10 album som betytt mycket för dig

Min kompis Julie postade en utmaning på Facebook där man ska lista 10 album som betytt mycket i ens liv. Här är mina. Tanken är att man bara ska skriva rakt av och inte tänka för mycket… så voilà! 
 
  1. Nirvana – Nevermind
  2. Suede – Dog Man Star
  3. Hole – Celebrity Skin
  4. Suede – Coming Up
  5. Pulp – Different Class
  6. The Beatles – Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band (och allt annat av Beatles)
  7. The Smiths – Best I och Best II
  8. Lars Winnerbäck – Med solen i ögonen
  9. Simon and Garfunkel – Greatest Hits
  10. Allt av Evert Taube (okej, lite fusk)
Vilka finns på er lista? 

Återträffen av och med Anna Odell

 
 

Såg trailern för denna i onsdags och kände på en gång att den här måste jag ju bara se. Vi minns ju Anna Odell efter det mycket omtalade konstprojektet på Konstfack 2009 när hon spelade psykiskt sjuk, så det var väl rätt givet att detta skulle bli minst sagt intressant. 

 
Och det var det! Otroligt intressant och tankeväckande. Filmen behandlar saker som gruppstruktur, hierarki, mobbing och utstötning. Anna Odell spelar sig själv i de två delarna som filmen består av – Talet och Möten. Det är meta upphöjt till två – samma personer förekommer i båda delarna spelade av två olika personer men utan att någon av dem är den riktige. Om det låter överhuvudtaget vettigt… 
 
I första delen konfronterar Anna alltså sina klasskamrater på en klassåterträff, tjugo år efter att de slutat nian. Hon ställer sig upp vid bordet och berättar om sina erfarenheter och hur hon upplevt skoltiden. Och på den vägen är det. 
 
Fantastiskt bra, tycker jag. R frågade ”hur många fyrar” och jag sa stark trea eller fyra, men nu har jag funderat lite grann och jag undrar bannemig om det inte är en femma. Resonemanget om ”vi var ju bara barn då” är någon sorts manifestation av hur lätt det är att förtränga sådant man inte vill kännas vid. 
 
Återträffen förhandsvisades i Riksdagen för att belysa problemet med mobbing i skolan. Som någon recensent skrev – hoppas att skolorna tar efter. 

Galapremiär i afton

 
Jajamensan, idag blir det minsann galapremiär på Hunnebo Bio! Inte för att jag tror att det blir så mycket gala av det, men i alla fall. Jag har inte varit på bio på snart ett år, så det börjar väl bli dags! 
 
Jag läste boken för ett par år sedan, men det verkar som om jag har glömt att skriva om den och nu är det onekligen försent – men jag minns att jag gillade den i alla fall. 
 
Har kollat på Ronja Rövardotter och nu är det Father Teds julspecial… ibland är det hemskt skönt att bara sitta i soffhörnet. 
 
Dricker ett jätteglas grönsaksjuice med tacosås i (i brist på Tabasco) för att få i mig lite vegetabiliska vitaminer. Det är ju inte så mycket sådant på julbordet – i alla fall hos oss. Det enda vegetariska inslaget förutom smörgåsgurka är grönkålen, och den är ju kokt i skinkspad… jaja. Det är gott också 😉 

Dan före dan…

Och jag vet inte riktigt vart dagen har tagit vägen? 
 
Eller ja, jag sov ganska länge, åkte med pappa till Kungshamn en sväng, upptäckte att jag vill ha ungefär sjutton pocketböcker, sedan promenad med mamma och efter det, lite Hyacinth och lite (okej mycket) korsord och sedan lagade jag fantastiskt god baconlindad köttfärslimpa fylld med mozzarella och oliv- och kapristapenade med körsbärstomatsås, haricots verts och girondellepasta och sedan mer korsord och mer TV och först nu kom jag mig för att plocka fram datorn. 
 
Galenskap. 
 
I alla fall – när jag satt i bilen och väntade på pappa som var inne på Systemet så kom Do they know it’s Christmas? på radion och jag associerade genast till något jag älskar på TV eller film, men jag kunde bara inte komma på det. Det var ju inte Love Actually – så vad kunde det då vara? 
 
Och nu släppte det!! 
 
 

ÄLSKAR Gavin and Stacey