Kategori: Viva la vida

Tre saker jag blivit kallad av oberoende personer senaste veckan:

– grym
– magisk
– bara BÄST!!!

Tja, och lite andra fina saker också förstås men de var mer väntade 😉

Jag blir väldigt glad av sådant här. Det är kanske ytligt, men jag antar att jag fortfarande känner mig som en praoelev på jobbet (nejdå, men det dyker ju fortfarande upp heeeelt nya saker som jag måste fråga om för jag kan inte gissa mig till allting) och då är det roligt att lyckas.

Och vad gäller att komma ihåg en gammal bästa väns trettioårsdag så är det verkligen inget remarkabelt, men jag blev väldigt glad när vederbörande svarade inom 30 sekunder trots att han var på någon sorts glitterparty eller liknande med Fredrik Reinfeldt och hans vänner (helt oberoende av födelsedagen förstås, haha, jag tror inte att M hade bjudit in Reinfeldt till någon tillställning överhuvudtaget!) och säkert inte hade tid egentligen att svara på SMS.

Jag blir varm i själen och känner mig bra, och det gillar jag skarpt.

Önskar alla en glad och solig fredag! Jag ska på seminarium i eftermiddag men det är slut vid 15, och efter det pallrar jag mig nog hemåt ganska snart. Hanna kommer ikväll och det vore kanske inte helt fel att köra runt dammsugaren ett varv innan hon dyker upp. Det blir väldigt mycket grus i hallen den här årstiden har jag observerat…

Livebloggar från DTL-kick off. Kan detta vara min första kick-off någonsin? Spännande 🙂

Gårdagskvällen var vansinnigt actionfylld. Jag lagade världens snabbaste middag – typ – värmde biffar i ugnen med ost och kokade ris – spillde ris över halva golvet, åt, duschade och ägnade mig sedan åt stickning och korsordslösning framför Desperate Housewives. Ganska precis lagom för en onsdagkväll kan jag tycka.

Sov vansinnigt gott. Aaah.

Nu kaffe och Daily Team Leadership.

Let’s kör hårt!

Det gick väl… bra hos doktorn, antar jag. Han ba’ ”Och hur känner du inför den här diagnosen då?” och jag sa att jag känner mest att jag inte fått någon diagnos, inte egentligen, även om jag är fullt medveten om att två anfall = epilepsi. Whatever liksom, vad ska jag göra? Han ska skicka mig på magnetkameraundersökning och så ska jag gå och ta en massa blodprover någon gång ”när jag har tid de närmsta månaderna” för att kolla koncentration i blodet, och att medicinen inte påverkat levern.

Fortsätta med medicinen och träffa honom igen om ett år. Ja. Vad ska man säga?

Men det är ju inget nytt under solen egentligen, så… jag är glad att jag har haft massvis att göra på jobbet efteråt. Fast jag vet inte riktigt hur det känns. Om det känns något särskilt?

Anyway.

Öppnade de sista resväskorna igår kväll och blev öv-er-lyck-lig när jag insåg att den ena var full med kläder och garner som jag trodde blivit kvar hos Andy! Åh vad kul! Garnerna har jag naturligtvis genast gett mig på 😉 – kläderna ska tvättas och hängas i torkrummet på lördag eftermiddag så får vi se om det blir folk av dem. De är skrynkliga förstås och de luktar sommarstuga, men inte direkt fukt eller mögel, så jag hoppas jag får fason på dem.

Mamma är i Ullared idag och har hittat mina favoritkoftor i vitt, blått och rosa! 99:- styck – det säger man liksom inte nej till när det gäller ett sådant favoritplagg som dessa (jag har svart och mörkgrön) – jag tvättar dem kanske två gånger i veckan styck och tvättar dem praktiskt taget varje vecka (om de inte inte blivit använda då) och de har hållit formen och varit helt superba. Och nu har jag ju en halvt ny garderob i och med fynden i resväskan 😀 Nej då, men min gamla favoritkjol och en av mina favoritklänningar – plus två andra favoritklänningar och flera fina toppar – har återvänt till mig!

