Kategori: Foton och filmer

Detta är uppenbarligen bilden som borde pryda Melodikryssets hemsida från och med nu – se vilka brunbrända och glada kusiner som är devoterade lösare!

Okej, det är långt över sju år sedan denna bilden togs, men det är väl inget att assietta om. Jag skulle gärna vilja ha mitt hår tillbaks, jag blir mörkrädd när jag ser hur brun jag blev förr och jag är så smal att jag blir rädd. Det är bantningskuren ”spring 12 timmar om dagen och hinn inte äta mer en halv baguette till lunch” som slagit till. Okej, inte jättehälsosamt.

Här kommer den berömda fotosviten från Brighton. Garanterat de bästa bilder som någonsin tagits på mig för jag fastnar egentligen inte på kort. September 2002 – det var ett bra tag sedan men det känns som igår.

Finns många, många fler på stranden men någon måtta får det väl vara.

Bilderna är courtesy av Andrew Kendall.

Eller bara himmel och omgivningar kanske.

Himmelbilderna är tagna genom fönstret som vanligt, de andra ifrån trapphuset utåt Frölundaborg, som synes, och över spårvagnshållplatsen. Sprang naturligtvis på en granne som skulle till sopnedkastet och såg väldigt förundrad ut över att jag stod i svalen med kamera i högsta hugg. Haha. Försökte få med en spårvagn eller två men min kamera är inte så tänd på action shots.

‘

Jag älskar Göteborg. Pappa frågade igår om jag någonsin ångrar att jag flyttade hem igen, och det gör jag verkligen inte. Jag saknar mina vänner därborta, jag saknar till viss del pubkulturen i den väg att man kan få god mat i trevlig miljö för en billig penning utan att behöva göra en stor sak av det, jag saknar praktisk hemleverans av matvaror och det har hänt ett par gånger att jag tänkt en söndag att jag vill laga bouef bourguignon eller risotto och kommit på att jag kan ju faktiskt inte gå och köpa en flaska vin på ICA klockan 16 en söndag. Eller någon annan tid på dygnet för den delen, men ni fattar.

Men det mesta är ju helt värdsliga saker. Men jag saknar mina vänner varenda dag. Liksom jag saknade mina vänner här i Göteborg varenda dag när jag var borta. Sånt är livet – men jag är så hjärtans glad för att det är så lätt att hålla kontakten nuförtiden med sociala medier och mobiltelefoner.

Mitt ex, en av alla dessa A:n, är fotograf, och var aspirerande sådan när vi var tillsammans. För ett tag sedan skickade han 1495 foton på mig. Ja, det är ju en del. Och det är minst sagt roande att titta på vissa av dem.

Vad sägs till exempel om denna otroligt intressanta bild där det ser ut som om jag har förlorat ögonen?

Eller denna, där jag inte bara ser drogad ut utan även som om jag just gjort någon sorts underlig läppförstoring?

Eller för all del denna som togs åt försäkringsbolaget efter att jag blev påkörd av en motorcykel?

Eller detta fyraåringsleendet med väldigt nyfärgat hår? Jag hoppas och tror att jag har ett tuggummi på höger sida av munnen och att det är därför jag inte ser riktigt klok ut.

Och denna som bonus som är extra rolig då Andrew har tagit kort på mig när jag läser Vivis blogg! Ungefär fem år innan vi träffades för första gången 🙂

Det kommer mera… jag har bland annat en svit bilder från Brighton hösten 2002 som förmodligen är de bästa fotona som någonsin tagits på mig, samt ett par intressanta ena i tunnelbanetunnlar som inte ser ut som mig alls.

Smög bakom pizzerian för att se vad jag kunde hitta på min promenad förut. Tyvärr dog kameran efter en liten stund, men jag hann ta ett och annat kort i slänten i alla fall. Det luktade precis som det gjorde utanför köket till Gästis i backen när vi var små.

Någon som tröttnat på sina dojor, tydligen.

De senaste veckorna har en låt suttit totalfast i huvudet på mig. Jens Lekmans Maple Leaves naturligtvis.

