Kategori: Hört och sett

Slösåg på ett avsnitt av 2½ Men förut där Jane Lynch är med som terapeuten. 

 

Googlade lite för att komma på var jag sett henne förut nyligen (Glee) och såg att hon även är med i Julie / Julia och blev genast sugen på att se den igen och letade upp den på Thedarewall. 

 

Och nu kom just en trailer för den och den visas på 3:an på fredag. 

 

Så konstigt. Det är ju inte direkt världens mest kända film – men jag älskar den. 

 

Fun fun fun. 

Spot on! 

 

 

Det här är något av det värsta jag har sett på länge. 

 

Så jefvla sjukt att man mår illa. 

Torka aldrig tårar utan handskar var nog det bästa jag har sett på TV sedan Våra vänners liv. 

 

Här skriver Jonas Gardell i DN om hur det var på 80-talet. Och jag gråter och gråter och gråter lite mer. Fy farao. Mamma har berättat hur det var när HIV kom till Sverige, jag är ju lite för ung för att egentligen minnas mer än Sighsten Herrgård för honom kommer jag ihåg, men inte fattade jag egentligen vad det betydde att gå ut med att ha AIDS, eller vad han dog av. Men jag förstod såpass att det var något hemskt och farligt och jag kommer ihåg att vi tittade på dörrhandtag på Obs! någon gång i den vevan och jag blev helt förskräckt när ett dörrhandtag gick just under namnet Herrgård. 

 

Det är så hemskt alltihop. Jag kommer ihåg att till och med på 90-talet fanns det skräck för att skaka hand med någon som hade HIV. 

 

Jag har båda skakat hand med och pussat HIV-smittade och inte för ett ögonblick har jag varit rädd för att bli smittad. 

 

Jag skulle naturligtvis inte skaka hand med en HIV-smittad om jag hade blödande sår på händerna och vederbörande också. Eller pussas på mun om både hade hysteriska munsår. Eller för den delen ha samlag utan kondom, men det har man väl inte ändå med någon som man inte har koll på? Men hur stor är risken för att något sådant skulle ske? För övrigt skulle jag undvika att skaka hand eller ha samlag med någon med magsjuka eller influensa också. 

 

Som jag skrev på Facebook. Läs, lär och lipa. Det är viktiga jävla grejer. 

Jag har tittat så himla mycket på TV de senaste veckorna! Mamma och pappa hamnar gärna framför TV:n på kvällarna och så och jag känner mig ju jätteasocial om jag sitter och häckar i ”mitt” rum, så det har ju blivit en del. Men inte särskilt mycket anmärkningsvärt, mest Wife Swap och Mannen som talar med hundar på eftermiddagarna och Bonde söker fru och annat dravel på kvällarna. Det är tur att jag kan sitta med datorn i knät i alla fall utan att vara alldeles för asocial. Det enda jag egentligen ser fram emot på ”vanlig” TV är ju På spåret, och något litet Midsomer Murders eller Kommissarie Morse eller Kommissarie Lewis kan också gå hem. Och för all del finns det ju en hel del jag rätt villigt kan slötitta på också. 

 

Dock har jag ju vissa serier som jag alltid följer på nätet – en av dem är How I met your mother förstås och GUD, har ni sett ”julavslutningen”? Jag ska inte säga något för jag vet inte om den har visats i Sverige ännu, men… ja, hör av er när ni sett S08E11-12 🙂 Eller för all del, hör av er om ni VILL se den så ska jag nog kunna peka er rätt. Hrm. 

 

Men – ikväll började Fjällbackamorden, som jag har sett fram emot. Gillar ju Läckberg, och även om det inte är hon som har skrivit manus till denna filmsvit så är det ju hennes karaktärer och miljöer, miljöerna är ju även ”mina” miljöer så jag tyckte att det skulle bli jul. 

 

Och det var rätt kul. Killen som spelar Patrik är söt, Claudia Galli är himla bra och Lennart Jähkel också. Per Morberg var en strålande äcklig gubbe i dagens film och så långt är väl allt bra. 

 

Men – TV-inspelningen som var del av handlingen i dagens film skedde på Torreby Slott. Och det var inte så att de bara använde fasaden av slottet – som är mycket tjusig – utan de pratade just om Torreby. Och när programledaren gjorde entré hälsade han glatt på Fjällbacka, Som ligger nästan 5 mil bort och definitivt inte är närmsta tätort. Petitess? Nja, jag vet inte om jag tycker det. Hade de inte sagt att de var på Torreby utan låtsats att detta var Fjällbacka Golfklubb eller nåt så visst, men det var ltie taffligt. Sedan att de flyttat polisstationen till Fjällbacka helt sonika (och bara satt upp en skylt som jag hade kunnat göra i Paint på ett hus där det stod Fjällbacka Polisstation) var också lite slarvigt, det spelar väl ingen roll om den hade fått ligga kvar i Tanumshede där det faktiskt finns en polisstation? 

 

Jag är helt för poetisk licens, missförstå mig rätt, men vafan, kalla det för Borreby eller något då och låtsas åtminstone att det ligger i eller nära Fjällbacka. Det är som om jag skulle åka till Fjärås och säga ”Hej Göteborg!” eller tvärtom, det blir inte så bra. 

 

Men men. 

 

Slutet var också bara för mycket. Ska inte avslöja några detaljer, men det får väl finnas gränser även i TV-filmer? 

 

Jo, en sak till när vi pratar om TV… i lördags när vi hade kommit fram till Hunnebo planterade jag och mamma oss i vardagsrummet efter att ha packat upp allt och sådär och hamnade i julspecialen av How not to live your life. Jag har aldrig sett serien förut – knappt hört talas om den faktiskt – men herregud, jag tror inte att jag har skrattat så hysteriskt på flera år. Jag fick på fullt allvar andnöd flera gånger om. Måste se om resten av serien är lika rolig. 

Otroligt fint Luciafirande i Uppsala Domkyrka och otroligt roligt hur alla Flashbackmedlemmar (eller några i alla fall) får nervösa sammanbrott för att a) Lucian inte är vit och ljushyllt (för det är ju alla italienare, eller hur?) b) att en rappare dök upp två gånger och c) att en kvinna vars namn jag inte minns nu läste texterna under ceremonin, eller vad man ska kalla det. Vad trött jag blir. 

 

Vi tittar på detta istället. 

 

 

 

Jag ska glatt erkänna att jag trodde att Staffan faktiskt vattnade sina hästar med vattenkanna när jag var liten. 

 

((Kuriosa: Jag var skolans Lucia när jag gick i ettan. Misstänker att det var för att jag var den enda som kunde läsa ordentligt och var ljushårig, men det var rätt roligt, vi lussade i skolan förstås och på ålderdomshemmet och i Folkets Hus.)) 

Jag har läst Hanna Hellquists krönikor i DN lite sporadiskt under åren och alltid gillat henne skarpt, men har inte haft någon större koll på henne egentligen. Linda nämnde i en kommentar efter mitt tjôtande om Vinterpratarna att jag måste lyssna på henne vilket jag absolut hade tänkt göra hur som helst, men nu ikväll lyckades mamma få mig att titta på Jakten på det perfekta livet, som hon är programledare för. 

 

Idag hälsade hon bland annat på Underbara Clara, som inte är en av mina bloggfavoriter alls, hon känns så plågsamt präktig, men hon var väldigt trevlig och söt i inslaget. Men Hanna H är ju bara helt fantastisk! Jag tror att jag har en ny girl crush. 

 

Jobbar fortfarande på att komma ikapp med Gossip Girl. Möte imorgon kl 13, så jag behöver inte direkt gå upp tidigt…