Kategori: Viva la vida

Först och främst – min Gmail-adress har klappat ihop – förmodligen fick den ett nervöst sammanbrott nu när jag inte har BlackBerryn längre – så om nån behöver få tag på mig är det annzah @ live.co.uk som gäller – eller Facebook eller kommentera här såklart!

Blev väckt av en sådan där underbar bil som sopar upp grus imorse. Halv sju. INTE okej. Hur tänker man då? Men jag smög upp en liten stund i alla fall och hann säga hej till mamma och pappa och dricka lite mjölk innan jag kröp tillbaks ner i sängen iförd mina pyjamasbyxor från Frankriketrippen 1998 (vem minns? 😉 Mamma hittade dem igår kväll, jag fattar inte att de passar, för inte alls längesen var de alldeles för små. Kan jag ha gått ner så mycket i år?!), världens skönaste t-shirt och en kofta inhandlad på Ge-Kås anno 1994. Ja, jag är allvarlig. Den är till och med för lång i ärmarna.

Idag mår jag hittills ganska bra under omständigheterna. Värken är mycket lindrigare. Igår tvingade jag mig att gå i trappor så mycket som möjligt och det verkar ha gjort susen – det känns mer som träningsvärk än tortyr att röra mig idag. Skönt! Dock fortfarande rätt svag på så vis att jag blir yr och snurrig om jag står upp för länge (och vi snackar rätt korta intervaller innan jag känner av det) men det blir bättre så fort jag kan äta ordentligt igen. Jag satsar på små portioner och ofta, tror att det är the way forward, samt energirika livsmedel som inte är för irriterande för lilla magen.

Har ett gäng telefonärenden att ta itu med idag men det är för tidigt än så länge. Somnade tidigt igår och sov hela natten med bara ett avbrott (helt otroligt) så egentligen har jag väl sovit klart. Kanske ska kika på lite 2½ Men under täcket och fundera på frukost… eller kanske frukost först?

Ikväll åker nog pappa och jag till den nya lägenheten, whee! Hittat en soffa som ser helt perfekt ut så vi får åka och kika på den också. Jag köpte ju en fåtölj på Emmaus sist jag var hemma så det finns sittdon, det är ingen panik, men det är ju ändå kul att få det klart. Det är denna på framsidan, vill gärna ha i blått om den finns men annars går grått med blå kuddar lika bra. Fåtöljen är nämligen blå och det finns en risk att mattan blir det också, så grått kanske blir en rätt bra brytning där. Vi får se!

Mamma och pappa har ställt iordning en del redan så om vi åker sen lovar jag att ta kort 🙂

Kort rapport, jag är hemma i Göteborg och allt är bra (så bra som det kan vara) – Cicci, min telefon dog i taxin igår så förlåt att jag inte hörde av mig!!

Mamma väckte mig av någon anledning två gånger tidigt på¨morgonen för att snacka broccoligratäng och gud vet vad, men nu ska jag se om jag kan hitta något gott att äta samt krypa ner i sängen igen för att finalen av På SpåretS och därefter – som jag har längtat – de sista avsnitten av andra säsongen av Solsidan!

Ber om ursakt for obefintligt bloggande. Har inget internet hemma sa skriver pa telefonen nu vilket ar ratt opraktiskt.

Flyttlasset gick i fredags, kommer fram idag. Sjalv aker jag om en vecka.

Hade ju misstankt svininfluensa i februari men det har visat sig att det var kortelfeber vilket mojligen forklarar min fullstandigt olidliga vark i fotter och ben. Jag mar otroligt daligt av smartan och hoppas sannerligen att det rattar till sig snart. Jag maste ju packa och stada men just nu dackar jag praktiskt taget av att ga in i koket och hamta vatten.

På samma sätt som jag kan bli besatt av vissa maträtter eller drycker som jag nämnde tidigare kan jag även högaktningsfullt bestämma mig för att jag inte gillar vissa saker utan att ha gett dem en endaste liten chans – och så när jag väl gör det så är jag frälst. Det är så otroligt töntigt men jag kan inte hjälpa det! Tydliga exempel på detta är Desperate Housewives – som jag vägrade titta på i hur många år som helst tills jag plötsligt plöjde allt som då fanns ute på kanske tre månader, Harry Potter – som jag hittade på 3-för-2 eller hur det var på HMV och fastnade totalt, Twilight som jag tänkte att jag borde läsa i och med att jag ändå har ett visst intresse för popkultur, The In-Betweeners som jag trodde skulle vara alldeles för poppigt för mig… men jag älskade de alla. Och det finns många fler exempel men jag orkar inte dra allt nu, jag kan skriva en lista nån dag.

