Grinig

Fan i AP-helvetet. 
 
Ursäkta. 
 
Fick inte uppdraget jag var på intervju för förra veckan. 
 
Visserligen kan jag omöjligt ta det personligt, för de valde en dam som jobbat där och haft samma position tidigare. 
 
Men jag är ändå lite grinig faktiskt. Särskilt som tjejen som ringde från Adecco (inte den ansvariga konsultchefen, konstigt nog, och inte min egen heller) var så översvallande om hur BRA han som intervjuade mig tyckte att det hade gått och hur mycket han GILLADE mig och hur han ÖNSKADE att de kunde ha valt mig. 
 
Hallå eller? Nu gjorde ni inte det – your loss 😉 
 
Tänker tjura i ett par timmar nu och sedan äta potatis- och purjolökssoppa med ett glas JP Chenet Sauvignon-Colombard. Absolut ingenting på TV ikväll och jag glömde naturellement att ta med mig DVD-spelaren hit, men jag kanske tar en veva runt lägenheten imorgon, jag ska på magnetröntgen och sedan handla sill och fika eller äta lunch med en nätväninna, men vi ska ses först kl 10 och röntgen ska inte ta mer än 30-60 minuter och jag ska vara där 08:15, så det är inte omöjligt att jag hinner hem och plocka upp ett par grejer. Märkte just att jag glömt en av pappas julklappar, så om inte på morgonen så kan jag ju fixa det på eftermiddagen. 
 
Just det. Rolig grej. Igår bad pappa mig gömma en flaska Limoncello som han köpt till mamma i julklapp. Bra present, för det väntar hon sig garanterat inte. 
 
Så igår efter att jag kommit hit när vi pratade om julmat och sånt så säger hon plötsligt ”Vi borde ju köpa en flaska Limoncello, det vore väl gott?” – jag har aldrig i hela mitt LIV sett en flaska Limoncello i varken detta huset eller i Hunnebo – och så har han köpt en flaska samma dag som hon nämner det. Sådana sammanträffanden gillar i alla fall jag. 
 
Så jag gjorde naturligtvis det nobla och erbjöd mig att handla en flaska idag – strunt samma att det blir dubbelt, det kan vi skratta åt på julafton – det är ju inget som blir dåligt direkt. Och det är ju faktiskt väldigt gott. Tips: man kan blanda med sodavatten eller möjligtvis typ Sprite eller 7-Up, det är hemskt gott iskallt. 

Vad stämmer inte?

Jag tycker sånt här är jättekul, så… vilka två påståenden nedan är felaktiga?
 
1) Jag har en kusin som har varit tillsammans med Alexander Bard
2) När jag var 9-11 spelade jag fotboll i ett lag som inte förlorade en enda match under en hel säsong. 
3) Jag är så fruktansvärd rädd för lockespindlar att jag en gång fick syn på en i mina föräldrars duschrum och låste utifrån samt tejpade igen dörren. Min pappa blev lite förvirrad när jag ringde vid elvasnåret på kvällen och frågade om vi hade någon packtejp. 
4) Jag har gjort en laseroperation på ögonen. 
5) Jag avskyr blött papper, typ hushållspapper eller engångstvättlappar. 
6) Jag fryser nästintill aldrig, men när jag bodde i min sista lägenhet i London hade jag 8 grader inomhus hela vintern. 
7) Jag tycker att Brad Pitt är supersnygg och att han är den ultimate mannen. 
8) Förutom mysbyxor och pyjamasbyxor har jag inte haft brallor på mig på närmare 15 år.  
9) Jag avskyr Bloody Marys. Älskar tomatjuice och har ingenting emot vodka, men kombinationen är fruktansvärt äcklig. 
10) Jag tycker att Galenskaparna är genier. 

Something

Jag kunde inte komma på en titel till detta inlägget – så är det. 
 
29 november 2001 låg jag på den rätt äckliga heltäckningsmattan i Flat 14 och lyssnade på Something non-stop. George Harrison hade dött. 
 
Jag jobbade under dagen och vår assistant manager kom och gav mig en kram. Jag förstod inte riktigt varför men kramade henne tillbaka. Såklart. Och så tittade hon på mig och sa ”Du vet väl vad som hänt? George Harrison är död”
 
Jag hade ingen aning. Och jag sprang ner till toaletten och satt där och lipade ett tag. 
 