It’s autumn in Gothenburg
I’m walking home to my suburb
Rain falls hard on the city
On every homeless kitty

Oh please God bring relief
Even if it is only brief
That she says the dreamer just make-believe
But I thought she said maple leaves

So we talked for hours
You cried into my sheets
You said you hated your body
That it was just a piece of meat
I disagreed

I think you’re beautiful
But it’s impossible to make you understand
That if you don’t take my hand
I lose my mind completely
Madness will finally defeat me

She said it was all make-belief
But I thought she said maple leaves
And when she talked about the fall
I thought she talked about the season
I never understood at all

I thought she said maple leaves
And when she talked about The Fall
I thought she talked about Mark E. Smith
I never understood at all
I never understood at all
I never understood at all

Bilderna är tagna från spårvagnen, varför de inte är särskilt högkvalitativa. Men det är något med det jag gillar, regndropparna och skrapet på fönstren gör det hela ännu lite mer underligt romantiskt. På någon vänster.

Är sällan vaken i gryningen såhär års (för ett par månader sedan dock var jag nästan alltid vaken fortfarande) – men höstmorgonhimlen är ju så otroligt vacker att jag var tvungen att rusa ut på trädgårdsgången i strumplästen imorse.

Ja, jag är uppenbarligen besatt av att ta kort på himlen – men färgerna är ju så gudomligt vackra!

Hoppas många grannar såg mig genom fönstren och undrade vad jag höll på med egentligen… hihi.

En liten blå blomma som slagit rot i gången som bonus 🙂

Jag försöker alltid ta kort på Viking när jag åker över Göta Älv-bron. Tyvärr är det stört omöjligt efter som jag a) alltid måste rota efter kameran i världens största väska, b) det är alltid helt fel ljus och c) det kommer alltid en buss eller spårvagn förbi på andra sidan bron och är i vägen (om jag åker till Hisingen då, vilket jag gjorde i eftermiddags).

Himlen blev rätt snygg i alla fall – och så fick jag med en av mina favoritbyggnader alla kategorier, Masthuggskyrkan!

När jag kom hem till Backatorp blev jag alldeles förvirrad av hur grönt och vackert det är… visst är det svårt att tro att det bara ett par kilometer härifrån är helt nedgånget och faktiskt ganska farligt?

Detta är gångvägen från busshållplatsen till mamma och pappas. Första biten här sluttar – och sandas inte på vintern – gissa hur många rovor folk sätter där om dagen?

Så ljuvligt vackra färger. Häruppe tjuvrökte vi för första gången i sexan. H blev jättedålig och vi inbillade oss att mentholcigaretter inte skulle lukta rök utan bara mint. Jodu.

Hösttecken. Tallarna barrar. Kan man säga så? Det lät roligt i alla fall.

När jag var liten sandades inte dessa trapporna heller. Behöver jag ens nämna hur hysteriskt roligt det var att åka snowracer nerför? (Och rakt in i folks trädgårdar… oops.)

En fallen hjälte.

Lekplatsen och gungorna. Detta var den mest avancerade lekplatsen i området. Oh yes. Staketet stod alldeles för nära gungställningen så man fick passa sig vansinnigt noga vid längdhopp-från-svingande-gunga.

Något överexponerat från mammas och pappas trädgård, men jag tyckte färgerna var vackra.

Vad innerligt glad jag är att jag kan fota igen! Jag vet att jag inte är särskilt bra på det, men jag tycker att det är roligt och aspirerar inte på några stordåd, så jag tänker fortsätta!

Otroligt vacker solnedgångshimmel ikväll. Tyvärr omöjligt att fånga färgerna ordentligt på bild, men ändå…

Och några minuter senare såg det ut såhär:

Ser ut som om jag fångat ett UFO på bild där när jag ändå var i farten… 😉

Nej, okej, jag tror ingen har stått på tåspetsarna – men imorse över ett mycket trevligt frukostbord hittade jag ett gammalt minneskort i farmors gamla sillkarott – så nu kan jag äntligen ta kort igen!

