Kategori: Hört och sett

 

Torsdagar är ofta intensiva dagar för mig, och denna veckan var då sannerligen inget undantag – med frukostmöte, lunchmöte och jobbevent på kvällen. Men jag klagar ju inte, särskilt som jag inte behövde spendera en krona på mat på hela dagen 😉 Nä, skämt åsido – så i torsdags hann jag inte svara på härliga Kvinnoalfabetet, och igår var jag på tok för trött för att tänka – och de tankar jag hade var helt upptagna av fina filmen. Men nu har jag både tid och inspiration! Dags för L som i lördag! 

 

 

En kort fundering – sedan var det självklart. Louise Boije af Gennäs. Jag läste Stjärnor utan svindel för första gången när jag var femton-sexton år någonting, och föll pladask. Denna fantastiska kärlekshistoria, detta ljuvliga språk, dessa underbara skildringar av Stockholm – en stad som jag inte känner så väl, men som jag ändå tog till mig så starkt – och även av London, som jag vid det laget längtade så till. Romanen satte igång massor av tankar i mig om saker som jag tidigare inte funderat på så mycket, särskilt feminism och politik. Abstrakta ämnen för mig som tonåring, men här förstod jag, väldigt mycket. Denna underbara skildring av kärleken – vilka två, eller fler, som än faller pladask för den – tog mig med storm. Jag har sedan dess läst det mesta av BoG och tycker om allt. En annan pärla i katalogen är Ju mer jag ser dig – också en av de bästa svenska romaner jag har läst. Den har allt. Särskilt musik. 

 

 

 

Här fick jag inspiration av Lindas egna svar, men det känns klockrent att svara Lily Allen. Har gillat henne länge och lyssnar ganska ofta på henne, även om jag ska medge att jag inte lyssnat på alla tre albumen utan har kört fast i ett urval låtar som jag loopar – Smile, LDN, The fear, Alfie, It’s not fair och den alldeles briljanta F*ck you. Hon är så himla härlig. Jordnära, tuff som bara den och låter ingen sätta sig på henne. Särskilt inte George W Bush, som så tydligt är i F*ck you (jag stjärnmarkerar så att ingen råkar illa ut på jobbet ;)). Sedan är hon ju skitsnygg också. 

 

 

Någon gång i slutet på 90-talet – det kan till och med ha varit samma sommar som jag läste Stjärnor utan svindel för första gången för det var i Ätrafors, hittade jag Lindas samlade – Linda Skugges krönikor mellan 1993 – 1995 – i bokhandeln i Falkenberg för ett par tior. Jag köpte den och läste och läste och läste flera gånger till. Sedan dess har jag följt praktiskt taget allt Linda har skrivit, och jag är ett stort, stort fan. Det finns visserligen saker som hon skrivit som jag inte håller med om, men det betyder ju inte att det inte är bra. Det är inte min sak att avgöra. Men hennes böcker är strålande, såväl de ”kröniska” som skönlitterära och jag beundrar henne oerhört. Hon jobbar stenhårt, hon är mamma till tre döttrar och hon är oändligt produktiv. Mycket tuff kvinna. Jag läser hennes dagböcker från 91 – 93 just nu faktiskt, Mest av allt vill jag hångla med nån, och våndas med tonårs-Linda! 

 

 

Jag har ännu inte läst något av Donna Leon, men är nyfiken på henne. Det jag läst om henne och hennes böcker är mycket lockande! 

 

Ett hedersomnämnande går naturligtvis till Barbro Lindgren, som hade kunnat passa in på både fråga 1 och 3 – men jag skriver ju om henne titt som tätt så hon fick inte vara med idag. Förrän på slutet, förstås 🙂 

 

Jag läste Det borde finnas regler för några år sedan, och häromhelgen såg jag filmen. Jag ska inte brodera ut texten om den, mer än att jag tyckte ofantligt mycket om den, skrattade gott men bet mig även i läppen flera gånger, och att jag rekommenderar den mycket, mycket varmt. Ungdomarna som spelar Mia, Miriam och Karl är helt fantastiska, och det är de övriga skådisarna med. 

 

Kodjo från P3 medverkar som propagerande pastor, dessutom! 😉 

Se den, hörni! 

Alltså. Wow. Årets bok? Jadu, jag tror faktiskt det. Blir det mycket bättre än såhär? 

1. Half the world away – Oasis 
2. Connection – Elastica
3. Caught by the fuzz – Supergrass
4. Can you heal us (holy man) – Paul Weller
5. The fox in the snow – Belle and Sebastian
6. Leave them all behind – Ride
7. Gravity grave – The Verve
8. Bye bye badman – The Stone Roses
9. Walkaway – Cast
10. To the end – Blur
11. The day we caught the train – Ocean Colour Scene

Äntligen tid för Kvinnoalfabetet! Jag har varit på gång flera gånger sedan frågorna publicerades men tiden har inte funnits – förrän nu, äntligen, denna vackra söndagsmorgon 🙂 

 

 

Här finns det många alternativ – men det känns ändå självklart att svara J K Rowling. Som jaag verkligen inte trodde skulle vara min grej, tills min vän D övertalade mig att köpa första Harry Potter-boken på loppis för några pence, och sedan de tre påföljande under en HMV-rea… och sedan var jag fast. Det är fortfarande inte ”min” genre, och jag får dra på mig suspension of disbelief-rustningen varje gång jag plockar upp en HP-bok… men det finns ju så oerhört mycket mer i serien än bara trolleri, magi och hittepå. Vänskap och kärlek skildras på ett sätt som är så makalöst bra. Jag har inte läst något av henne utöver HP ska sägas – men det har jag tänkt. 

 

 

En skådespelerska jag gillar är Janeane Garofalo, som vi bland annat sett i Romy and Michele’s High School Reunion (där hon gör hela filmen) och fantastiska Dogma av Kevin Smith. Men hon är inte bara skådis och komiker, utan även politiskt aktiv som liberal och feminist. En kvinna att se upp till! ((Dessutom så vacker! Hon är femtio år på bilden ovan.)) 

 

 

Under 90-talet hade jag förmånen att vara med på en del amerikanska mailinglistor, vilket gjorde att jag kom i kontakt med en massa coola kvinnliga musiker som jag nog inte hade gjort förrän långt senare annars. En av dem, som jag fortfarande lyssnar på, är Jill Sobule. Vi lärde känna henne här i Svierge under makeoverscenen i Clueless – det är hennes låt Supermodel som är soundtrack – men sedan blev det inte så mycket mer. Tur att jag hade nätkompisar som spelade in band och brände skivor åt mig innan Spotify fanns! Sobule sjunger folkiga låtar, ofta med glimten i ögat, med skärande ironi kring saker som skönhetsideal och kvinnors kamp. Värt att notera – hon gjorde en låt som hette I kissed a girl hundra år innan Katy Perry ens var påtänkt. Amenvadå säger du, klart man kan ha samma titel på en låt? Ja, men inte när det är samma producent och manager som signar båda… 

 

 

Jag har av någon anledning ännu inte läst något av Jeanette Winterson – hur jag nu har lyckats missa det. Jag är väldigt nyfiken på henne. Sedan måste jag lägga in en bonus här och det är P D James – det är helt barockt att jag som deckarälskande anglofil med fäbless för de kvinnliga författarna inte läst James ännu.