Det senaste fyndet är Annika Marklunds fantastiska blogg. Jag kan inte förklara varför jag inte trodde att jag skulle gilla den, förmodligen för att jag var säker på att den var för smart och djup för mig och att jag inte skulle kunna förstå mig på den tillräckligt för att texterna skulle sjunka in ordentligt (ungefär så som jag tänkte om Hanna Fridén då det begav sig). Men den är ju SÅ BRA. GAH säger jag bara, jag sträckläste så långt bak i arkivet jag hann i fredags innan vi åkte till Hunnebo och nu jobbar jag vidare. Underbart. Fantastiskt bra.

Jag blir nästan lite yr av god språkbehandling ibland. Jag vet att jag inte är helt oäven själv, jag kan uttrycka mig i skrift och förmodligen för det mesta åtminstone göra mig förstådd. Jag känner mig säkrare i skrift än jag gör i tal, just för att det är egentligen ingen som märker om jag stannar av i tio sekunder för att välja mellan orden jag äger när jag skriver, eller för den delen stannar av i tio minuter för att sätta på kaffebryggaren, ringa ett snabbt samtal, gå och tvätta händerna och torka av köksbänken.

Ibland kräver skriften att man skriver kontinuerligt, att man inte stannar alls, att man tvingar sig själv att skriva non-stop i tio minuter utan att sluta vad som än händer, även om man bara skriver nonsensord, just att hålla igång skrivandet är det viktigaste.

Men ibland måste man få välja ord riktigt, riktigt omsorgsfullt. Plocka upp dem ett och ett. Känna och klämma lite på deras konsistens. Stoppa dem i munnen för att känna hur de fungerar med sina med-ord (nej, det är inget riktigt ord, jag hittar på hur jag vill här ;))). Om de inte går ihop måste någon flytta på sig. Och då får man göra det övervägandet. Vad passar/låter/känns bäst?

Jag älskar ord. Det är ljuvligt att få plocka ibland dem. Bättre än att plocka bland saltlakrits. Och nu har jag väl skrivit det mest pretentiösa och halvflummiga blogginlägget någonsin. Men jag måste bara säga hur mycket jag ser fram emot att sitta vid mitt matbord på Skäpplandsgatan med en gryta bubblande på spisen, lampan jag har suktat efter på IKEA i flera år som Andy avskydde i mitt köksfönster, datorn framför mig och känna ro och frid i själen.

Det blir fint. Det blir det. Jag längtar.

Ni som känner mig vet att jag gärna snöar in på mat och dryck i perioder – typ lever på lax och gröna bönor i två veckor, sedan rågbröd med salami i två veckor, sedan chili con carne i två veckor… in absurdum.

Det senaste är tomater. Med salt på. Fast jag egentligen är lite allergisk. Men det är ju så GOTT!

Mellanmål:

Idag ska jag äta lunch på stan med min moster på Musses Grillhouse, ska bli trevligt!

Annars här på morgonen har jag beställt tapeter till min lägenhet samt pratat med Kungsholms Flytt om vad de vill ha för att flytta mina lådor. Det var ungefär två tredjedelar billigare än jag hade trott för ungefär tretusen gånger mer saker än jag hade tänkt. Inte helt fel. De kan till och med packa – men det gör jag nog helst själv.

För övrigt roade jag mig i onsdags kväll med att fota av en massa kort från gamla fotoalbum här hemma… kanske skulle lägga upp ett gäng ikväll, vad tror ni? Fredrik, du är representerad…!

Lunch med allra bästa finaste Camilla idag! Vi gick till Konditori Kringlan på Haga Nygata, och när vi klev in tänkte jag att detta är ju bara Emilys café i Saltön-böckerna och TV-serien. Jag tittade inte i fönstret på väg in – men jajamensan, det är samma! De har låtit Sockerskorpan stå kvar i fönstren ovanför sin egen logga som ett minne googlade jag mig just till. Mys!

Ikväll blir det lugnt. Ost- och skinkpaj, kanske ett glas rött och så Sveriges Mästerkock på TV. Passar mig alldeles lagom tack.

Idag fyller en av mina bästa vänner från mellanstadiet/högstadiet år. Hurra för M! Han var killen som alla tjejer var kära i. Utom jag. Vilket naturligtvis resulterade i att det var jag som fick ringa åt dem och fråga chans, och att jag fick cykla först om vi skulle smyga förbi hans hus… oj oj oj, det var tider. Vi brukade åka till Stadsbiblioteket efter skolan och var kanske de ”bästa” i klassen åtminstone på mellanstadiet (minns att vår magister tyckte att vi skulle bli hockeykommentatorer efter det där lästestet där man skulle läsa så många ord högt som möjligt på en viss tid och att vi tog multiplikationskörkort först) – men konstigt nog var vi aldrig ansedda som plugghästar.

