Kategori: Hört och sett

Detta slutar aldrig att bli fantastiskt. Detta kanske skulle kunna hända på andra ställen i Skandinavien, jag är ganska förtjust i både Frederik och Haakon, men i andra monarkier tvivlar jag starkt på det. Kan ni tänka er Prins Charles på en gaygala? Nä, just det. 

 

 

Om jag är rojalist? Det vete fåglarna, men jag gillar när kungafamiljen gör bra saker och det gör Victoria sannerligen här. 

 

För att inte tala om Jonas, naturligtvis. Han är min idol bredvid Barbro Lindgren. Och kanske några till dårå. 

 

Passar ni er inte så lägger jag upp Olle Westlings tal till brudparet. 

Alisha’s Attic är och förblir ett av mina favoritband. 

 

Shelly och hennes man Ally Mcerlaine (ni vet, killen från Texas som fick en hjärnaneurysm för några år sedan) har senare bildat bandet Red Sky July och här har de gjort en fantastisk cover på Blondies Call me. 

 

 

En extra bonus: Shellys (och Karens) pappa är Brian Poole i The Tremeloes, ni vet, de som gjorde Silence is golden? Jag har haft den otroligt stora äran att träffa båda tjejerna med makar och föräldrar. Otroligt trevliga, öppna och härliga människor hela bunten. 

Som jag skrev tidigare idag är idag den stora dagen då Sommarpratarna tillkännagivs – här är dom! 

 

Några riktiga höjdare – och en vars röst jag definitivt aldrig trodde att jag skulle höra i radio då den var ganska plågsam IRL 😉 

 

 

Jag kände på mig att Sanna Nielsen skulle vara med, och hoppades på Timbuktu. 

 

Förutom Timbuktu ser jag särskilt fram emot Johan Theorin, Fredrik Wikingsson, Evabritt Strandberg, Dregen, Börje Salming, Martina Montelius (med skräckblandad förtjusning – egentligen tycker jag att hon är briljant, men jag höll på att få ett sammanbrott på henne i På Spåret), Per Fritzell, Bea Uusma, kanske Steve Angello, Gunhild Carling, Kakan Hermansson och Loa Falkman. 

 

Ofta blir det ju så att jag lyssnar i efterhand, men nu har jag ju faktiskt en telefon där radion fungerar utmärkt, så kanske kan jag bli bättre i år. 

 

 

Ganska likt. Kan jag tycka. 

 

ETA 11:30 – det var inte bara jag nä.

 

Jag har alltid tyckt att James Blunt är dötråkig – jag brukar söka efter energi i musik, och det är ju det sista man hittar i You’re beautiful och Goodbye my lover – båda får mig att stänga av radion med bryskt pekfinger. 

 

Men. Bonfire heart. Jag har varit lite ambivalent till den, men hörde den i bilen i förmiddags och det är ju faktiskt en ganska bra låt. Och energin har kommit! Bakgrundsmusiken, eller vad man ska kalla det, till refrängen har riktig sisu. 

 

 

Känner mig väldigt chockad över detta – nästan lika chockad som när jag upptäckte att jag älskade Viva la vida av Coldplay – ännu ett band som jag tyckte var så fruktansvärt tråkiga tills den kom. Av samma anledning, tror jag, för den är det ju också underliggande energi i. 

 

Det är roligt att överbevisa sig själv. Det händer oftare och oftare ju äldre jag blir, märker jag. 

Men vilken fantastisk grej! Just nu är det tortyr att vara i min lägenhet pga bastu, men till hösten ska jag nog göra det. Strålande idé. 

 

Älskar ”inspelningarna” från denna konsert. Det är inte alls uppenbart att det är playback 😀 

Dubbla Chrissie Hynde på en och samma förmiddag? Jajamensan för jag hörde nyss första singeln från hennes första soloalbum, Stockholm, för första gången! Och den är naturligtvis superbra och känns väldigt somrig. 

 

 

Här är en intervju ur Svenska Dagbladet från igår, med förklaring till titeln bland annat. Chrissie Hynde är en av mina största idoler någonsin och jag har faktiskt träffat henne och hennes dotter i skoaffären i Bayswater. Kunde ha pratat med henne en annan gång men då fick jag panik och kastade mig ner på knä bakom kassadisken. True story. 

 

Förresten spelar John McEnroe med på skivan, ni vet Den Väldigt Arge Tennisspelaren? Lite kul. 

 

Skivan släpps 9 juni. 

 

Fast det är soligt och vackert och inte alls som i låten. Men det är en bra låt så.