Kategori: Hört och sett

Betyg från ÅK 4?

 
Jag håller med Malena. Det känns inte bra att betygsätta tioåringar. 
 
Jag sa till mamma häromdagen att visst, för min del hade det väl inte gjort så mycket. Utan att på något sätt vilja låta förmäten eller skrytsam så hade jag det väldigt lätt för mig i skolan fram till gymnasiet åtminstone. Eller ja. Matte är inte min grej och jag hade världens sämsta lärare i sjuan, så den biten var väl inte så kul – men i åttan och nian hade jag bra lärare och lyckades skrapa ihop ett VG i slutbetyg i nian om jag inte minns fel. Att jag gick ut gymnasiet med IG i Matte C behöver vi ju inte prata om 😉 
 
Men en tioåring. 
 
En tioåring ska väl för farao inte betygsättas eller ”rankas”? Jag hade ett par killar i min klass, ja, i detta fallet är det nog relevant att nämna att det handlar om killar, som fick smärre sammanbrott om de fick under medel på ett multiplikationstest eller glosprov. De satt och storgrät ute i korridoren för att de inte var så ”bra” som de tyckte att de borde ha varit. Nu ska jag även säga att jag inte tror att det var någon press hemifrån på dessa grabbarna, utan att de helt enkelt hade så otroligt höga krav på sig själva. 
 
Man ska inte sätta betyg på småbarn. En tioåring är ett småbarn. Man ska inte dunka deras huvuden i golv heller, för övrigt, så har vi det klargjort också. 

Je suis Charlie – et toi?

Det blev en oplanerad bloggpaus där! Delvis för att jag lyckades skära mig i fingret på nyårsafton och därmed inte har tyckt att det varit så skönt att sitta vid tangentbordet. Men idag började jobbet igen och trots att jag har skrivit nästan sjuttio mail idag så har det blivit bättre under dagen. Inte mig emot för imorse gjorde det så ont att jag kallsvettades. 
 
Så det var ju bra med dagen. Men den kommer att gå till världshistorien som en kolsvart dag. Jag trodde att jag drömde när jag såg nyhetsflashen. 
 
 
Jag tycker att vi får vara Charlie allihop nu. Fy fan säger jag. 

Nicci Gerrard minns Sue Townsend

 
Sue Townsend var en av de roligaste författarna jag vet. Inte bara för alla de fantastiska Adrian Mole-böckerna, men även Heja Coventry!, Drottningen och jag med uppföljaren Queen Camilla, och den ljuvligt roliga Number Ten om premiärministern… jag har ännu inte läst The woman who went to bed for a year – men den finns i min e-boks-app, så jag ska se till att ladda ner den snarast möjligt. 
 
I dagens The Guardian minns underbara Nicci Gerrard Townsend, som gick bort alldeles för ung i våras, i en lång artikel. Läs den! 

Shalom, herr Talman!

 
Älskar denna typ av civil olydnad. 
 
Älskar dock inte hur skräpdålig jag är på att blogga för tillfället. Jag är bara så förbaskat trött hela tiden att inspirationen inte infinner sig. Och detta trots att jag faktiskt sover på nätterna, massor av timmar dessutom. 
 
Men snart är det ledigt. Fyra arbetsdagar till, varav en hel och två halva på kontoret. Imorgon iväg på frukost på ett hotell, sedan jobbar jag i stan under förmiddagen och sedan julbord hos en leverantör. På fredag har vi ”julmys” hela förmiddagen (ja – vi har väl egentligen gruppmöte också ;)), vilket säkert kommer att betyda att hela dagen blir ganska chill. Särskilt som det är fredag.
 
På måndag sitter jag i receptionen mellan 8 och 13 och sedan åker vi till Hunnebo på eftermiddagen 🙂 
 
På tisdagen jobbar jag på distans (men det kommer inte att vara särskilt mycket att göra, det lovar jag) och sedan TVÅ HELA VECKOR ledigt. Äkta, betalt ledigt, dessutom. Jag är rätt nöjd med detta och längtar efter att ha lite riktig fritid.