Kategori: Hört och sett

Sunday Mondays

SöndagsMorgan spelar Vanessa Paradis. Kan ni förstå att den är 23 år gammal? Herregud.
 
 
Jag minns plötsligt att Anders Tengner skrev en helt förskräckligt svinig krönika om henne som illustration till en karikatyr i Okej – det var väl 1992, antagligen, och det var min första egna Okej-tidning. Oj, vad jag hade förträngt det. Tur, för den var förfärlig.
 
Strunt samma. Låten är ljuvlig. Hela det albumet är ljuvligt. Svårt att tänka sig att det är Lenny Kravitz som ligger bakom det, på något sätt. Njut nu!

Kvinnoalfabetet – Bokstaven F

Oj, vad tiden går fort! Jag har inte hunnit lägga ner någon tid på denna utmaning – som snabbt blivit en av veckans höjdpunkter – ännu. Men nu så har jag äntligen funderat ut mina fyra. Faktiskt utan att läsa någons svar – men trots det prickade jag in en som lekledaren Linda också valt. Men vad gör väl det? 🙂
 
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på F.
 
 
Det blev knivigt redan från början! Här väljer jag att lyfta fram Flannery O’Connor, en viktig kvinna i den amerikanska litteraturhistorian. Hon skrev i Southern Gothic-stil, som jag är mycket förtjust i – två romaner och ett trettiotal noveller blev det. O’Connor skrev mycket om rasfrågor och tog även upp förintelsen, vilket inte hörde till vanligheterna för kvinnor i Södern på den tiden. Hon dog mycket ung – innan sin femtionde födelsedag – i den autoimmuna sjukdomen systemisk lupus erythematosus – kanske spelade vetskapen om en tidig död in i hennes skrivande om det groteska och förtvinande. Hennes noveller är fantastiska, och jag rekommenderar den som kommer över en samling att läsa den med andakt. Underbart.
 
2. Lyft fram ett kulturellt verk på F. Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs, en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum och gärna en kvinna som skapat verket.
 
 
Det är inte  en kvinna som skapat mästerverket Fucking Åmål  för det är briljante Lukas Moodysson – men den har då sannerligen två unga kvinnor i fokus! Nu var det längesen jag såg den, men jag minns fortfarande hur omtumlade vi var när vi kom ut från Filmstaden på Kungsgatan och blev hämtade vid Bankomaten utanför Antikhallarna. Det var något alldeles nytt. Wow.
 
3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på F vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
 
 
Här väljer även jag Frida Kahlo – oerhört fascinerande kvinna. Jag är väldigt förtjust i hennes konst och längtar efter att se filmen om hennes liv, för det har jag inte kommit mig för att göra ännu. Det finns även ett par litterära verk som jag tänkte att jag skulle söka upp nästa gång jag är på biblioteket, om än även för att mest bläddra.
 
4. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på F som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
 
 
Här blir mitt svar, föga förvånande Ella Fitzgerald. En kvinna som lyckades spela in över 200 album och få 13 Grammys är ju sannerligen beundransvärd! Hennes röst var så otrolig – man blir varm i hela kroppen av att lyssna på Ella. Hon hade, som så många samtida musiker, ett ganska tungt liv också – hon levde som hemlös under en period som ung, hon var gift med en hallick och knarklangare, och eventuellt med en norrman som dömdes till straffarbete i Sverige på 1950-talet också. Men det vet vi inte riktigt om det är sant… hur som helst – en sannerligen beundransvärd och remarkabel kvinna!
 

Jag är Ingrid på Bio Roy

Smet från jobbet tidigt i fredags och träffade mamma i stan 16:30. Vi gick till Lilla London och åt AW-buffé – gott, om än lite blekt – och sedan upp till fina Roy för att se Jag är Ingrid. 
 