Först ut bland garnerna blir det mjuka, ljusgrå glittriga som ska bli en rätstickad halsduk med frans (lik den svarta men bredare – jag hoppas garnet räcker)… och ett hysteriskt tunt med små ”flaggor” på i cerise, guld och… något annat som jag ska se om jag inte kan få till en gles trekantssjal av. Ännu en gång – om garnet räcker, men jag har hela 100g. Om det funkar har jag ett liknande i blå toner som också dök upp igår och kanske kan bli ganska fint.

Och jösses, vart tar tiden vägen? Det har varit en väldigt intensiv dag får jag lov att säga… à bientôt för nu får jag börja packa ihop här 🙂

Inspirerad av en av mina absolut-anti-favoritkaraktärer i Desperate Housewives, Katherine Mayfair, så gjorde jag någonting igår som jag inte gjort på väldigt länge. Jag minns faktiskt inte när det hände sist. Vad bra det känns!

Somnade tidigt igår efter lite ur Postmortem. Vaknade efter ett någon timme bara och tänkte att nu är det väl kört, men nej då, jag sov som en gris tills strax före klockan ringde kvart i sex. Drog mig i en kvart och studsade sedan rätt glatt ur sängen. Pappas säng är SÅ JÄKLA SKÖN. Han insisterar på att sova på en sådan där uppblåsbar säng när jag är där, och jag orkar inte lägga ner mer energi på att försöka förhandla om den saken. 

Jag är på så strålande humör att jag nästan blir rädd, det är inte fullt normalt för en tisdag. Men solen trålar och jag är så pigg och glad och nöjd.

Slapp förmiddagsmötet idag, skönt. Morgonmötet var… intressant. Flera hundra personer inklämda i en våghall med en gubbe (nä, okej, han var inte så gammal. Ung gubbe.) längst fram som sa saker som ”knô”, ”jävvvlar” och liknande ”I’m on your side”-grejer. Han klämde till och med in ett ”Love, peace and understanding”, fast vi hörde inte vilken fråga det var menat som svar på… det var Brunstige Valrossen som frågade, vad det än var. Spanade hårt efter Camillas Mats men det var för mycket folk för att få någon som helst överblick…

Tagliatelle med strimlad biff, syltlök och sås till lunch idag. Gott men oattraktivt att äta. Fast det blir lite senare lunch för mig idag tror jag, är inte det minsta hungrig. Åt otroligt goda ägg till frukost hos mamma och pappa, ekologiska från någon bondgård nära Hunnebo, de är helt fantastiska. Ska köpa på mig nästa gång jag är med där – när det inte är snö och drivis. Det finns inget så halt ställe i hela världen som Hunnebo på vintern. Jo okej, Tuve Ishall.

Nu – latte, stöka undan lite admin och sedan lunch om någon timme. Ser fram emot mötet med Linus i eftermiddag, det ska bli riktigt kul faktiskt, han är skön.

Oj, vad lugnt och skönt det är här ute! Det är bara två veckor sedan jag var här sist men jag är övertygad om att det inte var så här stillsamt och trevligt. Inte för att jag klagar!

Allt gick enligt planerna i eftermiddags, pappa hämtade mig vid kvart i fem, over to Skäpplandsgatan med en kasse böcker, min (okej, mammas) jacka och ett par vårskor hon fyndade åt mig på rean, in och packa till kvällen medan pappa bar ner resväskorna och så hit. Alltihop tog nog mindre än en timma. Imponerande. Det är då man önskar sig en bil. Ja, och körkort vore ju också bra.

Imorgon blir en intensiv dag så jag ska snart knyta mig. Först ett väldigt hastigt insatt informationsmöte klockan 0815-0845, sedan gruppchefsmöte 0830-1130 (antar att det blir förskjutet då), lunch och sedan möte med min konsultchef 1330-1400. Och så är chefen tillbaks efter sin vecka i Brasilien också och har säkert både det ena och det andra att komma med.

Det är kul när det går undan 🙂

På onsdag jobbar jag hemma i några timmar på morgonen och sedan till Neurologen 10:30. Pappa har erbjudit sig att skjutsa mig från Sahlgrenska så att jag hinner till jobbet så snabbt som möjligt, jättesnällt. Och skönt. Jag blir lite skärrad av sjukhusmiljöer, ja. Lunch, och sedan assistentmöte 1300-1400 i ett annat hus.

