte speciellt snabbt heller så jag fick ta mod till mig och gå förbi. Och det gick ju bra, fast jag skakade inte lite i knäna när jag kom hem…

Nu när jag gick av tåget och kom upp för trappan till gatan på väg hem satt det en kvinna med en STOR pitbull eller liknande på avsatsen där biljettmaskinen står. Hon hade den i väldigt löst koppel (någon meter ifrån sig själv, några centimeter från alla anländande) och den morrade hysteriskt på alla som gick förbi – säkert närmare hundra personer på några minuter vid den tiden på kvällen. Det var otroligt obehagligt, och det tror jag inte bara att det var jag som tyckte. De var säkert bara inne där för att skydda sig mot regnet och det kan jag väl på sätt och vis förstå, men för mig som rädd var det en jättehotfull situation.

Det jag tänker är – kan man inte då tänka på att hålla in hunden lite grann – sådana hundar KAN vara farliga för människor även om de inte attackerar, de är stora och muskliga som bara den – denna vägde säkert 80 pannor och det är svårt att stå emot om en sådan vill hoppa upp på en, även om det bara handlar om att hälsa. Nu morrade den åt människor, visade tänderna och var uppenbarligen inte på världens bästa humör – kan man inte då tänka ett steg längre och vara lite mer medmänsklig? Likaså om man har en skällig hund och vill ha den lös ute – visst kan man väl då koppla den om man möter andra? Man kan ju aldrig veta vem som är rädd, och det är ju faktiskt så att hundar gärna dras till de som är oroliga. Likaså tjejen som stod mitt i dörren till affären – för det första står man inte mitt i en dörr full stop, men för det andra är det väl inte så himla kul om man är orolig att behöva klämma sig förbi en pitbullterrier.

Jag vet att det finns massvis av hundägare som är bra på sådant här och som visar hänsyn, och jag vill absolut inte dra alla över samma kant (kam?) för det vore inte rättvist, men närhelst jag ser sådant här dåligt ansvarstagande blir jag riktigt irriterad. Det är klart att min rädsla spelar in på hur starkt jag reagerar, det är jag helt medveten om men det kan väl ändå inte bara vara jag som känner mig hotad av stora hundar som är starkare än en vuxen karl?

spöken… finns dom?

Pratade precis med mamma och pappa, pappa hade naturligtvis en rationell förklaring till följande upplevelser och jag är inte direkt en spökfantast, men here goes:

– förra veckan vaknade mamma vid fem av att varmvattenskranen stod på i badrummet på övervåningen. Hon skällde lite på pappa för att han hade lämnat kranen på men han gör alla sina nattbestyr på nedervåningen, för att inte störa henne som går upp så mycket tidigare, förutom tandborstning – som alltid sker i iskallt vatten. Detta är sant – men det är klart att han kan ha sluntit med handen på vägen ut.

– senare samma vecka vaknade de båda två vid fem av att stereon på nedervåningen hade gått igång på full volym – tydligen var det Andreas Johnson som underhöll. Pappa gick ner och stängde av, kom upp igen och efter fem-tio minuter satte det hela igång ännu en gång.

– imorse gick mamma upp som vanligt lite efter fem och gick in i badrummet för att göra sig iordning. Tvättade håret över badkarskanten, tittade upp i spegeln för att kamma till sig och såg att hela dörrkarmen bakom henne var sned. Vände sig om, nejdå, den var som vanligt – då var det badrumsskåpet som släppt ifrån väggen och det blev Cirkus Larsson med skruvmejslar, väckande av fadern och allt möjligt annat på en och samma gång.

Stereogrejen är onekligen konstigast – särskilt som det hände två gånger om – men det är klart att grannarna kan ha satt på något som på någon vänster påverkade vårt ”elfält” eller vad man ska säga och fick den att gå igång. Det är inte SÅ längesen som vi och grannarna båda fick hem en Volvodator och det visade sig att mössen gick på samma frekvens, så vår dator styrdes indirekt av grannarnas mus och tvärtom.

Det är ändå lite kul att låtsas att det är ett Stort Mysterium på gång…

(Och de har inbrottslarm på nedervåningen så jag lovar att det inte är någon inbrottstjuv som smugit sig in för att lyssna på Andreas Johnson i smyg…!)

onsdag igen

Tiden går onekligen framåt även när det går långsamt… det är ju redan dags att börja tänka på helgen!

Idag sitter jag och gör ett väldigt tidspressat men väldigt tråkigt jobb… borde väl fortsätta med just precis det men det är så gäspframkallande att det är inte riktigt klokt. Jag spänner mig fast jag inte vill när jag vet att det är bråttom och har nu som result fruktansvärt ont i axlarna.

Anyway, på’t igen då…

Vad gör ni?

tisdag kväll

Jag gjorde mig rätt busy på jobbet idag och det är alltid skönt när tiden går fort. Fick även lite av ett träningspass (i sval miljö) när jag var nere i källaren och power-arkiverade i en trekvart eller så 🙂

Andy och jag åt en god middag på Pizza Express på väg hem som tack vare Taste London och att de glömde att ta betalt för (eller bjöd på?) ett glas vin fast det märkte vi inte förrän vi gått en bra bit därifrån. Känner mig alltid skyldig när sådant händer men de ska nog få ihop ruljangserna i alla fall…

Har mått mycket bättre idag ur illamåendesynpunkt men det har känts som om jag haft något i halsen hela dagen – ett tydligt tecken på att bihålorna strejkar. Det har inte räckt att harkla mig och hostar jag ordentligt känns det som om jag ska spy vilken sekund som helst och jag blir alldeles tårögd och skakis efteråt, konstigt och väldigt obehagligt men nu är det bättre. Som jag sa till Andy – jag blir hellre sjuk ordentligt i ett par dagar än att gå omkring såhär i flera veckor. Vi får väl se – en förkylning tar jag gärna om jag måste, men jag hoppas innerligt att det inte är något vinterkräk på gång…

tillbaks på banan

Usch fy fabian, började må jätteilla igår på förmiddagen och det höll i sig största delen av dagen – konstigt. Kan det ha varit kycklingen från i fredags?

Hur som helst, nu är jag tillbaks och känner mig rätt frisk så bring on Sunday! Har inga direkta planer, jag läser The Jane Austen Book Club och ska koka lite te strax tror jag bestämt!

Vad ska ni göra idag?

grammatik och stavning

Är det bara jag som blir förbannad på dålig stavning och taskig grammatik?

Hur som helst driver särstavningar och liknande mig till vansinne.

Om du är osäker på ”de” och ”dem” så titta här. Enkelt som sjutton.

Vad gäller stavningsregler finns det otroligt många ställen att kika på men några felstavade ord som går mig på nerverna är toffs och hyffsad som man ser på alltförmånga ställen.

Konsonanter dubbeltecknas icke före annan konsonant!

Tofs. Hyfsad.

That’s all for now folks!