Som sagt så hoppade jag över stadsrundturen igår – det var inte så längesen sist och de ”viktigaste” sevärdheterna har jag sett under dessa dagarna ändå. Åt förvisso tidig frukost men tog det sedan lugnt vid AC:n på förmiddagen innan jag gav mig iväg uppför Montmartre för att denna gången förhoppningsvis hitta Dalímuseet! Förra gången jag var här kunde man inte surfa gratis och därmed använda Google Maps och GPS-guidning, och kartan i min guidebok hjälpte mig inte riktigt att hitta rätt – det är en lite konstig gata och det är lite av en labyrint där uppe nära toppen, men igår gick det minsann!
Det var 38 grader varmt och uppförsbacke hela vägen – på kullersten. Snacka träningspass! Men såklart lätt värt det, även om jag fick stanna och luta mig mot en mur och dricka en halv liter vatten (och ta ner ett Pokémon Go-gym) innan jag kunde med att gå in på museet, blank och röd och grann.
Morgonmys. Denna boken har mig i sitt grepp, både bokstavligt och bildligt. Den är så stor och tung. Varför envisas man med inbundna böcker? Jag kan inte ligga och läsa sådana, i alla fall inte i en säng utan gavel (det är en kant bakom huvudet, liksom, så man kan inte luta sig). Men den lär underhålla mig genom Deutschland idag åtminstone. Erin Kelly är fantastisk.
Bonjour monsieur! Tack för att du är i en källare och tack för att det fanns luftkonditionering.
Som jag alltid säger – jag kan inte speciellt mycket om konst men jag älskar konst!
Han hade inga större problem med självförtroendet, den gode Dalí – men detta sista citat är väl fantastiskt?
Pustade ut med en frappuccino efteråt. Den visste var den satt, så kan vi säga.
Hittade lite allt möjligt på promenaden nerför Rue Lepic, såsom en väderkvarn, en man som kom ut ur en vägg och huset där van Gogh bodde tillsammans med sin bror. Sedan hittade jag Camilla av en slump och vi gjorde sällskap till ett kafé för att köpa lunch och ta med tillbaks till hotellet. De hade så vackra bakverk!
Men det var inte väder för makroner, det var det inte… pust.
Fick en chock när jag kom ”hem” och tog av mig skorna. Solbränd eller Parissmutsig? Kanske en kombination men jag har aldrig sett på maken, började skratta rakt ut. Ursäkta att jag har så vackra fötter, de har gått många mil den senaste veckan och dessutom fått lite bett och utslag och grejer.
Promenerade till kvällens restaurang och fick ett och annat regnstänk på oss, men inget att skriva hem om. Halvvägs genom förrätten bröt det loss, dock – det var längesen jag såg sådant regn, det bokstavligt talat vräkte ner. Till slut blev vi tvungna att ge oss ut i det för att ta oss till bussen som sedan skulle ta oss ner till Eiffeltornet där vi klev på båten. Jag är inte så känslig för lite vatten men det var en skojig övning att observera den äldre delen av gruppen som tydligen aldrig varit med om vatten från skyn förut. Jag välkomnar dem till Göteborg, staden där man inte ens kan ha paraply 😉
Nu gjorde ju ovädret att det var otroligt tacksamt att fota dramatiska bilder, så jag var glad ändå. Dessutom hade jag på mig en klänning som torkar på nolltid, så jag hade verkligen ingenting att klaga på.
När vi kom tillbaks efter en timme till flods hade Eiffeltornet tänts – och när vi körde iväg sedan hade vi sådan tur i oturen att vi fastnade lite grann och fick se när det ”blixtrade” – jag hade en stor kant i vägen och kunde varken fota eller filma, men det är extraordinärt vackert. Här kan man se!
Om jag är nöjd med resan? Ja, herregud. Vilket äventyr! Jag har inte smält hälften av alla intryck ännu, det kommer senare, men det har verkligen varit fantastiskt. Vi styr kosan hemåt om en halvtimme – först mot Hannover, där vi sover inatt. 777 kilometer enligt Google Maps, det blir mycket lästid, det! 😉
Stories from the city, stories from the sea 