Torsdag, kick-off för ett nytt projekt 0900-1100.

Fredag, seminarium för projektet jag ska leda – som jag inte får vara med på. Fastanställda only, högsta hönsens beslut. Hur idiotiskt är inte det egentligen? Jaja.

Ska träffa Hanna någon kväll i veckan också men vi har inte spikat när ännu. Idag kunde ju inte jag, och imorgon undviker jag gärna sen kväll med vino tinto just då jag ska till doktorn dagen därpå, men förhoppningsvis blir det onsdag eller – som traditionen bjuder – torsdag!

Och sedan, oopsie Daisy, så var det visst helg igen! 🙂

Herregud. Kan en extra timme i sängen på morgonen verkligen göra så stor skillnad för hur man mår efter ett litet tag? Jag är jättepigg! Normalt är jag rätt simmig i huvudet på mornarna – det är väl mörkret – men idag bestämde jag mig för att ta den senare bussen (framme 08:15 eller så) och av någon anledning går jag upp före 06 när jag ska åka 07:22, men det räcker med 07 när jag ska åka 07:52. Helt irrationellt. Fast det är klart, jag är väl ännu mosigare i huvudet så tidigt. Och det blev *lite* stressigt imorse, bland annat glömde jag ta min medicin (för att det är en ny karta, normalt har jag en karta i handväskan) och åt inte mycket till frukost – fast jag hade ju som sagt inget direkt att äta till frukost heller. Har med mig en stor fruktarsenal idag så vi ska nog överleva 🙂

Ser redan fram emot tonfisksalladen till lunch. Aaaah tonfisksallad. Byttan blev smockfull (överdoserar alltid isbergssallad och den tar ju sådan jäkla plats!) så varken ägg eller oliver fick plats, men vad gör väl det. Keson fick i alla fall plats. Keso is my friend. Men varför är det så himla dyrt med keso egentligen?

Anyway, jag ska inte klaga på att vara pigg och på ett strålande humör en måndag morgon, det är ett som är säkert!

Tittar på Desperate Housewives-DVD:er på jobbdatorn och slösurfar på den andra. Backatorpsbesöket blir imorgon istället. Kanske lika enkelt det – pappa hämtar mig på jobbet, vi åker hit och plockar ner väskorna samt langar in mina grejer, och åker hem till dem efteråt. Simples. På sätt och vis är det skönt att vara hemma på söndagskvällar också, komma i ordning inför veckan och sådär. Har gjort tonfisksallad till lunch imorgon (dock är jag vansinnigt sugen på att äta upp den nu på en gång) och är glad att jag klarade av all städning igår för idag har jag verkligen inte ett enda måste i världen. Om jag inte får för mig att gå ut i kylan och handla ett par saker inför veckan, har slut på ägg, nästan slut på mjölk och fruktbeståndet sjunker i och med att jag blivit duktigare på att leka fruktstund på jobbet… och potatis kanske också vore en idé. Men det är ingen direkt kris att göra det precis idag. Har mjölk till kaffet imorgon och det är det viktigaste. Frukost kan jag alltid improvisera, det måste inte vara konventionell frukostmat för min del.

Jag är trött idag. Kunde inte somna förrän väldigt sent inatt och vaknade strax efter 09 imorse och tyckte att det var lika bra att gå upp, så det gjorde jag och det var väl klokt. Skönt att komma igång, och förhoppningsvis betyder det att jag kan sova gott inatt. Det behövs! När jag var yngre fungerade jag bra på tre-fyra timmar om det var så, men nu kan jag vara helt slut även om jag sovit åtta. Fast – det händer sällan att jag sover åtta timmar utan att ha haft ett par nästintill sömnlösa nätter innan, så det är väl inte helt representativt.

Det singlar lite snöflingor här av och till men har bara varit ”rejält” snöfall i några minuter då och då. Det är inte tillräckligt för att lägga sig i någon särskild utsträckning skulle jag tro.

Hade glömt hur bra DH är! Tittar på fjärde säsongen, väldigt spännande indeed även om jag minns ungefär hur upplösningen går till.

Vad gör ni idag?

