Smakebit på søndag har jullov – men jag läste något så underbart igår att det blir en Smakebit på mandag från mig istället. Den kommer ur Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg.
”Han har förändrat allt. Till exempel min syn på musik. Jag har alltid tyckt att man borde kunna skriva popsånger om något annat än kärlek. Jag har alltid sagt att ingen kan identifiera sig med den skiten. Den saknar originalitet och är likriktad och banal och tusen andra synonymer. Man skulle kunna säga att den är en klyscha. Jag brukar säga det. Till alla som vill lyssna. Och till alla som inte vill det.
Jag har alltid hävdat att de som skriver om kärlek saknar kreativiteten, de skriver bara vad de tror folk vill höra. Och alla går med på lögnen. Lallar med i orgierna av meningslöshet som skvalar ur radion.
Jag har aldrig trott att man kan lyssna på någon remixad, stereotyp låt och känna hur bröstet fylls med något och hur det är svaret. Svaret på frågan varför. Varför jag gör såhär mot mig själv fastän jag inte kan sova på nätterna på grund av det. Hur den massproducerade överretuscherade populärkulturen paketerad i glansiga studiobilder kan ha något att göra med mig. Men plötsligt har den det. En enda rad är svaret:
”I’d rather be with you, whenever, than without you all the time. And I will forget you, whatever, just to say that you were mine.”
Där.”
Ur Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg, Gilla Böcker: 2014. ((Och låtcitatet kommer från Septembers låt Because I love you som jag aldrig har hört men nu måste lyssna på.))
Stories from the city, stories from the sea 