Sådär ja

Så, nu är jag – efter en ganska lång resa, de har ju dragit in spårvagnarna på Avenyn! – hemma i mitt eget lilla kök. 
 
Vad har jag nu att rapportera? 
 
Jo – i lördags förmiddag kom Cicci ner till Brighton. Vi hängde på stranden och jag trodde inte att det skulle vara badväder direkt – men det var det! Lana, som är världens snällaste person, sprang upp till Primark och köpte en baddräkt till mig. Som var skitsnygg. Och kostade £3. Hoho. 
 
Det var SÅ skönt i vattnet att det är inte klokt. Säkert 22 grader, om inte mer. Hade kunnat stanna i hela eftermiddagen, men det var ju inte riktigt läge… 
 
Åkte in till London vid 4-snåret och åkte direkt till restaurangen där vi skulle träffa alla andra. Trots att personalen hade sagt att det inte skulle vara några problem att få ett bord för 10-12 personer när Eva tittade förbi häromdagen så fanns det naturligtvis ingenting. Men – vi fick skriva upp oss på en lista i alla fall. 
 
Och när vi stod där utanför dök Karin upp! JESUS vad roligt det var att se henne. Och alla andra, för i samma ögonblick kom Karine, Vinod och Louise, herreguuuud, jag har inte sett dem sedan 2007 tror jag. Men – det kändes ju precis som vanligt 🙂 Vi gick till puben över gatan, och så dök fina Eva upp och sedan David och sedan lyckades vi få ett bord. Karin sprang till Sainsburys och handlade vin och Prosecco och vi skålade i dricksglas när vi fick satt oss. Hehe. 
 
När vi hade ätit den fantastiskt goda maten dök Michael upp också och vi gick tillbaks till puben över gatan och var där typ till stängning – i alla fall jag, Eva och Karin. Åh, det var så himla roligt. Och lite sentimentalt, förstås. Jag och Karin satt och höll varandra i händerna på bänken utanför och var halvt förstörda av nostalgi och vetskapen om att vi inte skulle ses igen på ett tag. Meeeeh. Men hon kommer till Göteborg för Bokmässan, så med lite tur hinner vi klämma in något då! 
 
Så ja. Sentimentalt och nostalgiskt och fruktansvärt roligt och trevligt. 
 
Igår blev det ju inte så mycket action. Vi sov tills vi vaknade och så gav jag mig iväg. Det blev en jefvligt lång dag kan jag säga… hamnade nästan i slagsmål med flygplatspersonalen (tjejen hade mätt min väska redan i kön men när jag kom fram tyckte hon inte att det var okej längre – liiiiite segt) men mamma hämtade mig och vi åkte till Backatorp och jag langade över presenterna och sedan gick vi mer eller mindre och lade oss på en gång. 
 
Nu ska jag försöka komma ikapp med mailen och sedan kanske till och med ta en liten tupplur… 

En liten round-up

Jag kanner mig liten naken utan telefonen – men mest for kamerans skull! Inte for att den inte funkar for det gor den, men batteriet ar nastan stendott och jag har anda ingen overforingssladd. 
 
Men men. Jag kan anvanda Lanas om det skulle vara nagot sarskilt – och igar lyckades jag ta ett par kort pa underbare katten Titus. Sjukt rolig katt med varldens buskigaste svans och helt fantastiska ogon. Han ar svart uppepa och gra under och har illgrona demonogon. Lana och Andrew sager att man vet nar han ar trott for da ser ogonen ut som pa en normal katt 😉 
 
Hur som helst. HAN KAN GORA KONSTER. Jag vet inte om jag nagonsin har sett en katt som lyssnar pa kommando forut – och da ar Titus anda en valdigt sjalvstandig och lite ”aloof” katt. Han kan ”upp” – vilket inte ar sa svart om man har nagot att locka med. Han kan ”sitt”, vilket funkar utan godis och vem det an ar som sager det – men han kan dessutom racka vacker tass och snurra runt! Jag ar sa imponerad. 
 
Lana ar ute och rastar sin kompis hund for tillfallet och jag gor mig i ordning for annu en tur pa stan. Vi tanker ata lunch pa Wagamama (ja, jag forsoker ata allting jag har saknat, marks det?), och ga i lite affarer. Pappa vill garna ha en cricketboll till samlingen (jag kopte en NYPD-baseboll at honom i NY, och nar de var dar i varas hittade han en Junior League-boll mitt pa trottoaren pa Upper East Side), och jag kopte en sa otroligt harlig ”nattskjorta” pa Primark igar som jag tror att jag ska kopa till mamma ocksa, hon gillar sant. Igar hittade jag en kortlek med engelsk konfekt-monster till henne ocksa, det ar mycket svarare med pappa. 
 
Sedan tror jag att vi ska ga till en riktigt traditionell tea shop – jag har aldrig intagit riktigt afternoon tea forut sa det vore kul! Eventuellt traffar vi Joe och Laura ikvall men jag har inget hort annu om exakt nar det passar, och utan telefon ar det sa svart och jag kan liksom inte boka upp hela kvallen for att vanta pa dem. Men vi tankte nog aka ner till Brighton Marina och ata middag i alla fall, sa far vi val se om de vill hanga pa. 
 
