Kategori: Viva la vida

Har just kommit hem från vårdcentralen då min handlov där droppet satt på sjukhuset häromsistens svällde upp så det stod härliga till imorse. Ringde 1177 och de tyckte att jag skulle gå och kolla att såret (sår och sår, det är en liten prick mest) inte hade blivit infekterat – och det hade det tydligen inte, jag vet ju att jag har väldigt känslig hud men det var väl lika bra att få det kollat. Missade lunch med finaste Camilla av den dumma anledningen dock så det är jag onekligen lite sur för.

Skulle åkt till Ikea med mamma ikväll också men inget jag hade tänkt köpa finns i lager så det är väl lika bra att susa förbi Bäckebol på väg från Hunnebo på söndag. Också surt!

Men det är lika bra att tänka på positiva saker så då tycker jag att vi kollektivt kan lyssna på den första sången jag sjöng som barn (eller ja, jag sjöng ”Heja Båvitt toppen gå!”) – farfar var GAISare och morfar ÖISare så pappa tog uppenbarligen i med hårdhandskarna redan från början 😉

Nu ska jag isa på den stackars handloven en stund och sedan se om jag kan ta itu med lite städning…

Jag känner att jag börjar jaga upp mig mer och mer för det jäkla EEG:t jag ska göra. Herregud, det är ju ingenting farligt, allt jag behöver göra är att sova ett par timmar med en ”gummihätta” på skallen… men det är ändå obehagligt, jag vet inte vad det är. Sedan är jag ju inte direkt världsmästare på att lyckas somna heller även om jag inte har sovit på flera nätter så just det känns faktiskt lite stressigt – men det är väl knappast någon som skäller ut mig för att jag inte kan somna om det nu skulle bli så.

Skulle gärna be om något att somna gott på, men som en bekant just påpekade så får man nog inte lov till det då det naturligtvis kan påverka hjärnverksamheten – och det är ju just den de ska kika på.

Nej. Djupa andetag tar vi, det är ju ändå nästan en månad kvar så jag ska väl hinna ladda upp mig…

Största nyheten på Radio Västs hemsida?

Tja. Det är väl sommar då.

Kom hem strax efter tolv. Måsarna och tärnorna och trutarna och alla deras vänner bestämde sig för att ha kakafoni-konsert klockan fyra imorse… jag lyckades somna om när de alla kollektivt plötsligt höll klaffen (eller truten? Hahaha.) vid sextiden men uppe vid åtta och kunde inte somna igår så det vart lite klent med timmar tyvärr. Men det gör inget, det kan jag nog ta igen. Ögonen svider dock – men det blev en trevlig stund med pappa och Melodikrysset i bilen 🙂

Om ett par timmar ska jag försöka lista ut hur man promenerar till Slottsskogen (ja, jag vet att det är nära, men utan lokalsinne är man rostat bröd och Google Maps imponerar icke) – det kanske blir vagnen en hållplats till Botaniska och sedan försöka följa folkströmmen, om det inte strömmar folk förbi Marklandsgatan då för då följer jag efter dem. Det är ju Göteborgsvarv i stan och min fina kusin Emma ska springa så jag ska naturligtvis gå och klappa på henne lite extra och sedan förhoppningsvis hitta henne och säga hej vid Frölundaborg efter medaljutdelning och annat 🙂

Hittade världens finaste sparris på Konsum i Hunnebo igår (eller vad det heter nuförtiden, Coop Konsum? Coop Nära? På den gamla goda tiden hette just den butiken Fyren i alla fall – för det kryllar ju av fyrar i Hunnebo…) – fick till och med pappa att smaka en liten bit och han tyckte, hör och häpna, att det var gott! De provade att göra egen efter mina instruktioner förra sommaren men det blev tydligen inte alls bra, men nu så övervakade jag projektet och det blev hur bra som helst. Mamma åt hälften efter att ha varit mycket skeptisk – det är väl svårt när man är ”van” vid burksparris – även om jag tycker att den är god på ett lite halvperverst sätt (jfr. min förkärlek för burkchampinjoner) så slår ju inget lättkokta, färska, tunna, fina slanor med lite smör och flingsalt på… så jag köpte med mig två knippor hem.

Mutade mig själv att ta itu med första etappen (en stor majoritet) av helvetesdisken som blivit uppskjuten i flera dagar genom att lova mig att få ett helt knippe till lunch och nu funderar jag på om jag skulle fräsa på lite halloumi till… vilken lyx!

Mamma fick bort mina kirurgtejpsmärken i armvecken med aceton förut så nu ser jag bara ut som en average knarkare. Haha. Armvecken gör i alla fall inte alls ont längre, dock är handloven där droppet satt fortfarande öm vilket är lite konstigt. Kanske bara är att jag har spänt mig för att jag har varit rädd att det SKA göra ont om jag inte varit försiktig. Jag är allt annat än van vid sådana här predikament!