 
En film som har allt, skulle man kunna säga. En salig blandning av gamla hemvideos – massor av såna – talkshowintervjuer, intervjuer med barnen (som innehöll allt ifrån ganska kasst dold bitterhet hos Pia till det sprudlande som Isabella alltid verkar komma med) – klipp ur spelfilmerna och utdrag ur brev och dagböcker. Alicia Vikander är ”Ingrids” röst och det gjorde hon med bravur. 
 
Så ja, det fanns mycket behållning i filmen! Hur det än är så är Ingrid Bergman något av ett nutidshistoriskt namn, och de flesta i min generation har kanske inte sett henne i så mycket (jag har bara sett Casablanca) så detta porträtt är både informativt och trevligt. En mysig kväll!  
 
 

Cotards Syndrom – ”The Living Dead Disease”

 
Det är väldigt intressant att läsa om ovanliga sjukdomstillstånd, och Cotards syndrom är ju ett av de absolut mest intressanta, om du frågar mig. Patienten lider alltså av en grav psykisk störning som gör att hen tror att hen är död, eller att hen inte har några organ, eller att de är ruttna, eller att hen saknar hjärna. Läkare som behandlar och undersöker dem luras förstås bara, för det finns ju ingenting att undersöka. Uppstår främst under drogpsykoser och hos patienter med svår depression – men även hos patienter med kronisk insomnia. Ja, jag är jätteglad att jag har lärt mig sova på nätterna igen 😉 
 
Här har Mentalfloss samlat tio sjukdomsfall. Oerhörd läsning. 
 
Detta får mig att tänka på det här med psykisk ohälsa i stort, för övrigt. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig hur det är att ha en sådan här störning – tänk om alla messerschmitts som tror att det bara är att rycka upp sig om man är kliniskt deprimerad eller utbränd, eller att det bara är att tänka annorlunda om man har anorexi eller ångestsyndrom, tänkte i dessa banor innan de skällde på de som är sjuka? 
 
På tal om detta såg jag just att Oliver Sacks avlidit, det var tråkigt. 

Intervju med Sylvia Plath från 1962

Jag har ju hört inspelningar när Sylvia Plath läser sin poesi förut, men jag har nog aldrig hört någon intervju där hon pratar ”på riktigt”, om ni förstår hur jag menar? Igår dök denna upp bland mina Youtube-tips, och jag tyckte att den var hemskt intressant. Det är rätt konstigt att höra henne prata – hon talar just om att hon låter så amerikansk, men det gör hon ju inte helt och hållet, tycker jag. 
 
 
((Det är alltså bara ljud, så man behöver inte sitta och titta på filmen och förvänta sig att någonting ska hända, för det gör det inte.)) 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven C

Vecka 3 i Kvinnoalfabetet med enligt O, och följaktligen har vi kommit till bokstaven C! Detta blir en tuff utmaning, tror jag! 
 
 
1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på bokstaven C? 
 
Agatha Christie, förstås! Jag fick Spegeln sprack från kant till kant i födelsedagspresent av en väninna när jag fyllde femton eller sexton, och sedan dess har jag varit mycket förtjust i tant Agatha. Mest Miss Marple, jag tycker att Poirot kan vara lite påfrestande. Och Och så var de bara en är en av de bästa romaner jag läst, alla genrer och kategorier. Har säkert läst den tio gånger och blir fortfarande jätteengagerad fast jag vet mycket väl hur det slutar. Hon var sannerligen drottningen av pusseldeckarna – ett format som jag verkligen älskar. Jag läser ju gärna andra lite äldre deckare – Trenter, Lang, Sjöwall-Wahlöö – och de har förstås Christie (och Sayers) att tacka för mycket. ((Den fina teckningen ovan är gjord av Meromanar // Deviantart.)) 
 
 
2. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på C som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka! 
 