Jag ar sa glad at mina klanningar fran igar. De var inte de billigaste i affaren men knappast dyra heller, £12 och £13. Den ena ar i morkgron ”spets”, men inte genomskinlig, ganska kort jamfort med vad jag vanligtvis tar pa mig, men inte oanstandig till strumpbyxor eller leggings. Den andra, aaaah, nagot av det skonaste jag nagonsin har dragit pa mig. Beige, at kamelhallet, stickad i bomull med svarta horisontella rander och langa smala armar. Ocksa ganska kort, men kommer att bli SA snygg till svarta leggings eller tjocka strumpbyxor, och stovlar eller mormorskangor till vintern / hosten. 
 
Bunkrade leggings ocksa for ovrigt och drog pa ett par nu pa morgonen – perfekta i storlek och langd. Love it. Sarskilt for £3… ja, jag har vissa problem med bargain hunting. Far provpacka min resvaska och se om jag far plats med mer 😉 
 
Jag ar lite allergisk mot Titus, tyvarr. Kopte allergimedicin igar som ska funka med min medicin men tankte att jag bladdrar igenom bipacksedeln ifall ifall – stooooora varningar om man ar epileptiker. Jaja. Det sitter mest i ogonen och ar varst nar vi precis kommit in. Dessutom kan jag ju inte lata bli att klappa honom for han ar sa himla gullig – aven om han varit lite osaker pa mig fram till idag. Men imorse gosade vi lite och aven om han inte tittar pa mig sa spinner han – vilket han tydligen inte brukar gora. Awwww. Jag alskar katter. 

Hello from Brighton

Allt lugnt pa denna sidan polen! 
 
Igar hangde vi mest. At fish ‘n’ chips gjorde vi ocksa 🙂 Och spelade Monopol! 
 
Idag var vi ute och at frukost pa ett mysigt litet kafe, sedan ”hem” ett tag och sedan shoppade vi. Oh yes. Jag har saknat Primark… kopte tva klanningar, en kofta, massor av underklader, ett nattlinne och en pyjamas. Tva sjalar blev det ocksa, och lite annat allmant krafs. 
 
Ikvall ska Lana laga kottfarssas och spaghetti och sa ska vi dricka Pimms med flader och bjornbar. Mys! 
 
Imorgon ska vi val eventuellt traffa Joe och Laura, Cicci kommer hit pa lordag for strandhang och sedan blir det middag i London pa kvallen. Brunch med Stina och Matilda pa sondag blir det ocksa. 
 
Det kanns helt surrealistiskt att vara har men det ar fantastiskt kul, saklart! 

Brighton calling!!

Satt och snattrade lite med Lana igår om hur gärna vi vill ses och sådär… och innan jag visste ordet av hade jag bokat en resa. Som jag dessutom får i födelsedagspresent. Life is gooood. 
 
Hon bor i Brighton och har erbjudit mig att bo där. Det är ju enkelt pendlingsavstånd till London liksom, men jag kommer väl förmodligen att sova någon av nätterna i London beroende lite på när Londonpeepsen har tid att träffas. 
 
Jag längtar! 28 augusti till 1 september blir det, flygen går på vettiga tider och dessutom var det billigt som bara den. 
 
Get in! 
 
 
PS: Det finns ett Primark i Brighton. DS. 

itchy footsies

Jag vill resa igen. Jag vill tillbaks till New York och Amsterdam, och Malta och Gozo också. Och Frankrike. Jag och Fredde pratade om franskan häromdagen (gick båda i särskild franskinriktad klass på gymnasiet, dock inte samma) och hur lätt det har varit att tappa den fast man verkligen vill ha den kvar! Min lösning är att vi ska gå en kvällskurs nästa höst när han är klar med studierna och sedan rymma till Provence en månad sommaren därpå och ta de much coveted körkorten i någon liten håla utan rondell och trafikljus, äta väldigt mycket ost och dricka lokalproducerat vin rouge. Det låter väl som en plan?

Detta var en ”small pastrami sandwich” på en kosher deli ganska nära Grand Central Station. Tja.

Och inte var Malta helt oävet heller. Detta var utsikten från vårt hotellrum.

Pizza på Gozo, grannön. En av de godaste måltider jag någonsin ätit. Ett glas vin kostade en euro och pizzan fyra, med utsikt över den vackraste bukt jag sett i hela mitt liv tror jag.

