Kategori: Hört och sett

Åh herregud så pinsamt. 

 

Det är verkligen på gott och ont som jag har bestämt mig för att engagera mig lite mer i Twitter. Man ser saker som man gärna skulle slippa. 

 

Nä – nu tar jag The Mystery of Mercy Close och går och lägger mig. Behövs det skämskudde när det är Helen Walsh i huvudrollen så är det enbart roligt. 

Hallå eller, jag har missat att man kan lyssna på BBC Radio i Sverige nu! Det kanske man har kunnat länge utan att jag har fattat det, i och för sig. 

 

Men – nu såg jag på Lily Allens Twitter att hon var med i Desert Island Discs på Radio 4 i söndags och tänkte att jag kan ju kolla om det går att lyssna. Och visst! Jättefint program, verkligen. Det finns väldigt många bottnar i Mrs Allen. 

 

Och musiken var naturligtvis exceptionellt väl vald också. Jag menar – hon spelade Common People OCH Blinded by the lights med The Streets. Dessutom I am the resurrection med Stone Roses, och Etta James I’d rather go blind, och Right down the line med Gerry Rafferty, och lite annat och – underbart – Where’s me jumper av Sultans of Ping F.C. 

 

 

Ny låt för mig – jag har hört bandnamnet men har inte hört dem förut. Tror jag. Vansinnigt rolig låt. Dessutom lyckades jag misstolka ”I like your manifesto, put it to the testo” som ”I like your manifesto, put it in the pesto”. Jag tycker nog att min version var bättre. 

Alltså… dessa life hack-grejerna brukar ju vara rätt smarta. Som det där med PET-flaskan och äggulorna. 

 

Men… detta med kiwin får mig lite förundrad. 

 

 

Hur brukar folk göra med kiwi egentligen? Jag menar okej, jag brukar inte skära av ändarna och gröpa ur hela, men jag delar ju liksom på hälften och äter ur halvorna. Skulle jag behöva en hel hade jag naturligtvis gjort såhär – eller skalat med potatisskalare för det går också bra, men då får man ju ändå skära bort ändarna. 

 

Menar de alltså att folk brukar skära loss skalet remsa efter remsa? Känns helt befängt? Hur gör djur ni? 

Jag är en – av många – som verkligen inte kan tillräckligt mycket om neuropsykiatriska funktionshinder. 

 

Detta var en fin förklaring. 

 

Underbar krönika av husgudinnan Linda Skugge här. 

 

Inledningsmeningarna: ”När jag var lika ung som du hade jag fri gästlista till alla musikställen i stan. Nu har jag frikort till vården.” är det roligaste jag har läst på ett litet tag. 

Men oj vilken catchy låt! Jag trodde dock att den var rätt gammal men den kom ju i våras! 

 

 

God morgon fredag! 

En intressant artikel av en rabbi som vägrar kosherkött. 

 

Jag tycker att det är bra och viktigt att även de som ”borde” lobba för de religiösa slaktmetoderna tar en objektiv stance, tar med etik och ”det rätta” i resonemanget och inte bara lyder det som står i de heliga skrifterna. 

Gunnel Linde, författare till en av de roligaste böckerna jag vet, nämligen Löjliga Familjerna, är död. Det var värst vad folk håller på och dör nu igen. 

 

De flesta minns nog mest Den vita stenen förstås. Gunnel Linde blev nästan 90 år gammal.