Haha, herregud. Jag gick och lade mig i eftermiddags, som sagt. Var verkligen dödstrött och ja, det behövdes. Men det behövdes nog lite mer än vad jag trodde för jag vaknade nu för tjugo minuter sedan! Men det var helt otroligt skönt och jag tror inte att det har förstört min nattsömn, så strunt samma.
Men jag hade ju handlat pepparbiff och rotfrukter och syrat rödkål och grejer… det ställer jag mig inte och tillreder nu, så det får bli söndagsmiddag istället. Ingen ko på isen eller fara på taket. Och det var verkligen helt gudomligt skönt.
Morgonens författarfrukost var verkligen värd den tidiga uppgången, dock.
Metta och jag träffades på Grön Express vid Korsvägen 08:33 och var i Mölnlycke i god tid före start klockan 09. Jag har lite dålig koll på kranskommunerna åt det hållet – jag vet ju att Landvetter flygplats ligger i Härryda men inte mycket mer – men det var ju strålande enkelt att åka dit. Vi hann hälsa på
Annette också men hon var tvungen att pipa iväg och öppna biblioteket efteråt. Får prata mer en annan gång!
Buffén var inte så imponerande men det var ändå riktigt gott, och vi drog ner medelåldern i rummet med några år åtminstone. Jag undrar om vissa av särskilt tanterna som var där verkligen hade läst
Oscar Levertins vänner i all sin knark-och sexprakt men kanske! De hade tydligen cirklat den på biblioteket – skönt val! Jag bara tänker på när jag lyssnade på Karolina Ramqvist och pensionärsgänget visade sitt missnöje för dylika aktiviteter.
Hur som helst. Martina var underbar! Först berättade hon om sin oskyldiga flirt med Kjell Wilhelmsen och det var så gulligt att man kunde smälta, och sedan lyckades hon, mitt i en mening om självuppoffring, dra ut ett par strumpbyxor ur byxbenet! Vi trodde att det var någon sorts planerat trick först, men det var det nog inte – hon var märkbart förvånad och lite generad och skrattade så hon höll på att tappa tråden.
En väldigt härlig person och det var mycket bra i stort!
När jag kom hem upptäckte jag att plantan har fått en bebis! Tydligen ska man dela på dem men jag låter dem stå tillsammans i några dagar åtminstone, de är så rara.
Nu ska jag sätta på en film eller något och hålla mig vaken ett par timmar till innan jag går och lägger mig igen 😉 Ibland behöver man gå i ide lite grann helt enkelt, det är väl inte konstigare än så!