No shit, Expressen

Jag tror att det är ganska tydligt konstituerat i vårt rikes lag att det inte ska gå till så, nä. 
 
Mer om Expressen och rubriksättningar senare – jag blev vansinnig på dem igår också. 
 
==
 
Så, nu är det sen 😉 
 
Såhär skrev Expressen igår: 
 
och såhär skrev jag om den saken: 
 
 
Såhär: Några av de bästa, klokaste och finaste människorna jag vet är före detta missbrukare. Jag behöver inte prata om missbruk med dem varenda gång jag ser dem. Det är överspelat, det är färdigt nu, det behöver bara tas upp om någon behöver hjälp eller behöver prata om det. 
 
Detta program har väl ändå fokus på musiken och inte på varenda grej som han har gjort för längesen som inte är så himla lyckat? Sedan blir jag så irriterad på just det här med alla andra kändisar som missbrukat och slipper ställas till svars. Många av de som stör sig på att Kleerup ens får vara med är 50-talister som säkert dyrkat Beatles och Stones och det gänget då det begav sig. Jag tror inte att jag behöver säga så mycket mer om den saken. 

Boys och Kenickie

 
Såg första avsnittet av Boys på SVTPlay och så är de på en bar med en Kenickieposter! Alltså… nu måste jag ju fortsätta kolla. Tänk om de spelar Kenickie! 
 
Nu verkar det i och för sig som om all musik som förekommer i serien faktiskt är gjord av bandet Boys, som består av killarna i serien – men vem vet. Det är ju viktigt att hålla koll på detta. 
 
Jag kommer att fortsätta kolla hur som helst, för det var riktigt bra. Lagom urflippat men väldigt bra. 
 
Minns ni Kenickie? Inte? Låt mig fräscha upp era minnen. 
 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven N

Vad tiden går! Vi är framme på bokstaven N i Kvinnoalfabetet hos enligt O – vilket betyder att vi har hållit på i fjorton hela veckor. Helt otroligt. 
 
Bokstaven N var inte det lättaste, får jag säga! Man vill ju gärna att svaren ska hoppa på en automatiskt, men jag fick faktiskt googla lite och titta på andras svar för att komma igång. 
 
1. Vilken kulturell kvinna på N har följt dig länge? 

 
Jag har tyckt mycket om Heather Nova sedan någon gång på gymnasiet, om det nu räknas som länge. Ja, det gör det väl, det är ju 15 år i alla fall – kanske lite mer. Älskar hennes röst och hennes texter är helt magiska. Vi såg henne faktiskt samma dag som vi flyttade till London 2001, på Shepherd’s Bush Empire. Underbar konsert på en underbar – underlig – dag. 
 
2. Vilken kvinna med för- eller efternamn på N är en stor favorit men får på tok för lite uppmärksamhet? 

 
Alltså, det här blev underligt – jag håller just nu på att läsa Bara vara Jojo av Niki Nordenskjöld, som jag aldrig tidigare hört talas om – och drog därmed slutsatsen att hon inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Och så upptäcker jag att hon gick bort i cancer förra hösten, 39 år gammal. Boken kom ut nu i höstas. Oj, vad konstigt. Men mitt svar kvarstår. Så tragiskt. 
 
3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kulturell kvinna på med för- eller efternamn på N vill du lyfta fram som är kulturell, men inte författare? 

 
En konstnär vars verk jag uppskattar är Alice Neel, en amerikansk oljemålerska som målade fantastiska porträtt. Här finns en fantastiskt bra artikel om Neel ur The Daily Telegraph, om man vill veta mer. Vill man se bilder rekommenderar jag Google Images – där hittar man massor. Man hittar även bilden ovan, som är fotograferad av Richard Mapplethorpe nära inpå Neels död. Fotografiet hänger på National Portrait Gallery i London. 
 
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på N har du ännu inte utforskat?

 
Detta är lite märkligt, men jag har inte läst något av Nelly Sachs ännu. Har dock ett par stycken på väntelistan i Nextory, så det ska bli snart. Jag skulle ha velat lyssna på Karin Johannissons föredrag om Den sårade divan häromveckan, men fick ingen biljett – hon tar upp Sachs i sin bok och den verkar oerhört intressant. 

Fantastiska duetter

Det var ju ”Vi två”-tema på Kulturkollo förra veckan, och häromdagen listade Fanny duetter. Och det vill jag också göra! 🙂 Har nu snickrat på detta inlägg i flera dagar – men får bestämma mig nu för att femton stycken får räcka! 
 
I bring you – duets to remember. 
 