Vi sålde GT ihop, jag och M, kan det ha varit i sjuan kanske. Upp tidigt på söndagmorgnarna för att åka ner till Akkas Gata och hämta tidningar, och sedan springa i Blå Staden och Åketorp – och sen hem till mig då vi fick hönökakemackor och O’Boy av mamma.

Nu ramlade jag över hans flickväns blogg och GUD vad roligt det är! Jag har absolut inga planer på att stalka honom, missförstå mig rätt, men att se att han fortfarande verkar vara precis likadan som förr, och drar samma gamla göteborgska ordvitsar trots att han nu är stjärnreporter på en av landets största tidningar, det värmer i själen!

Har tackat ja till den sötaste finaste lägenheten jag skulle kunna drömma om i Sverige. Som dessutom ska bli helrenoverad, fast för mig är den totallyx 😀

Vet inte när det blir ännu men svaret på mångas frågor är JA, jag ska flytta till Göteborg, och NEJ, det är förmodligen inte av de anledningar som folk inbillar sig. Jag tror bara att jag och London har gjort vårt nu, och det har ingenting med varken Andy eller Ian eller någon annan att glra – men jag kommer att komma tillbaks på besök, det är inget snack om saken. Och jag räknar med att alla kommer och hälsar på också 🙂

Tyvärr är alla foton jag tagit hopplöst dåliga men jag ska se vad jag kan komma med.

Nu är klockan snart fyra på morgonen, jag lyssnar på Geléns sommarprat från 2006 och borde väl fundera på att sova en stund till.

❤ to all!

BAH jag har en massa småsaker att göra innan jag åker på söndag men jag orkar bara inte! Igår var jag på två möten med rekryterare, de gick bra men jag tycker sådant är väldigt nervöst och uppstressande, så jag sov max en halvtimme natten till igår och typ en timme natten till idag. Jag kan funka på lite sömn men två nätter i rad, nja… hade även glömt hur mycket jag hatar trafiken i City, jag trodde att jag skulle välta av ljudnivån när jag gick av bussen. Fast vägen som går förbi min lägenhet inte direkt är liten så går det inte att jämföra på samma dag, ens de mindre vägarna i City menar jag. Fy bubblan, tacka vet jag skogen här 🙂

Lyssnar på Två Nötcrème och en MovieBox av Filip och Fredrik. De är helt otroliga, rekommenderas å det varmaste! Jag är ju några år yngre än dem, men vissa saker minns man ju ändå… biltelefoner till exempel, och jag glömmer aldrig vår första video! 1986 var det, jag och mamma hade varit i Hunnebo, antar att pappa jobbade fast mamma hade semester, och så hade han köpt en VIDEO! Spelade alltid in Disneytajm med Lasse Åberg i alldeles för högt uppdragna brallor…

På tal om det. Vilka är era första nyhetsminnen?

Jag minns Tjernobyl – mamma lyssnade på radio på grammofonen när hon fixade något i köket och jag hörde väl på något när jag lekte med något. Missuppfattade hela alltihop och gick ut till mamma och frågade: ”Du. Vem ÄR den här Karl Åby som de pratar om hela tiden?”

Sedan, och det var ju faktiskt ett par månader innan Tjernobyl – Palmemordet. Jag skulle upp och titta på Godmorgon Sverige med Fredrik Belfrage (som jag kallade min väninna – fråga mig inte) och så var det bara en svart skärm där det stod att programmet var inställt för att statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Jag var liksom tre och ett halvt och hade ju ingen aning om vad varken statsminister eller mord betydde så jag gick in till mamma och pappa och klagade för att jag inte fick se detta underbara program. Lite chockerande kanske för dem då. (Och ja, jag kunde läsa då.)

Sedan känns det inte som om jag kommer ihåg så mycket viktiga saker på ett antal år, nutidsorienteringen i skolan vanns alltid av samma kille ändå så det var liksom ingen nytta med det (fast jag tror att min kusin Michael vann skoltävlingen ett år!) – till Estonia. Vi hade varit hemma hos kusin Fredrik med familj på kalas och det blåste som bara f-n och mamma sa i bilen ”Vilken tur att man åtminstone inte är ute på sjön!”. Jag vaknade mitt i natten och lyckades inte somna om och sedan kom mamma in och berättade på morgonen. Skolan var helt vansinnig den dagen, min klassföreståndare envisades med att spela Stad i ljus och sedan hände det inte så mycket. Vi var liksom tolv, bogvisir var väl inget vi riktigt fattade egentligen.

Nu har jag totalt tappat tråden här, man ska inte blogga kvart över sju på morgonen 😀