Nu är jag visserligen helt säker på att de flesta känner till The Pretenders – de har ju haft några riktigt stora hits, som I’ll stand by you, Brass in pocket och Don’t get me wrong – men det kanske inte är så många som har full koll på frontkvinnan – nämligen Chrissie Hynde. Hon är inte bara otroligt skicklig på att spela gitarr och sjunga, hon är också aktiv djurrättsaktivist, har drivit restaurang, varit med i Vänner och är helt enkelt en fantastiskt cool kvinna. Hon har en dotter tillsammans med Ray Davies från Kinks, snacka om gener! Jag har träffat henne en gång – eller ja, två gånger egentligen, men första gången hon kom in i butiken blev jag så starstruck att jag gömde mig bakom disken. Jättetrevlig, fast hon tittade på de mest groteska stövlarna vi hade i hela butiken 😉
 
Vid 62 års ålder – förra året – bestämde hon sig för att släppa ett soloalbum, ivrigt påhejad av kompisen Morrissey. Hon spelade in det i Stockholm, och det heter just Stockholm. Här är första singeln, Dark Sunglasses, som släpptes i juni förra året och som jag blev superöverraskad på P4 av.
 
 
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på C som du vill lyfta fram. Det kan vara en känd eller okänd kvinna inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar. 
 
 
Min första tanke här var Carin Mannheimer, så så får det bli. Jag har inte sett allt hon gjort i filmväg – bara Svenska hjärtan och Saltön egentligen, men de gillar jag förstås. Men det jag tänkte mest på runt Carin var först och främst hennes stående inslag i dottern Annas radioprogram med Tomas Tengby – Mamma Carins boktips – som jag verkligen gillade. Oerhört härligt att lyssna på henne, med på telefon från paradvåningen på Avenyn där hon pratade om veckans böcker. Men – absolut lika viktigt – även hennes stora engagemang i äldrevården, och arbetet för att belysa hur viktigt det är med god vård för våra äldre. Hon blev till och med hedersdoktor vid Sahlgrenska Akademin för sitt jobb med detta. Tyvärr dog hon alldeles för ung – dotterns hyllningar till henne i Mitt liv som gift och i Sommar-programmet tillsammas med maken Peter Apelgren är underbara. ((Den vackra teckningen ovan är lånad från Tidningen Fokus.))
 
 
4. Lyft fram ett kulturellt verk på C (eller som i alla fall innehåller ett ord på C). Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs, en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum. 
 
Oj! Vad svårt detta var. Det är tidig morgon när jag skriver detta så hjärnan kanske inte har gått igång riktigt ännu – men plötsligt, efter att ha gått igenom varenda mental lista jag har i huvudet av titlar på C som fokuserar på kvinnor, blev det uppenbart. Tydligt. Och smått chockerande. Candle in the wind, förstås. Båda versionerna, för all del, för de handlar om fascinerande, beundransvärda kvinnor. Varför chockerande, undrar du? Jo, för att jag verkligen inte lyssnar på eller tänker på Elton John särskilt ofta. Men ja. Känns helt rätt. 
 

Halsband från A Certain Je Ne Sais Quoi

Härliga Camilla – vars blogg tyvärr har gått i ide – gör helt fantastiska halsband. Jag har tänkt lägga en beställning hur många gånger som helst men aldrig kunnat bestämma mig – men nu  har jag gjort det, och de har kommit! 
 
 

Pandemonium är ett av mina favoritord i det engelska språket, och här lyfts det fram som en förstoring ur en gammal ordlista. Så snyggt. Det är ett ganska stort hänge. Snett nedanför det är ett tryck av en graffitimålning som Camilla själv fotat i London – Colour my life with the chaos of trouble som kommer ur en av mina favoritlåtar, The boy with the arab strap av Belle & Sebastian. Lyssna nedan! 

 
Det gula är förstås ett citat ur Heroes av David Bowie. Och det översta… alltså, behöver jag säga något? Indietant måste ju vara det bästa ordet någonsin. 
 
Nu föreslår jag att ni tittar in i Camillas Etsy-shop, A certain je ne sais quoi, och hittar något åt er själva och kanske åt en vän? Allt cirkulerar runt popkultur, ord, litteratur och musik och allt möjligt, och är underbart fint och prisvärt.