 
1. Fairytale of New York av The Pogues featuring Kirsty MacColl. Alltså den är så BRA va. 
 
 
2. The Ballad of Tom Jones av Space featuring Cerys Matthews. 
 
 
3. Tom Jones & Cerys Matthews (notera kopplingen till ovan klipp)Baby it’s cold outside (Ja, den är lite creepy egentligen, men det är fortfarande en härlig, pampig låt.) 
 
 
4. Ciao! av Pulp & Lush (Detta är en så fantastisk popindielåt att det är inte klokt!) 
 
 
5. Somethin’ Stupid av Robbie Williams och Nicole Kidman – egentligen är kanske Sinatraversionen bättre, men DEN är sjukt creepy med tanke på att det är far och dotter som sjunger. Jag kan inte hjälpa det. Popkulturlovers tänker även på Peep Show
 
 
6. I got you babe av UB40 featuring Chrissie Hynde – så mycket bättre än Sonny & Cher om du frågar mig, och det gör du ju. ((Strax efter att jag skrev detta spelades Sonny & Cher-låten på kaféet där jag satt… och den är ju också bra.)) 
 
 
7. This mess we’re in av PJ Harvey featuring Thom Yorke. Kommer från albumet som namngivit denna blogg, för övrigt. Jag köpte Select när vi var på semester i London på gymnasiet, och fick med en skiva med nya låtar typ – och då var Good Fortune med och jag köpte skivan och förälskade mig handlöst. Den är SÅ bra. 
 
 
8. She has a girlfriend now av Reel Big Fish featuring Monique Powell – Monique Powell känner ni kanske till från Save Ferris, som har gjort den mest fantastiska cover som finns. 
 
 
9. Sleep av Texas featuring Paul Buchanan. Jag älskar den här låten! Den spelades flitigt på radio när jag jobbade på ORC under studietiden och jag var helt säker på att det var Texas men kunde inte hitta någonting. På den tiden var det inte lika lätt att googla fram precis allt man vill veta. 
 
 
10. Nick Cave and the Bad Seeds featuring Kylie Minogue – Where the wild roses grow – en vansinnig bra, spöklik duett. Fanns med på en samlingsskiva som hette MTV Fresh som jag köpte på Gekås 1995. Jag menar – titta på den här tracklistan! Det var nog då jag lärde mig indie på riktigt. Notera att Girl, you’ll be a woman soon finns med – jag upptäckte igår att Nathan som är med i Allt för Sverige denna säsongen numera spelar i Urge Overkill. Han joinade dem 2004 så var inte med under den stora one hit wonder-tiden, men ändå. Cred. 
 
 
11. Perfect 10 med Beautiful South. Nu är ju inte detta en featuring-duett, så att säga, utan de är ju faktiskt bandkompisar. Men det är en duett. 
 
 
12. Papa was a rodeo av The Magnetic Fields – även här är det ju två bandkompisar som sjunger, men det spelar ingen roll. Stephin Merritt och Shirley Simms gör detta till den typ ultimata duetten. Älskar x 300. 
 
 
13. Lazy Line Painter Jane av Belle & Sebastian featuring Monica Queen. Skulle du be mig lista mina tio favoritlåtar av B&S skulle jag kanske inte välja denna – men varje gång jag hör den drabbas jag av dess storhet. Den är ju faktiskt fenomenal!
 
 
14. Allt som bannlysts av både påven och BBC måste ju vara bra, eller hur? Särskilt Je t’aime… moi non plus av Serge Gainsbourg och Jane Birkin. När vi var på inspelning av På spåret förra hösten spelade Augustifamiljen en instrumental variant av denna varje gång Fredrik Lindström skulle sminkas. Det var fint. Som bonus kan man även lyssna på Serge Gainsbourgs duett med Brigitte Bardot, Bonnie & Clyde. Om man vill. 
 
 
15. Naturligtvis måste Dolly Parton och Kenny Rogers med Islands in the stream vara med. Även om jag tycker att Rob Brydon och Ruth Jones gör en underbar version tillsammans med Tom Jones för Comic Relief i Gavin & Stacey, också. Och låt oss vara ärliga – Ghetto Superstar är också bra. 