Jag läser ju alldeles för mycket om allting, och av förklarliga anledningar har jag snöat in lite på att läsa om epilepsi på senare tid. Inte jättekonstigt – även om jag hoppas att neurologen kommer att låta mig slippa Lamotrigin på onsdag. Eller ja. Man får inte sluta tvärt, det är jättefarligt, men åtminstone trappa ner. Grejen är att de flesta som verkligen har konstaterad epilepsi, ofta med många anfall om dagen, tar upp till tio gånger så mycket jag gör och många ändå får anfall ofta under medicineringen.

En sak som jag är otroligt fascinerad av är epilepsihundar. Eller seizure response dogs, som de heter på engelska. Den engelska artikeln har mer information.

Så otroligt häftigt. Och särskilt som det ännu inte finns en förklaring till hur hundarna reagerar. Helt fantastiskt.

Det finns diabetesvovvar också. Fan-fucking-taskiskt om du frågar mig.

Jag har kommit på ett par gånger under de senaste kanske tio åren där jag ”vaknat” på underliga ställen (andra sidan sovrummet med alla mina sängkläder, utanför badrummet på andra våningen i min MH-lägenhet, på golvet innanför dörren i samma lägenhet) och bara trott att jag gått i sömnen – det vore inte första gången så jag har väl inte tänkt så mycket på det. Och kände inget särskilt i efterhand heller så vitt jag minns, men det kan mycket väl ha handlat om någon sorts anfall. Ett par andra gånger har jag också bara rasat ihop, varit borta en kort stund för att sedan sova som en stock i många timmar utan någon som helst uppfattning om vad som hänt, även om jag har klara minnen av vad som hände precis före och efter.

Efter första anfallet här i Sverige i maj var jag trött dagen efter, men inte mer. A kom hit igen och vi lagade fisksoppa, inga problem. Efter andra anfallet hade jag som svår träningsvärk i PRECIS i hela kroppen – och det menar jag – inklusive tuggmusklerna, ögonmusklerna och andra ställen som man inte tänker på att man har muskler i.

Fick höra av en sjuksköterska att under ett grand mal-anfall – som det senaste jag hade, det första vet jag inte riktigt hur det ska klassificeras då A inte ”var med från början” – är för kroppen som att springa ett maratonlopp, så det var väl inte så underligt att jag var lite stel i några dagar 🙂

Nu hittade de ju ingenting på EEGt. Och alla prover de har tagit båda gångerna jag varit inne – allt i från temp till blodtryck till EKG (i många timmar i köret), fyra-fem rör blod, magnetröntgen, syresättning, puls, hjärt-och-njur-och leverprover… allting är precis som det ska. Enda gången något har varit nåååågot högt var det blodsockret sist, och då hade vi ätit en ganska rejäl middag med varsitt glas vin på kvällen så de tyckte inte att det var så underligt, tydligen. Jag minns att de stack mig (för av någon anledning började jag skratta när de frågade om det var okej, eh, ja, stick ni! Jag vet inte ens vad ni gör här!) och jag minns att de sa att syresättningen var väldigt bra (för då föreslog jag att jag skulle få gå och lägga mig igen ;)) men jag minns inte att de pratade blodsocker. Jaja.

Och efter att ha lekt med den där skojiga utblåsmätaren som mamma har hemma är det ju ganska tydligt att åtminstone hjärta och lungor är i superbt tillstånd. Underligt nog, för så himla vältränad är jag inte!

Okej, detta blev långt. Jag skulle ju bara nämna epilepsihundar!

Något väldigt underligt hände med tvätten idag – två saker som jag alltid tvättar i samma värme och tumlar på samma värme och längd krympte brutalt på längden. Och enbart på längden. En chiffongklänning och ett nattlinne. Spelar ingen större roll – men allt annat var intakt och jag har tvättat dem på samma vis i samma maskiner i snart ett år. Underligt!

