Challenge accepted! – II – En låt med många minnen

CHALLENGE ACCEPTED! – II – EN LÅT MED MÅNGA MINNEN
 
Men hur svårt är inte DET då? Jag är en sådan där minnesmänniska, lukter och ljud och smaker och allt möjligt påminner mig om ett eller annat minne. 
 
Fast jo, jag vet en som påminner mig om så himla mycket. Hela sommaren 2004 var… fantastisk. Jag hade precis flyttat till Whitechapel, jag jobbade på Hog’s Head, jag var involverad i ett förhållande med någon som jag kanske inte skulle välja nu – host – jag hade lärt känna typ hundra nya människor på några veckor tack vare det stora flödet av folk på Parfett Street, samt att killarna flyttade några dörrar ner och nya människor flyttade in – namely Father David, Louise, Tom och Oliver. Och Malin, men henne kände jag ju sedan innan 🙂
 
En låt som förekom i typ alla kontexter – hemma och på jobbet och hos killarna och vart man än gick den sommaren var…
 
 

 
Jajamensan. Fit but you know it. Jag älskar The Streets. Egentligen inte alls min musiksmak men jag tycker att de är SÅ bra och detta albumet är ett mästerverk. Jag funderade till och med på att skriva min avhandling om Mike Skinners ”gatupoesi” och jag ångrar faktiskt att jag inte gjorde det. Det stod mellan honom, Roald Dahl och Eugene O’Neill och så väljer jag den senare. Suck.

Challenge accepted! – I – Bästa resan

CHALLENGE ACCEPTED! – I – BÄSTA RESAN
 
Jag är inte särskilt berest. Jag har rest rätt mycket inom Storbritannien, men inte särskilt mycket utomlands. Därför inleder jag denna utmaningen med att fuska och skriva om tre resor. Lite kort sådär.
 
 
Amsterdam, oktober 2004, med Louise, Laura, Nic och Tom. Något av en impulsresa, jag hade lyckats spara en hel del under sommaren som servitris tack vare att dricksen praktiskt taget betalade för allt utöver räkningar och hyra, så när förslaget kom hoppade jag självklart på. Oj, vad roligt det var! Vi fick mellanlanda i Düsseldorf (Nic och Laura blev helt till sig för att de fick komma till Tyskland! Haha, vi lämnade ju inte ens planet), båda killarna tappade bort sina bankkort (eller om det nu var så att Toms gick ut, jag tror det), vi sniffade poppers i Red Light District, tappade bort Nic, åt kebab där man fick en clementin med i påsen, hamnade på lokal gaybar där de spelade Charlotte Perrelli, cyklade massor, åkte till Amsterdam Arena, träffade Ronald Koeman… drack spännande öl och åt löjligt god fondue. Just det ja, jag och Louise lekte dessutom spöken med lakanen på vandrarhemmet och fattade inte att det låg folk och sov därinne. Host. Men det var faktiskt mitt på blanka eftermiddagen.
 
 
New York, maj 2009. Herregud, vilken fantastisk stad! Jag önskar att vi hade varit där längre. Vi hade otrolig otur med vädret, men denna dag var det uppenbarligen blå himmel i alla fall en liten stund… Jag vill åka tillbaka, gärna nu på en gång. NYC är verkligen allt man tror att det ska vara. Vi tog dessutom ut svängarna lite grann och höll oss inte bara i turistområdena – en kväll åkte vi och åt mexikanskt i Astoria, och en annan kväll hamnade vi utåt det hållet också och åt underbara grillspett på en liten kvarterskrog. Supermysigt! Men vi turistade också, förstås. Vädret var som sagt inte särskilt fördelaktigt, så vi hoppade över Empire State Building / Top o’ the Rock – man hade inte sett något ändå. Är också glad att vi åkte alla tre rundorna med sightseeingbussen, för annars är det väl tveksamt om man hade fått se större delen av Brooklyn och Harlem.
 