Autumngirlsoup – Kirsty MacColl

Jag tycker att denna texten är smått genialisk. Vad tycker du? 🙂 
 
 

I’m an autumn girl, flying over London
With the trees on fire it looks like home
I’m an autumn girl on the endless search for summer
‘Cause I need some love to cook my frozen bones

You needed something to get your teeth into
And in my voodoo kitchen you said
”I’ve got something to show you
It’s a recipe handed down from father to son
For a thousand years and it goes with those hot salt tears”

I’m an autumn girl, crying over London
With a heart on fire but no-one home
I’m an autumn girl on the endless search for summer
‘Cause I need some love to heat my frozen bones

Get me on the boil and reduce me
To a simmering wreck with a slow kiss
To the back of my neck
Carve up my heart on a very low flame

Separate my feelings, then pour them down the drain
Close my eyes and sweeten me with lies
Pierce my skin with a few well chosen words
Now you can stuff me with whatever you’ve got handy
And on a cold gray day, a cold gray man will do

I’m an autumn girl, flying over London
With the trees on fire it looks like home
I’m an autumn girl on the endless search for summer
‘Cause I need some love to heat my frozen bones

So give me something to whet my appetite
And chill my soul with a sudden lack of interest
Oh, but the winter freezes on and the candle’s burned low
Fill me with the hot stuff then say you’ve got to go

Take my mind, marinade it in red wine
Grate my thighs with your chinny chin chin
And I will let you in
Oh, on a long dark night a long dark man might

Kirsty MacColl

Kvinnoalfabetet – Bokstaven M

 

Dags för Kvinnoalfabet igen – denna gång med en ny fråga! Jag har börjat på detta inlägg sisådär tolv gånger sedan i torsdags men ”något” kommer hela tiden i vägen… 

 
1. Vilken kulturell kvinna på M har följt dig länge? 
 
 
Åh, det måste bli Maria Gripe. Jag gillade barnböckerna när jag var yngre, Elvis och Hugo och Josefin och sådär, men det var när jag upptäckte Tordyveln flyger i skymningen, serien om Berta och Carolin, Agnes Cecilia och böckerna om Nora som jag fastnade ordentligt. Läser fortfarande gärna om Gripes böcker och tycker fortfarande att de är oerhört spännande. 
 
2. Vilken kvinna med för- eller efternamn på M är en stor favorit, men får på tok för lite uppmärksamhet? 
 
 
Alla kan ju skråla med i Show me heaven av Maria McKee – den var visst ledmotiv i filmen Days of thunder – som jag inte har sett, men låten var flitigt medverkande på mellanstadiediscon och sådär. Men jag tror inte att så många här i Sverige i alla fall känner till hennes övriga katalog som är betydligt rivigare. Drinkin’ in my Sunday dress till exempel är en både rolig och cool countryaktig låt som jag tycker mycket om. 
 
3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på M vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare? 
 
  

 
Här står det mellan två fantastiska skådespelare – Meryl Streep och Maggie Smith. Båda är så strålande att jag har väldigt svårt att välja – jag menar – Margaret Thatcher och Julia Child, mot Professor McGonagall och tanten i Downton Abbey? Nä, det får bli två idag. 
 
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på M har du ännu inte utforskat? 
 
 
Jag har underligt nog ännu inte läst någonting av Margaret Atwood vilket jag inte riktigt förstår. Har flera av hennes böcker hemma, men det har bara inte blivit av. Jag plockar upp The Blind Assassin med jämna mellanrum och lägger den i nattduksbordet, men det har inte blivit av att jag har läst den. Oryx and Crake-trilogin ligger och väntar i e-boksappen också. Snart, så! 

Minnes I Lucy Street

Ja. Frågan lyder som ovan: kommer du ihåg Lucy Street? Jag blev påmind om dem på ett underligt vis idag och minns förstås genast hela texten till deras jättehit Girl next door. Ganska klatschig, n’est-ce pas? 
 
 
En mycket god vän till mig som jag inte vågar nämna vid namn trodde att de sjöng ”I’m a CP, I’m the girl next door” – jag känner att om hen vill ge sig tillkänna är det varsågod på den 😉 ((OBS: Inte en person som skojar om folk med funktionsnedsättningar. Det blev bara fel i lyssnandet, liksom)) 
 
Men – jag hade för mig att de bildades genom något sådant där Popstars-program, men tydligen var det inte så? Någon som kommer ihåg? 

När boken vinner över en innan den ens börjat…

Istället för att ta itu med den roman på 446 sidor som jag måste ha läst ut om ett drygt dygn börjar jag på Nick och Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan. Förstås. 
 
Och blir såld redan innan den börjar! 
 
 
Många av dessa låtarna är jag distinkt osåld på – behöver inte gå in närmare på det kanske – men Wrapped up in books, Jens Lekman (som jag just läste en beskrivning av som ”Kortedalas svar på Stuart Murdoch” och How fucking romantic på en och samma sida? 
 
I’m SO in.