Lite smått och gott från lägenheten då sedan jag äntligen fått  upp lite saker på väggarna och en riktig säng! Jag har inte ens funderat på att plocka iordning, så stå gärna ut med röran…

Hallbyrå (som har varit med sedan tidigt sjuttiotal och stod i mor och fars sommarstuga på Orust och därefter i diverse klädkammare), komplett med telefon, säl, kopp med ättika för att rensa ut grannarnas röklukt, hårborste, ljuslykta (som egentligen är ett pokeraskfat har jag hört) och äppelformad skål (som nog egentligen är en pajform) till nycklar och annat krafs. Över ser vi hallspegel med krokar inköpt hos tanterna i Väjern (likaså skålen och ljuslyktan). Till vänster om spegeln, panoramafoto av ”vår” ö utanför Ulebergshamn, Matsskäret. Tavlan kommer ifrån mormors. Till höger om spegeln finns farfars gamla barometer. Byrån är väldigt låg, det är därför det ser lite roligt ut, men det ska ju hängas saker på krokarna på spegeln i sinom tid också.

Min gamla helfigursspegel från Backatorp. Det enda jag någonsin frivilligt målat för hand, förutom i träslöjden då men det kan jag ingalunda kalla frivilligt.

Kökslampan från Östhjälpen i Hunnebo, en gammal skomakarlampa tydligen. På väggen, mormors ”Picasso” som jag trodde var äkta som barn. Jodu. I fönstret står ett barn från mammas klivia som i sin tur kom från farmors, originalplantan kom från farfars föräldrahem någon gång på 1800-talet. Jag har allt annat än gröna fingrar, men denna kan till och med jag ta hand om. Hittills.

Det Vita Skåpet har vi redan pratat om, men nu har jag fått upp min gamla klocka över också. Tycker att den går rätt bra där i färggladhetens tecken.

Ett rörigt köksbord med kaffekopp, kortlek från gårdagens angenäma kväll och annat ty och väsen. I vasen (som jag fick i födelsedagspresent och lovat visa bättre bild på, det kommer!) klippta kärleksörter från rabatten i Hunnebo. Radion fick jag när jag fyllde tre eller fyra, väckarklockan är farfars gamla, stolarna kommer från gamla lägenheten i Hunnebo, pallen är samma underbara hysteriska färg som hallbyrån, tändsticksblomman bredvid radion är skott från farmors gamla planta, trasmattan har pappas farmor vävt, fönsterlampan och fruktskålen från IKEA och avocadosarna från Coop 😉

Farmors gamla plafond agerar hallampa. Jag har alltid älskat den och är så glad att jag fick den.

Bokhyllor. Och lite annat med. Böckerna står i tre led och jag har ändå massvis mer på vinden. Någon som behöver något att läsa? (Karin, jag har fortfarande två av dina här, om du vill att jag skickar dem så gör jag det!) Uppepå har vi Hacke som farfar vann åt mig på Liseberg när jag var pytteliten och som varit med sedan dess. Han börjar falla sönder och har fått åka både tvättmaskin och centrifug ett antal gånger under min barndom så numera får han sitta och övervaka på ålderns höst. Fruktskål i metall från eBay, Beatles- och blomtavlorna är från play.com om jag inte minns fel, gröna ljuslyktor och liten gammaldags jordglob från Indiska, fåret är en necessär som jag fått av mamma och pappa i julklapp en gång i forntiden, elefanten ett bokstöd från familjen Nordenstedt en födelsedag och spöket världens roligaste Halloweengrej från Sainsbury’s i Cambridge, om man tänder det skiftar det i neonfärger! TV:n är världens minsta enligt Guinness Rekordbok och klockan på väggen kommer vi till strax. Sopsäcken i vänster hörn innehåller plast och kartong från sängbygget som jag inte orkat gå ut med, inte faktiska sopor…

Klocka pappa har gjort av vrakgods på Södra Grötö. Love it.

Blåmussla, krabbklo och ljuslyktor från Hunnebo. Fyren var en julklapp från familjen Larsson d.ä. Det är en ljyslukta men det är livsfarligt att tända ljus i den så den får vara prydnad.

Havana Guns-singel från the one and only Havana Guns, ljuslyktor och fler krabbklor och snäckskal från Hunnebo, och så farfars gamla konjak-karaff. Jag funderar på att hälla te i den för att det ska se lite mer genuint ut, men som det är nu blir det väldigt vackra prismor när kvällssolen skiner igenom så den får stå som den är sålänge. Den behjärtansvärlda skålen är från metropolen Ullared.

Krabbskal som tyvärr förolyckades i Orkanen Katia. Inbillar mig att det fungerar som getingskrämma.

Unt finally – en riktig säng! Otroligt slarvigt bäddad med kaprifollakan. Yum.