Kategori: Musik

Debatter och heta känslor

 
Alltså… Håkandebatten börjar ju bli värre än Fifty shades-debatten! 
 
Nej, Håkan kan inte sjunga. Det spelar ingen roll för dem som tycker om honom – jag tror inte att någon tycker att han är någon sångare. Däremot är han en fantastisk textförfattare (fast han stjäl men de gör alla de stora), en oerhörd personlighet på scen och en person som folk kan identifiera sig med. 
 
Därför tror jag att folk älskar honom. 
 
Men alla dessa statusar på Facebook? ”Det är tydligen bara jag som inte förstår Håkan Hellströms storhet” bla bla bla – nä, du är definitivt inte ensam. Men varför detta behov av att skriva statusar som nästan är lite sårade? Eller kalla honom för ”ranglig pojkspoling” när han är flera år äldre än en själv? 
 
Det finns saker jag inte gillar som väldigt många andra gillar, t.ex leverpastej, att se på tennis på TV, Melodifestivalen och så. Det är okej! Jag blir inte upprörd för att andra gillar det. 
 
Såhär är det väl ändå, vad gäller saker man inte gillar: ingen tvingar en att konsumera det. De enda jag kan förstå som störs så oerhört av att Håkan har spelat i Göteborg i helgen är då de som bor nära Ullevi och faktiskt inte kunnat värja sig. Men folk som sitter på Österlen och i Uppsala och stör sig… vad är problemet då? Kan det vara att man har lite för mycket fritid och bara måste få rätt på något att klaga på? 
 
Jag kom på en parallell som jag kan identifiera mig med, förresten. Kent. Jag förstår inte deras storhet. Därför förstår jag naturligtvis inte all denna publicitet kring att de ska sluta spela ihop och sånt – men jag accepterar den. Och förlöjligar inte de som älskar dem, och skriver definitivt inte om saken i sociala medier. 
 
Men vad är grundproblemet? Avundsjuka? Bitterhet? Oförmåga att kunna glädjas åt andra? Jag vet verkligen inte, men det är ett alldeles otroligt intressant sociologiskt fenomen. 

Tisdagsutmaningen – Schlager

 
Veckans tema på Kulturkollo är schlager, melodifestival och glamour. Inte mitt tema, med andra ord! Jag har sett Melodifestivalen två gånger i hela mitt liv, tror jag. Kanske tre. Jag vet att jag ville se klart när Carola vann 1991 men somnade. Så det kanske är tre gånger, då. 
 
Men veckans frågor i Tisdagsutmaningen kan jag svara på ändå! 
 
1. Vilken schlagerlåt är din favorit om du tänker tillbaka genom åren?
 
Spontant tänkte jag, precis som Viktoria, på Poupée de cire, poupée du son av France Gall som hon vann för Schweiz med 1965 – men det kändes lite tråkigt att ta samma. Så jag tittade på en lista och insåg att jag har ju en annan favorit som jag gillar minst lika mycket! 
 
 
Älskar Sandie Shaw i största allmänhet, så det var ju lämpligt det här. 
 
Bubblare är en annan brittisk vinnare, 30 år senare: 
 
 
Sedan finns ju då det bästa som hänt i en komediserie kring Eurovision, som måste vara med här: 
 
 
Detta var under perioden när Irland vann tre gånger i rad och till slut inte hade råd att hålla festivalen – Father Ted drev med tanken kring att Irland helt enkelt gjorde sitt bästa för att inte vinna. Så otroligt kul. 
 
2. Förutom Sverige, har du någon förhandsfavorit på lördag? 
 
Nej – jag har mest ett stort ointresse av det hela. Må bäste man vinna, får jag väl säga. Och även flika in att även om Frans låt inte riktigt är min grej så är den ju betydligt bättre än mycket annat skräp man hör – det är ju åtminstone en riktig låt. 

Musik och Windows ’95

Något väldigt bekant kom just på radion – nämligen Good times med Edie Brickell. Som var med på installations-CD:n till Windows 95! Helt otroligt. På den tiden var det ju ganska häftigt med musikvideos – eller ”rockvideos” som de gärna kallades. 
 
 
Det fanns ju något annat på den skivan också som kanske är mer ihågkommet…  ni minns väl? 
 
 
Det är ju faktiskt en helt otrolig video – de har ju verkligen lyckats med att få det att se ut som Gänget och jag – till och med med Fonzie och Al! ❤