Tvättstugechefen (den självutnämnda) var naturligtvis där igen och pratade strunt. Jag förstår mig inte riktigt på henne. Hon måste verkligen ha något sorts fritidsproblem… jag var nere och bokade tiden till idag sent igårkväll (typ halv tio, så inte *sent* men långt efter sista tvättiden) och jag tyckte att jag hörde någon i tvättstugerummet. Oh well. Det spökar ju här så 😉

Nya lakan – inte bara rena utan NYA – i sängen, och ren Anna och ren pyjamas. Himmelriket. Och jag blir fortfarande lika chockad varje gång jag tar på mig pyjamasbyxorna från Mulhouse 1998 och de passar ungefär lika? Välsignade byxor alltså. Fast jag har lite andra kläder som är lika gamla och fortfarande hänger med – min grå duffel till exempel – de tenderar att sitta lite tightare över bystpartiet men annars går det bra. Underligt värre.

Men de gamla byxorna med världens skönaste linne och Toms gamla långärmade bomullströja är en ultimat outfit för en chillad lördagskväll. Jag har ätit lövbiff med ugnsrostade rödbetsklyftor och vitlöks-och-dragon-och citronsmör och har inga måsten förrän klockan 14 imorgon förutom att äta frukost och packa pyjamas och ett par andra saker innan avfärd till Backatorp.

Har dessutom återupptagit kontakten med en mycket kär gammal vän som förlorades någon gång förra vintern. Av otroligt onödiga anledningar, egentligen. Det känns bra inombords, sånt där. Och så har en (relativt) ny släktmedlem fått ett väldigt fint besked idag!

Fy katten vad bra man kan må!

Nu, lite Bang Bang It’s Reeves and Mortimer innan sängdags. Proppmätt så jag vill inte riktigt somna än.

Kärlek och värme, som Eva brukar önska oss alla!

Jodå, inatt fick jag sova. Somnade mycket riktigt ifrån Mad about you (eller nästan i alla fall – jag tenderar att liksom försvinna bort in i evigheten sista tio minuterna eller så av vad det nu än är jag tittar på, och sedan sover jag antingen som en stock med datorn på en kudde bredvid eller vaknar av slutmusiken – i vilket fall jag då inte sover med datorn i sängen…) och sov hela natten förutom någon kvart kanske vid tvåtiden. Hade tekniskt sett kunnat somna som en sten, men låg väl och var rädd att inte kunna somna om och spände mig. Men det gick!

Men vad jag drömde. Herregud. Jag minns inte allt, men en del handlade om Arja Saijonmaas nya barnuppfostringsmetod som jag var involverad i att införa som standard i Sverige genom att processa massa olika logaritmer (nej, jag har ingen aning om vad en logaritm ÄR)… uppenbarligen har jag läst för mycket om Anna Wahlgren och tänkt för mycket på att ”sova hela natten” för mitt eget bästa. Har även varit i Hunnebo och bott på hotell (tror jag – vi var i alla fall helt besatta av att räkna ut om det var hotellet som speglade sig i glashuset mittemot eller om vi kunde se in i glashuset från balkongen)… jag vet inte allt.

Det är LJUST ute och klockan är bara halv nio! Jag vet att jag har haft en soft vecka tekniskt sett, men det känns ändå bra att det är fredag. Imorgon ska jag klippa mig, tror jag i alla fall… söndag eftermiddag ska pappa hjälpa mig att släpa ner de sista väskorna med böcker och DVD:er från vinden och sedan åker jag med honom hem och snyltar lite middag, så får jag träffa mamma lite med. Jag får smärre nervösa sammanbrott av att vara där på kvällar ibland för det handlar enbart om TV-tittande, men det är väl mysigt på sitt sätt. Även om jag inte är så road av TV, särskilt inte  på söndagkvällar.

Ooooh, jag hade glömt att det är På spåret ikväll, hur gick det till? Gud vad mysigt, det blir gårdagens rester och… låtsasvin för jag har inget riktigt. Mycket tveksamt om jag orkar åka och handla något heller en fredagseftermiddag. Fast nog vore det gott med ett litet glas rött. Får se om någon åker till Eriksberg på lunchen.

Strålande vacker dag idag igen, solen skiner över vattnet så jag blir halvt bländad men har ingen lust att dra ner gardinen. Man får ta det lilla dagsljus man får! Tillgodogör man sig D-vitaminen och serotoninet även om det är en glasruta emellan? Det sistnämnda måste man väl göra i alla fall, om ljusterapi nu fungerar så bra?