Kategori: Viva la vida

Hittade ju den saffransgula klänningen i onsdags efter mycket om och men och bestämde att den ska få komma ut på premiärtur idag. 

 

Upptäckte att jag helt oberoende köpt ett perfekt matchande halsband. 

 

Jag gillar när saker och ting bara funkar 😉 

 

Jo en sak till ska jag säga innan jag stänger av datorn. 

 

Wendy Davis är en jefvla hjälte. 

 

Fy farao vilken insats. 

 

I TRETTON timmar stod hon (okej, vissa säger elva, men whatever) och argumenterade för kvinnors rätt till sin egen kropp. 

 

Hon fick inte gå på toaletten. Inte äta. Inte sätta sig ner. Republikanerna förbjöd henne till och med att få på sig en rygg-gördel, eller vad man ska säga. 

 

Tuffa Wendy. Fyfan vad bra.

 

 

Promenad. Tvätt. Funderingar över I kroppen min. 

 

Den är nog det starkaste och viktigaste jag har läst i hela mitt liv. Jag försöker vara objektiv och skriva om den på ett någorlunda vettigt vis, men det är jäkligt svårt. När jag försöker sätta ord på det blir jag högtravande och använder alldeles för komplicerade ord för att inte verka så himla påverkad av det hela. 

 

Inte för att det är något fel. Men jag känner mig som en svagis. 

 

Det är därför jag är lite nedslagen. 

 

Men jag drack ett glas körsbärsvin efter middagen och det var i alla fall gott, även om maten smakade våt bomull. 

 

Jag tror att jag tar en liten datorpaus idag. I alla fall i några timmar. Jag ska läsa lite i Öster om Heden – betydligt lättare läsning och förmodligen ingenting som kommer att sätta sig allt för starkt på hjärnan. 

 

Åker till Hunnebo imorgon förmiddag. Får jag inte feeling idag så hörs vi imorgon. 

 

Och. Ja. Läs boken. Den är oerhört viktig. 

 

 

Okej. 

 

Så jag hittade klänningen jag ville ha i korallrosa och svart på Avenyn. Men den i gult fanns bara i M och det passar inte min trinda figur. Uppenbarligen. Men jag hittade ett gult linne för 30:- och en fin svart trikåkjol för 99:-. Bingo. 

 

Så stretade jag mig nerför den överflödande Avenyn och gick av en slump in på Lindex, som ligger i gamla Biograf Avenys lokaler. Hittade baddräkt! Eller ja, inte baddräkt, men höftlångt linne samt bikinitrosor. Och ett jätteskönt långt bomullsnattlinne. Praktiskt. 

 

Just ja. Jag köpte visst två body splashes på H&M Avenyn också, en som luktar päronsoda och en som är lite glittrig och luktar… gott. Frangipan står det på flaskan. Jag tror dem. 

 

Från Avenyn gick jag ner till H&M Kungsgatan i jakt på en gul version av den berömda klänningen. ((Bästa köpet jag har gjort i år, de i rött och turkost använder jag svinmycket så tre till, yes please!)) Och jag hittade den, efter att ha stått framför kassan och dragit upp tröjan och visat vad det var jag ville ha. Hehe. Nedsatt till 75:- dessutom. Score. 

 

Just det ja. På väg från Lindex råkade jag halka in på Bokia ((ja, jag lovar, det var SÅ halt)) och när jag såg att Viveca Lärns nya, Väster om Vinga, fanns ute så tänkte jag att Öster om Heden kanske kommit ut i pocket. Jo, det hade den ja. Okej. 4 för 3? Ja vad fan. 

 

Precis som om jag behöver fler böcker. Men äh. Det blev den, två Katarina Wennstam och Emma Hambergs nyaste. Jaja. Jag fick i alla fall den fina kassen på köpet, jag älskar den. 

 

Efter Kungsgatan var jag blöt som en jefvla helveteshund och gick in på Le Pain Francais och tog en kaffe och en BonAqua och läste DN, samt löste större delen av korsordet tills jag blev irriterad då mina bordsgrannar BYTTE BAJSBLÖJA på bordet bredvid mitt. Non merci. Hur i hela världen tänker man då? 

 

Så skulle jag besöka damernas. Väntade i kö i EN KVART. Men jag hade allvarligt pinkat ner mig på vagnen om jag inte hade kommit in. Hade det varit blöjbytarna hade jag varit okej med det. Det underliga är att det inte luktade konstigt alls därinne och ringen var uppe trots att det var en kvinna som kom ut. 

 

Jaja. Sedan tog jag 3:an hem trots att den tar tio minuter längre än 7:an, men jag behövde verkligen torka lite. Dessutom gillar jag att åka genom Majorna. Berättade för tjejen mittemot mig hur fin hennes sjal var och hon blev jätteglad! Jag gillar att glädja i vardagen. Oftast gör man väl inte det men jag kände att vibbarna var sådana att jag kunde göra det. 

 

Sedan undvek jag tvättstugechefen, handlade matjessill, färskpotatis och gräddfil (kassörskan – som jag känner rätt väl vid det här laget – påpekade att det inte var så svårt att lista ut vad jag skulle äta till middag), åt det och såg en dokumentär om ett par siamesiska tvillingar med två huvuden men en kropp (dock egna lungor och egen matsäck samt eget hjärta men alltsammans under midjan ihop) – otroligt. 

 

Nu tittar jag på Midsomer Murders med ett öga och är fortfarande inte helt torr från dagens strapatser. Jag längtar lite till sängen och Viveca. 

((Som ni säkert förstår har jag tidsinställt ett gäng inlägg under kvällen. Tyckte att det kanske blev lite segt att ta allting på en gång))

a) I England finns ofta ”nut roast” som ett vegetariskt / veganskt alternativ till Sunday lunch på pubar. Blir det förvirrade när det står ”nötstek” på våra varor här? 

 

b) på min sillburk står det ”tillverkad i Bohuslän”. Hur vet dom det? Och vill sillens föräldrar verkligen skylta med vart sillen blev tillverkad? De kanske var på dirty weekend vid Vinga, eller något. Jag undrar hur Ica vet var sillen är tillverkad då det finns en definitiv gräns mellan Bohuslän och Västergötland i vattnet men jag vet inte riktigt hur det klockar det vad gäller sillar. 

 

Hur som helst är sill och potatis väldigt gott, snabbt och enkelt – och billigt – men jag blev lite förvirrad när det var hela filéer i min burk, inte bitar. Jaja. Och så hade jag ingen gräslök eller dill heller. Men man tager vad man haver. 

 

Vitpeppar.