Och så vill jag förstås åka till Los Angeles och hälsa på Linda, jag vill åka till Italien och hälsa på Mauro, jag vill till Grekland och se Parthenon och Akropolis och äta rysligt god mat, jag vill åka till Kanarieöarna nån gång och se what all the fuss is about, och likaså Mallorca antar jag. Jag vill till Sicilien (ja, också Italien, I know) och äta mat med massa citron i och lära mig ett och annat om maffian. Jag vill återse vackra, vackra Wales, särskilt Beddgelert och Snowdonia, jag vill naturligtvis hälsa på i London och träffa alla underbara vänner igen, saknar Karin, Cicci, Vivi, Lana, Lina, Helena, Tom, Adrian, Karine, Vinod, Maysa, Daniel, Alex W, Laura, Marie, Chris och så många fler att jag inte ens kan börja skriva ut alla namn, så det gör ont, och likaså en repa till Manchester och träffa Alex C (eller Alex P egentligen men han avskyr sitt efternamn och använder sitt mellannamn som efternamn haha), Sarah, David, Thom, Rob, Louise och alla andra gamla rävar. Och Cambridge ska vi inte tala om. Om jag skulle drabbas av något underligt slaganfall och vilja flytta tillbaka till England skulle Cambridge garanterat stå högst på önskelistan, det är en underbar stad. Söndagsmorgnarna när Andy spelade rugby och jag promenerade och varenda kyrkklocka i hela stan ringde (det finns 31 colleges och alla har sina egna kapell, plus de vanliga kyrkorna då) var magiska. Och ljuvliga Lake District. Bowness-on-Windermere är en av de vackraste orter jag någonsin varit i. Det skadar förstås inte att det finns en gigantisk Lakeland-butik där heller 😉 Och Guildford med förstås. Fantastiskt mysig stad. Här är ett motiv från trädgården på puben med det skojiga namnet The Weyside. Ja, det är floden Wey som flyter förbi.

Alex W och Marie på The Maypole in Cambridge. En ypperligt representativ bild 😀

Lake Windermere.

Ett gammalt ånglokståg i Beddgellert. Det luktade ljuvligt om ångan.

Också Beddgelert.

Visst är det vackert?

Och Australien förstås. Att få komma till Melbourne och Castlemaine och träffa Nic, Laura och Seb igen hade varit helt underbart. Och att se Sydney Harbour med egna ögon, och att åka till Brisbane och träffa Nic MacB åter, Nya Zeeland och hälsa på Toni i sitt nya hus, och Sarah om hon är där, och Danny och Steven förstås.

Och Heather i Dallas och Tim i upstate New York, och Heather i Ohio och Jena och Jennie (när hon väl kommer dit) i Wisconsin för att se den ”andra delen” av USA.

Och Skottland. Särskilt Edinburgh men även Glasgow och landsbygden. Pappa är sugen på att åka och kika på lite whiskydistellerier och St Andrews förstås, så det kanske kan vara något. Mamma har tydligen fått för sig att hon vill åka till Aberdeen, fråga mig inte varför, så vi kanske kan sammanställa nån sorts familjetripp.

Och älskade Köpenhamn förstås! Det kanske skulle kännas lite konstigt att komma dit nu efter förra besökets äventyr, men jag tror inte det faktiskt.

Ljuvliga Nyhavn.

Och London är inte helt oävet heller.

Och i den ändan av världen vill jag ju komma till Lund och hälsa på Maja förstås. Tänk, vi har pratat nästan dagligen i 9 år men bara träffats en enda. Hon vet nog mer om mig än någon annan i hela världen. Det är ganska fantastiskt.

Lite Wanderlust kanske, ja?

kortvisit i Hunnebo

Vi åkte till Hunnebo igår vid lunch ungefär och kom tillbaks idag på eftermiddagen. En ganska snabb visit blev det, men det var hemskt mysigt. Igår var även mammas födelsedag, vilket firades in style med färska bohusskaldjur naturligtvis, både kräftor och räkor prydde faten:

Till dessa härligheter avnjöts ett förvånansvärt gott Colombard Chardonnay. b

Efter någon timme eller två såg det ut såhär på bordet:

Välkommen till Familjen Varg.

Fredagskvällen var rätt vild, en timmes rask promenad utmed havet och tillbaks över samhället, kaffe, mazarin, Malibu och stup i säng i elva timmar. Det behövdes uppenbarligen 🙂

Imorse satt jag på balkongen i några timmar med Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, kopiösa mängder mineralvatten och lyckades skaffa mig en hel del, hrm, färg på axlar och i urringningen. Det är lite rött nu men jag har smörjt med mammas dunder-after sun och hoppas att det är bättre imorgon.

Nu – strax sovdags! Hoppas alla har haft en fin helg och glöm för all del inte att det är Mors Dag i Sverige imorgon, om ni firar sådant 🙂

leaving on a jetplane

Sitter på Landvetter med en Ramlösa och väntar på bättre tider… eller snarare att gaten ska öppna. Älskar att resa men hatar att vänta! I och för sig är det inte så illa här på Dubliners med datorn och lite internet-messing-about att ta itu med.
Ser ni min sjal? Den låg i min utklädningslåda när jag var liten – nu har jag identifierat den som ett mycket eftertraktat objekt.

helgen är här!

Ja, nu tar jag mitt pick och pack och ger mig av uppåt Kings Cross för att ta tåget som går halv tre – så vi har god tid på oss – tillräckligt god att kanske äta lite lunch och köpa lite färdkost förstås 🙂

Bloggar via BlackBerryn om jag kan och det borde jag väl kunna – om inte annat finns jag ju på Twitter! Där dyker det upp bilder då och då också.

Puss på er, ha en fin helg!