 
Malta, december 2009 (fast bilden är på grannön Gozo). Impulsresa, typ. Jag fick nog av den grå och blöta vintern i London och jag och Andy bestämde oss för att försöka hitta någonstans att åka i några dagar. Malta dök upp och för ett barnsligt billigt pris (£117 var) fick vi flyg samt fyra nätter på fyrastjärnigt spahotell. Snacka rôta? Det var alldeles lagom varmt, runt 20°, så inte direkt sol-och-badväder, men det stör ju knappast mig. Vi hyrde en bil och åkte runt ungefär precis överallt, det var fantastiskt härligt, samt tog en tripp över till Gozo då. Det är så vackert att man blir lamslagen. Underbar mat och dryck, härliga människor, otroligt mycket kultur och fantastisk arkitektur… det enda jag hade väldigt sårt för är hur folk kör bil, samt hur vägarna uppe i bergen såg ut… jag var skitnervös hälften av tiden! Ja, och så faktumet att A glömde sitt bankkort på en restaurang mitt ute på landet samma dag som vi skulle flyga hem, och vi var tvungna att köra tillbaks mitt i rusningstrafiken och i ösregn för att hämta det och det var vääääldigt nära att vi blev försenade. Oj oj oj, då var jag också nervös. Skulle gärna åka tillbaks till Malta på semester! Hotellet var helt underbart, utnyttjade inte spa-delen då vi var där så kort tid och hade annat att göra, men det var så fint med poolen på taket och en stoooor gård med pool och fontäner och jag vet inte vad. Dessutom var frukosten något i hästväg 😀
 

Challenge accepted!

 
Hittade denna hos Anniz och why not liksom. Ibland gillar jag att bli tillsagd vad jag ska skriva 🙂
 

1) Bästa resan
2) En låt med många minnen

3) Dagens klädval
4) Något jag vill ha
5) Det här språket vill jag tala flytande
6) Dåliga vanor
7) Bloggfavoriter
8) En bild på mig själv när jag är onykter
9) Favorit tv-serie
10) Det här gör mig upprörd
11) Vad ska mina barn heta
12) Min dag
13) Mina rädslor
14) Om jag vann en miljon
15) Min första tatuering
16) En bild på min handstil
17) I min handväska
18) Mitt barndomsminne
19) Mitt drömyrke
20) En person som alltid gör mig glad
21) 5 saker jag vill göra innan jag dör

Lycka i en halvlitersflaska

 
Vissa dagar är lycka så enkelt som att hitta en Cola Zero-flaska som man aldrig drack upp innan semestern. Idag är en sådan dag tror jag bestämt. Jag går hem tidigare för jag har tvättstugan, och denna rackaren ska nog hålla mig igång till klockan 16.
 
För övrigt fick jag min lönespec för juli igår och det var inte så gravt som jag trodde. Inte alls så farligt, faktiskt. Ser inte fram emot augustis, men det kanske inte blir lika blodigt som jag befarar heller. Visst kommer det att bli knapert både denna och nästa månad, men ingenting som jag inte kan hantera liksom. Fast nu ska jag verkligen skärpa till mig med maten. Jag har slarvat i flera månader nu – med att äta ordentligt menar jag, inte LCHF:andet för det går strålande – mest för att det varit så varmt förstås. Men nu ska jag börja laga riktig mat igen, även om det blir snabba och enkla grejer så ska det bli varm mat ett mål om dagen. Basta!

Lindex by Missoni

Alltså… jag är ju allt annat än märkesfantast (även om jag just idag har Cath Kidston-väska, plånbok, nyckelring och handkräm ;-)) och jag har aldrig riktigt bestämt mig för om jag gillar Missoni eller mest stör mig på det, men nu när jag såg att Lindex har gjort en kollektion med Missoni – där dessutom 10% av intäkterna går till bröstcancerforskning – blev jag lite förtjust. Och när jag såg denna klänningen blev jag ännu mer förtjust…
 
 
 
Supersnygg tycker jag! Och säkert alldeles för dyr för mig. Men kostar den under 500:- kan jag nog bannemig tänka mig att fundera på saken.
 
Finns annat fint också, titta här! Barnkläderna är ju så söta! Fast byxorna på sista bilden kan vara det fulaste jag har sett i år. Hoppas att det är mysbyxor åtminstone, får jag syn på ett par sådana på stan vet jag inte vad jag tar mig till.