George Harrison är nog min favoritmusiker någonsin. Delvis för att Something är det vackraste jag någonsin hört, och förmodligen delvis för att min pappa är så vansinnigt lik honom. Eller var, i alla fall, på sjuttiotalet. 
 
Och nu tittade jag på Concert for George i Royal Albert Hall ett år efter hans död och Paul McCartney spelar Something på ukulele tillsammans med Eric Clapton, precis som han gjorde när jag såg honom på påskafton 2004. Andrew, min dåvarande sambo, lyckades få biljetter till hans konsert i Hammersmith, och det är en av de bästa dagarna i mitt liv. Eller ja, då var inte Eric Clapton med, men vem bryr sig. 
 
Jag har svårt att ens skriva detta. Men som sagt. Jag låg på den jävla heltäckningsmattan, ingen annan var hemma, och grät och grät och grät. Minns att jag ringde hem till Backatorp och mamma sa att det var precis så det var när John Lennon blev skjuten. Och det tvivlar jag inte en sekund på. 
 
Jag kanske är totalt överkänslig. Jag blev helt förstörd när Peter Rangmar dog, Jag vet inte. Men jag blev så fruktansvärt upprörd av Georges död. Och förmodligen blir jag precis lika ledsen när Paul McC och Ringo dör. Jag vet inte varför jag är så himla känslig. 
 
Men. Hur lik George är inte Dhani? 
 
 
Och här har ni den underbara versionen av Something
 
 
 
 
Jag skakar – på fullt allvar – i hela händerna när jag skriver detta. Farao alltså. 

Fucking jävla AP-människor

Det var värst vad jag är gnällig idag! Jag skyller på febern. 
 
Men – detta inlägget av Amir – som jag för övrigt tycker är en strålande bloggare – var jag bara tvungen att kommentera. 
 
Bibeln ÄR en sagobok. 
 
Javisst, Herodes och lite annat löst folk har funnits på riktigt, men inte farao skapade Gud Eva med Adams revben, inte delade Moses Röda Havet, inte lastade Noak på en massa djur på Arken, inte lockade nån jäkla orm Eva i paradiset – och inte fasen fanns paradiset överhuvudtaget. 
 
Så tänker jag. 
 
Och då har jag ändå varit konfirmationsledare och tycker att det är rätt trevligt att gå till kyrkan ibland. 

*sniff*

Har drabbats av grav bondförkylning. 
 
Dock bättre än förut. I morse hade jag 39,2 i feber, nu närmare 38. Skönt. 
 
Vad som inte skönt är att jag missade släktfika i Onsala. Jätteledsamt, jag såg verkligen fram emot att träffa små kusinbarnen och kusinerna med respektive förstås, och morbror P och moster K… sjukt tråkigt. 
 
Men jag tror inte att någon vill ha febriga tanter runt småttingar, så. Ja. 
 
Läs detta istället, jag är jättetråkig idag. Jag skrattade så jag höll på att ramla ur sängen åt första stycket. 

Vad Internet kan bringa

Vet ni vad? 
 
En av mina största idoler, Lena Furberg som tecknar Mulle i Min Häst och flera andra underbara serier, är min vän på Facebook och vi pratar av och till på ett forum. 
 
Hur knäppt är inte det? 
 
För mig är det egentligen helt otroligt. 
 
Hon tyckte att mina stickprojekt var fina och jag började nästan gråta för det kändes så himla stort! 
 
Jag är lite känslig idag tror jag. Jag har till och med läppstift och två örhängen i ett öra. 
 

Förklaringen är här

Jag undrade ju varför min besöksstatistik flög i höjden i förrgår, och nu har Carolina förklarat hur detta har gått till. 
 
Jag höll på att skratta ihjäl mig – jag har blivit länkad från GPs hemsida! Tydligen är det en automatisk pinggrej men det spelar ingen roll, jag tycker att det är fruktansvärt roligt. 
 
Tjusigt, eller hur? 😀 
 
((Förresten är det lite skojigt hur jag kom över Carolinas blogg… hon bodde granne med en av mina klasskompisar i grundskolan men är ett par år äldre än jag, så det var lite sådär spännande när vi fick vara med henne vid gungorna utanför Backatorpet 😉 Sedan dök hon plötsligt upp på Vivis foton från Lindas möhippa – de är kusiner –  och därmed hittade jag bloggen och… tja, på den vägen är det. Det är ju vida känt att jag är bra på det här med sammanträffande och liten värld… Carys tror att jag är världens centrum efter att vi har konstaterat att vi känner varann på fem-sex olika vis.))