Kategori: Media

 

Jag ligger lite efter, både med lyssning och bloggning, just nu. Men tänk – om en vecka och några timmar går jag på semester! 🙂 

 

Jag lyssnade på Ingvar Carlssons Sommarprogram häromdagen i alla fall, och tyckte att det var underbart! Jag har alltid gillat honom, av någon anledning – jag förstod naturligtvis ingenting om politik under hans ämbetsperioder (jo, kanske den andra) men jag har alltid tyckt att han verkar sympatisk. Och jag tycker att han är ännu mer sympatisk nu! 

 

Det var ett riktigt trevligt program, intressant, tankeväckande och lite mysigt sådär. Jag har aldrig vetat hur skämtet om att han såg ut som en fot eller sko kom till, men blev förnöjd när jag fick höra att Tage Danielsson hade med saken att göra. Och berättelsen om självporträttet i Barnjournalen visar ju på oerhörd självdistans. Hans resonemang kring satir var också väldigt klokt och bra. Satiren måste finnas, och om man inte skrattar med de som skrattar åt en är man på fel väg. 

 

Jag satt i bilen med pappa samma morgon som programmet skulle sändas och sa just att jag inte kan fatta att han är 82 år (Ingvar, inte pappa) – jag hade nog tänkt mig att han var ungefär jämngammal med Carl Bildt när det begav sig. Carl Bildt har i och för sig alltid varit lite gubbe, så det är väl därför. 

 

Men lyssna, för all del, för det var bra och musiken var exemplarisk för att vara Sommar, där man brukar kunna få höra all möjlig smörja. Med all rätt, förstås, eftersom alla väljer själva och långt ifrån alla har samma smak som undertecknad. 

 

 

 

Jag kan ju lika gärna skriva några ord om årets förste Sommarvärd nu när jag ändå har skrivit om ett par andra – det var alltså Lars Ulrich, ni vet Metallicas danske trummis, som fick äran att börja. 

 

Han körde programmet på engelska, och därför fick det inte sändas på ordinarie sändningstid utan kom ut i etern vid midnatt natten mellan midsommarafton och midsommardagen istället. Undrar hur många som pausade midsommarfirandet för att lyssna? 

Antagligen inte så många – och det var det inte riktigt värt heller. Det var inte så upphetsande, faktiskt. Men det var trevligt! Jag är inget jättestort Metallicafan, men i min allra första OKEJ-tidning fanns ett porträtt av honom (och en gubbsjuk karikatyr av Vanessa Paradis, skriven av – surprise surprise – Anders Tengner) och därför minns jag det såklart. Jag måste ha läst den tidningen hundra gånger. 

 

Så, ja. Helt okej intressant och han har en mysig radioröst, men jag kan väl, som flera kritiker, önska mig lite mera show. Men kom igen. Killen är 52 bast, han är väl lite trött. Jag gillar att han spelade Oasis och hyllade dem som det första band han hörde som hade den där kaxigheten och attityden och det kan man väl skriva under på! 

 

Jag gillar verkligen Annika Lantz. Hennes bok 9½ månad är en av de absolut roligaste texter jag någonsin har läst. Det hör inte till vanligheterna att jag gapskrattar när jag läser, men det gör jag åt den. 

 

Men är det inte konstigt att hon aldrig gjort ett Sommarprogram förut? Hon har ju jobbat på Sveriges Radio sedan tidernas begynnelse! Helkonstigt. Kanske finns det någon förklaring till det som jag inte fattade. 

 

Hur som helst – jag vet att vissa tycker att hon är flamsig och lite för mycket men det tycker jag inte att hennes program var, även omm hennes humor naturligtvis är höggradigt närvarande. Det är ju sådan hon är. Humorn behövs dessutom när man berättar om – eller lyssnar på – berättelser om cancer och andra eländigheter. Jag tycker att det var rörande och proffsigt – mycket bra. 

 

Och ja – det låter utav bara helvete när man åker magnetkamera (jag säger också ”åka magnetkamera”!). Helt sant – det går inte att föreställa sig om man inte varit med om det, helt galet! Oklart varför man ens får hörlurar och erbjudande om radio i dem för man hör verkligen inte ett barr. 

 

Lyssna gärna här! 

 

(Jag kommer högst troligt inte att skriva kommentarer om alla Sommar i sommar – eftersom jag har svårt att tro att jag ens kommer att lyssna på alla. Men nu får jag ju dem direkt i mobilen och jag tycker om att lyssna på något när jag lagar mat och stökar på kvällarna, så kanske blir det betydligt fler program än jag tror. Det är ju dessutom, för mig, förnämligt bra att musiken är förkortad. Det finns inte många vars musiksmak matchar min – det var väl Fredrik Wikingsson häromåret och, faktiskt, Lars Ulrich häromnatten som har kommit närmast…!) 

 

Jag ondgjorde mig över David Lagercrantz under förra säsongen av På Spåret och det kan mycket väl vara så att jag kallade honom för ”tjôtrôv” i bilen imorse. (Det var så.) Trots detta valde jag att åtminstone försöka lyssna på hans Sommarprogram på vägen hem idag, och ja, jag tyckte nog ändå om det. Det var sorgligt, vemodigt och välformulerat. 

 

Men det är så svulstigt. 

 

Sydsvenskans recensent, Stig Hansén, skriver:

 

”David Lagercrantz är uppenbarligen övertygad om att vi lyssnare har som lördagsnöje att vara psykologer. För allt handlar om att fallhöjderna är för stora och om den upphöjda Lagercrantzsläktens lekar kring livseldarna. Det blir gottköpsresonemang om att det som inte dödar oss, det gör att vi överlever.

 

Presskonferensen pågår i detta nu! 🙂